Klokt om selektivt seende

Ur Stieg Larssons recension av Henrik Bachners avhandling Återkomsten (Expo 3/2004)

[S]å fort ämnet antisemitism diskuteras är det nödvändigt med en överkurs i form av exempel och belägg. Ofta tycks debattören hamna i en situation där det ställs närmast absurda krav på tydlighet, långt bortom vad som är nödvändigt och normalt i flertalet andra ämnen. Så länge kritik av antisemitismen begränsar sig till avfärdandet av propaganda från öppet nazistiska grupper är det ingen som protesterar men då granskningen även omfattar en konstnär som Lars Hillersberg eller rubriker i helt vanliga demokratiska dagstidningar så blir upprördheten stor och kritikern avfärdad som överkänslig. Av denna problematik kan slutsatsen dras att det är förkastligt då en nazist gör svepande påståenden om att judar är ett ondsint folk, men att det ska betraktas som "legitim politisk kritik" då samma påstående framförs av en vänsteraktivist eller på en kvällstidiningsledarsida.

Blandat

Jag hinner inte blogga så mycket som jag skulle vilja nu. Därför blir det lite olika kommentarer och tips i korthet.

Jag har skrivit en text i Medievarlden om att journalister måste kunna identifiera antisemitiska kodord och insinuationer. Jag tar bland annat upp reaktioner på Ahmadinejads tal, Mohamed Omars radikalisering och Johannes Wahlström och Israel Shamir.

Mer om Wikileaks, Wahlström och Shamir.

• Magnus Ljunggren avslöjar i Expressen Kultur att Israel Shamir är Wikileaks man i Ryssland.
• Karin Olsson bloggar om avslöjandet
• Mediernas program om Israel Shamir och Wikileaks (Shamir intervjuas)
• Andreas Ekström i Sydsvenskan
• Nyhet i Expressen om artikeln från Expressen Kultur

_________

Viktor BK och min chef Alex Bengtsson uppmärksammar hur Sverigedemokraternas partisekreterare hycklar om nazism när han demoniserar islam och muslimer.

_________

På expo.se finns artiklar om Salemmarschen som ägde rum i helgen.

_________

Anders Dalsbro, redaktör på Expo, kommenterar i en ledare självmordsattentatet Stockholm. I Aftonbladet tas självmordsbombaren internetvanor upp. Ivar Arpi skriver läsvärt på Newsmill om radikalislamistisk ideologi och om kollektivt skuldbeläggande.

UPPDATERING: Intressant i Aftonbladet om bombarens bakgrund när det gäller uppväxt, skola, familj och vänner.

Per Wirtén om islamiseringen av terrorismbegreppet.

Kvinnohat och konspirationsteorier

Redan i höstas publicerade den amerikanska vänsterradikala sajten Counterpunch en artikel (14/9) med tesen att anklagelserna om sexualbrott som riktats mot Julian Assange i själva verket är en CIA-konspiration. De senaste dagarna har den fått förnyad spridning och många har gillande länkat till den i sociala medier.

Kate Harding på Salon.com har bemött anklagelserna från Counterpunch som framför allt handlar om att en av personerna som riktat anklagelser mot Assange är feminist och har visat stöd för den regimkritiska kubanska organisationen Ladies in White, en organisaton som drivs av kvinnliga anhöriga till fängslade kubanska oliktänkande. Organisationen anklagas i Counterpunch-texten för att ha haft samröre med en person med band till CIA.
Det är "beviset" för att den svenska kvinnan som pekat ut Assange i själva verket agerar på uppdrag från USA. Harding tar även upp att den liberala MSNBC-profilen Keith Olberman pushat för teorierna på twitter. Kate Harding avslutar sitt inlägg såhär:

The fact is, we just don't know anything right now. Assange may be a rapist, or he may not. His accuser may be a spy or a liar or the heir to Valerie Solanas, or she might be a sexual assault victim who now also gets to enjoy having her name dragged through the mud, or all of the above. The charges against Assange may be retaliation for Cablegate or (cough) they may not.

Public evidence, as the Times noted, is scarce. So, it's heartening to see that in the absence of same, my fellow liberal bloggers are so eager to abandon any pretense of healthy skepticism and rush to discredit an alleged rape victim based on some tabloid articles and a feverish post by someone who is perhaps not the most trustworthy source. Well done, friends! What a fantastic show of research, critical thinking and, as always, respect for women.

Det är värt att komma ihåg att grova kvinnofientliga reaktioner dök upp på många håll även i Sverige när anklagelserna om sexualbrott först rapporterades i höstas.

Det uppseendeväckande är egentligen inte att anti-feministisk och konspiratorisk propaganda finns eller att den publiceras på Counterpunch. Sajten har länge släppt fram extremister. Bland annat har Gilad Atzmon i flera år skrivit medverkat. Därför kom det heller inte som någon förvåning att den ena av personerna bakom teorierna om våldtäktsanklagelserna är Adam Ermash (Israel Shamir), en internationellt uppmärksammad radikalantisemit med kopplingar till judehatare som Horst Mahler och Mohamed Omar men också till Wikileaks svenska medarbetare, Johannes Wahlström, som på israelshamir.net presenteras som en "framstående medarbetare".

Julian Assange själv påstod att anklagelserna är en fälla ("set-up") - ett försök från wikileaks fiender att sätta dit honom. Det är teorier hans svenska advokat Björn Hurtig inte ger mycket för:

"Den mänskliga faktorn ligger nog bakom det här snarare än att det skulle vara någon slags kontraspionage eller CIA eller nåt sådant"

Reaktionerna från en del håll visar hur närvarande kvinnohatet är och hur lätt det är att demonisera någon som feminist. Vi ser också att liberaler som Keith Olbermann kan svepas med i en skruvad personkult och uppvisa samma predisponering att tro på grundlösa konspiratoriska resonemang som motståndarna på FOX.

UPPDATERING: Nu tar Olbermann avstånd från Counterpunch-texten.

If the author of that article is a holocaust denier, I repudiate him and what he wrote, and apologize for retweeting the link

Visst är det bra att han inte vill skänka legitimitet åt en judehatare men det här handlar faktiskt också om kvinnohat (vilket Olbermann inte tycks reagera på) och en otroligt okritisk läsning av rena dumheter.

UPPDATERING 2: Nu tar Glenn Beck upp det hela. Det är en vansinnig soppa där bland annat socialdemokrati i allmänhet kopplas till Vladimir Putin.

UPPDATERING 3 (10/12): Riktigt bra ledare i Dagens Arena.

Kungafamiljen och nazismen

Kalla Faktas program om Walter Sommerlath finns nu på TV4 Play.



Dokument och annat kopplat till granskning finns på Kalla faktas hemsida.

Läs även Henrik Arnstads artikel (DN Kultur 12/5) om drottningens svar i dokumentären "Familjen Bernadotte". Se även Arnstad i TV4 (27/5) om kungens apologetiska svar när nazistkopplingar förs på tal.

För att undvika missförtånd:
Det handlar alltså inte om att Siliva skulle vara ansvarig för vad walther gjorde. Något sådant har heller ingen påstått. Det handlar om hennes ursäktande hållning, felaktiga beskrivningar av olika skeenden och beskrivningar om att man inte hade något annat val än att vara nazist.

Svenska Freds i Tyresö stödjer förintelseförnekare

I Expo 3/2010 finns en nyhet jag står bakom om att Svenska Freds lokalavdelning i Tyresö i sina lokalradiosändiningar stödjer förintelseförnekare. Den återges här.

Svenska Freds i Tyresö stödjer förintelseförnekare

I Svenska freds Tyresöavdelnings radiosändningar beskrivs förintelseförnekare som modiga sanningssägare. Kritiker menar att lokalavdelningen går förintelseförnekarnas ärenden.

Åke Sandin, styrelseledamot i Svenska freds lokalavdelning i Tyresö (TUFF), använder föreningens närradiosändningar för att försvara förintelseförnekare.

Han beskriver dem som ”historieforskare” vilka ”påpekat överdrifter i de ständiga berättelserna om judarnas lidanden under andra världskriget”. I en radiokrönika beskriver Sandin en av rörelsens förgrundsgestalter, Paul Rassinier, som en ”modig sanningssägare”.

– Det talades propagandistiskt om gaskammare i Buchenwald och på andra ställen men det var lögn - propagandalögner. Det var modigt av Rassinier att gå emot detta, säger Åke Sandin.

Lars M Andersson, historiker vid Uppsala Universitet, är kritisk till Sandins sätt att resonera.

-Sandin låtsas att förnekarna bara ifrågasätter enskildheter men det centrala för Rassinier och andra är den påstådda stora bluffen om Förintelsen.

Sandin talar inte om förintelsen som ett folkmord på judar under andra världskriget men använder gärna ordet om de allierades bombningar av Dresden.

FÖRNEKARES METODER

Lars M Andersson ser ett mönster och menar att det är ett vanligt att resonera bland förintelseförnekare.

– Strategin är att undvika att tala om mördade judar och istället tala om andra som drabbats. Man likställer och relativiserar allt. Det är därför Sandin likt förintelseförnekaren David Irving, talar om ”förintelsen av Dresden”.

Åke Sandin säger sig lita på yrkeshistoriker och tillägger:

– Jag förnekar inga förintelser varken två miljoner tyskar som fördrevs och etniskt rensades, inte heller dödligheten i diverse ryska eller amerikanska läger. Jag tystar inte ned något.

Sandin vill att man ”förutsättningslöst” går igenom källorna om gaskammare i Auschwitz. Han lutar sig mot boken ”Why did the heavens not darken?” av Arno Mayer.

– Mayer skriver rätt ut att källorna till Auschwitz är ”rare and unreliable”, säger Sandin.

Enligt Lars M Andersson ifrågasätter inte Mayer gaskammares existens och användning för mord av judar. Citatet är taget ur sitt sammanhang och används ofta av förintelseförnekare, menar han.

SVENSKA FREDS KRITISKA

Anna Ek, ordförande för Svenska freds- och skiljedomsföreningen är kritisk till Åke Sandins sätt att uttrycka sig i radiosändningarna. Hon menar att det inte finnas något stöd inom Svenska freds för den här typen av resonemang.

-Vi tar fullständigt avstånd från den här typen av uttalanden. Det strider mot vårt idéprogram och vår värdegrund.

Anna Ek säger att föreningen nu måste granska vad Sandin sagt innan hon kan ge besked om hur de kommer gå vidare.

– Vi kommer att titta vidare på det här internt.

/JONATHAN LEMAN

Åke Sandin påstår i sin blogg att han blivit felciterad.

Jonathan Lehman [sic] strör lösryckta ord ur sitt sammanhang för att tvåla till mig, när han inte lockas att felcitera mig som när han påstår att jag sagt: ”Jag förnekar inga förintelser varken tvåmiljoner tyskar som fördrevs och etniskt rensades...”. Nej jag talade om att fjorton miljoner tyskar etniskt rensades och att två miljoner av dem dog eller dödades på kuppen.

Jag tog mig igenom den inspelade intervjun igen och lyssnade på det aktuella avsnittet. Så här föll orden:

Du gör ingen skillnad på de som brukar kallas för förintelseförnekare och de som brukar kallas historiker när det gäller vederhäftighet?

Jag litar på yrkeshistoriker förstås. Jag förnekar inga förintelser. Inte förintelsen av två miljoner tyskar som grymt fördrevs och etniskt rensades. Inte heller dödligheten i diverse ryska och amerikanska läger.

Såhär står det i den publicerade nyheten:

Jag förnekar inga förintelser varken två miljoner tyskar som fördrevs och etniskt rensades, inte heller dödligheten i diverse ryska eller amerikanska läger.

"Förintelsen av" föll alltså bort från Sandins citat. Det handlar inte om att jag "lockas att felcitera", vilket Sandin påstår, utan om att jag helt enkelt missade orden vid transkriberingen. Att Sandin använder sig av ordet "förintelse" för att beskriva tyska offer under andra världskriget är inget jag försökt dölja.

Exempel från Sandins radiokrönikor:

”Därför tror de flesta, att han inte låtsas om nazisternas rasism och många koncentrationsläger. Faurisson vet nog mera om lägren än de allra flesta journalister, ja kanske rentav mera än många av våra historieprofessorer. Hans föregångare och inspirationskälla Paul Rassinier var aktiv i den franska motståndsrörelsen under den tyska ockupationen, hjälpte judar att fly till Schweiz, tillfångatogs och misshandlades av Gestapo och hamnade 1943-1945 i lägren Buchenwald och Dora. Rassinier var socialist och pacifist, men som modig sanningssägare – också efter kriget--gick han mot strömmen och blev varg i veum.”

http://tuffsandin.blogspot.com/2006/10/siktsfrfljelse-och-hyckleri-ocks-i-vst.html

"Jo, jag vet att det kallas revisionism och i dag har revisionist blivit ett skällsord hos etablissemangens medielakejer och det tycks också skrämma historiker av facket till att vara tystare än nödvändigt, men de är förstås beroende av sina forskningsanslag."

http://tuffsandin.blogspot.com/2009/04/revisionister-fortalas-men-behovs.html

"I krig, minst av allt i det så för många länder förödande andra världskriget, går det inte för något folk att förmätet ta monopol på lidandet. Men i västliga medier, som vi alla är så påverkade eller indoktrinerade av beskrivs 1900-talets historia ensidigt. Medan vi alla varje vecka i 64 års tid har hört talas om Auschwitz är det knappt att ens historielärarna känner till de fördrivna tyskarnas öde. Ändå var det dubbelt så många av dem som omkom än de som dog eller dödades i Auschwitz."

http://tuffsandin.blogspot.com/2009/03/de-fordrivnas-elande.html

"Ännu dör i vår värld 10 miljoner barn varje år enligt FN-rapporter, alltså minst 25 000 per dag. Men det är inte det som kallas 'Förintelsen', ty de döende barnens fattiga föräldrar har inget inflytande över Hollywood och andra västliga medier."

http://tuffsandin.blogspot.com/2005/05/hedra-offren-inte-fascisters-likar.html

"Inkvisitionen stämplade alla som gudsförnekare bara för att de i någon detalj avvek från den enda rätta läran. Samma konstiga uppfattning finns om Holocaust, som blivit en slags helig byggnad, vars många tempeltjänare i medierna med brösttoner ger sig på alla som påpekar enstaka konstruktionsfel."

http://tuffsandin.blogspot.com/2009/02/israeltennis-och-forintelsefornekarna.html

Ur Åke Sandins krönika i PAX #2/1996

"Andra världskriget drabbade ryssar, polacker och tyskar fruktansvärt hårt.
Men dessa folk har varit dåligt representerade i Hollywood eller i den mediala lobbyverksamheten."

Linderborgs trygga famn

I Aftonbladet kulturs granskning av Bonnier-koncernen medverkar Johannes Wahlström, en skribent som gjort sig känd genom konspirationsteorier med judar i centrum. Wahlström har också öppet försvarat och samarbetat med en ökänd antisemit. Valet av Wahlström innebär att man bidrar till att rehabilitera en skribent med en antijudisk agenda och därmed till att skänka legitimitet åt dennes åsikter.

Alice Eggers uppmärksammde för ett par veckor sedan i AB Kultur hur journalisten Juan Williams efter att ha givit uttryck för islamofobi sparkades från radiokanalen NPR. Williams plockades genast upp av Fox. Eggers avslutar:

"Nu väntar vi bara på att CNN:s Rick Sanchez, som tidigare i höstas sparkades efter antisemitiska uttalanden, också får krypa in i Fox trygga famn."

Värt att notera är att antisemitism tycks vara acceptabelt på Fox så länge det riktas mot folk som Fox-hökarna inte gillar (exempelvis George Soros). Alltså borde även Rick Sanchez kunna vara välkommen till Fox om han, låt säga, sadlar om till ultrakonservativ kreationist. Uppenbart är hur som helst att Eggers ser både antisemitism och islamofobi som belastande, till skillnad från AB:s kulturchef som flera gånger slirat när det gäller antisemitism.

Johannes Wahlström skrev 2005 artikeln "Israels regim styr svenska medier" i Ordfront. Han presenterade en tydligt antisemitisk konspirationsteori om hur svenska medier styrdes av Israels regering via sinistra "lobbygrupper", om hur denna sammansvärjning dolde sanningar för det svenska folket. Även SKMA påstods utgöra en del av denna från Jerusalem styrda verksamhet. Henrik Bachner, Lars M Andersson och Heléne Lööw riktade kritik mot Ordfronts publicering av konspirationsteorierna.Flera av de journalister som hade intervjuats av Wahlström påtalade att han förvrängt deras ord och Ordfronts chefredaktör bad till slut om ursäkt för publiceringen.

Åsa Linderborg riktade viss kritik mot Ordfront men det var inte artikelns antisemitiskt färgade konspirationsteoerier som besvärade henne:

Kritikerna av Israels ockupationspolitik har inte råd med den här typen av misstag. Nu används Ordfrontartikeln för att sjabbla bort själva sakfrågan, nämligen att det är problematiskt att rapportera från Mellanöstern. Det blir än mer tabu att diskutera den resursstarka proisraeliska opinionsbildning som även finns i Sverige.

Wahlström var inte längre välkommen i Ordfront men fick snabbt möjlighet att gästspela hos sin supporter Jan-Inge Flücht vars blogg kritiserats på flera håll för sin antisemitiska tendens.

Johannes Wahlström har också försvarat och samarbetat med den internationellt uppmärksammade antisemiten Israel Shamir (Shamir är en pseudonym för Adam Ermash, tidigare Jöran Jermas). När Shamir medverkade i den amerikanska högerextrema tidningen American Free Press (2001-10-15) skrev han:

”Skillnaden är inbyggd, den är det inneboende, mest framträdande draget av det svalg som är befäst mellan de två religionerna: medan kristna manas att bedja för sina fiender, drömmer judar om hämnd.”

Den typen av uttryck för klassisk religiöst motiverad antisemitism paras med samma typ av konspirationsteorier som är centrala inom nazismen. Shamir använder sig också av den nazistiska termen ZOG och hävdade 2002 att Sions vises protokoll till stora delar beskriver verkliga förhållanden. I skriften Pardes (2005) beskrev Shamir Israels roll i den föregivna judiska världskonpsirationen:

"Palestine is not the ultimate goal of the Jews; the world is...The Jews in their drive to world domination need a base, and the Israelis are to seize and secure this base... Israelis are the riffraff of World Jewry, sent to conquer the land for the NWO HQ."

(NWO står för "New World Order" - en term som ofta används av konspirationsteoretiker för att beteckna den föregivna konspiration som styr eller har som mål att styra världen.)

Adolf Hitler för ett liknande resonemang i Mein Kampf:

"When the Zionists try to make the rest of the world believe that the new national consciousness of the Jews will be satisfied by the establishment of a Jewish State in Palestine, the Jews thereby adopt another means to dupe the simple-minded Gentile. They have not the slightest intention of building up a Jewish State in Palestine so as to live in it. What they really are aiming at is to establish a central organization for their international swindling and cheating."

Israel Shamir finns också i nätverket kring Mohamed Omar. När Shamir intervjuades i Omars blogg förra året uttryckte han:

"Jag tycker att det är varje muslims och kristens plikt att förneka Förintelsen"

I kårtidningen Gaudeamus tog Johannes Wahlström Israel Shamir i direkt försvar. Han beskrevs som en "antisionistisk jude" vars skriverier handlade om legitim kritik mot Israel. Wahlström slog fast att "antisemitismen" är en "destruktiv ideologi som "krossar all möjlighet till fri och öppen debatt". Wahlström jämställer också Shamir med bland andra Noam Chomsky. Ur Gaudeamus (december 2002):

Genom att avslöja sin etniska tillhörighet tillskänks man dock som antisionistisk jude möjligheten att motstå "antisemit"-stämpeln. Dessa kritiska judar blir banalt nog istället kallade för "självhatande judar", såsom Chomsky, Neumann, Finkelstein, Shamir, för att inte tala om Naturei Karta. Sionismen må vara en destruktiv ideologi, men inte i närheten så destruktiv som "antisemitismen" som krossar all möjlighet till fri och öppen debatt.

Det Wahlström ser som en destruktiv ideologi är alltså inte antisemitismen utan motstånd mot antisemitism.

Samma uppfattning företräds av Israel Shamir. I en en intervju i Fib-Kulturfront förklarade han:

Jag anser inte att antisemitism existerar idag. Det är ett påhittat problem som används av det judiska ledarskapet. Genom att bevara bilden av en farlig fiende upprätthåller de sin makt. Människor som talar om antisemitism syftar egentligen på något annat. De anklagar dem som motsätter sig idén om segregation i Israel för antisemitism.

Johannes Wahlström beskrivs på Israel Shamirs sajt som en "framstående medarbetare" och hans texter ligger än idag uppe på sajten - samma sajt där man bland annat kan läsa propaganda från nazistideologen Björn Björkqvist.

Ordfronts redaktionsmedlem Gellert Tamas tog i DN Kultur upp "Wahlströms nära samarbete med Israel Shamir" och den senares grova antisemitism:

Shamir kallar judar för "kristusmördare" och "virus i mänsklig form", försvarar "Sion vises protokoll" och har uttalat sig uppskattande om den amerikanske nazistgruppen National Alliance. Shamir har, enligt tidningen Expo, bl a medverkat i den amerikanska högerextrema tidskriften Spotlight och i den ryska antisemitiska Zavtra. Bland hans svenska samarbetspartners märks Lars Adelskogh, utgivare av historierevisionistisk litteratur som säljs av Nationalsocialistisk Front.

Andreas Malm beskrev i Flamman (06-12-21) Johannes Wahlström som Shamirs "partner och ständiga försvarare":

Men Shamir har alltså vunnit öron i den svenska vänstern, främst inom FiB-Kulturfront där han för vissa – inte minst Lasse Wilhelmsson, som poserar med armen runt Shamir på dennes hemsida, men också Flamman-skribenten Kristoffer Larsson – är en sanningens profet och uppenbarare. Så kan Ordfront publicera en text av Shamirs son, partner och ständiga försvarare Johannes Wahlström om hur judarna styr svensk medias Mellanösternrapportering, ett ofattbart aningslöst misstag som tidningen fått betala för dyrt.

Lars Linder i DN Kultur:

Som delar i den stora manipulationen pekar Wahlström ut dels Förintelsemuseet(!), dels några svenska debattörer som praktiskt taget aldrig yttrar sig om Israel - men har judisk anknytning.
Det luktar av något annat, och mer, än bara fusk. Varför kände inte Ordfront det?

Granskning av Bonnierkoncernen makt och agerande är både viktigt och legitimt. Men genom att välja Johannes Wahlström för detta uppdrag bekräftar Linderborg åter igen att hon företräder en antirasism som exkluderar motstånd mot antisemitismen. Valet av Wahlström innebär att man bidrar till att rehabilitera en skribent med en antijudisk agenda och därmed till att skänka legitimitet åt dennes åsikter.

Detta är särskilt oroande eftersom Linderborg själv i olika sammanhang visat att hon lätt hamnar i grumliga resonemang när det gäller antisemitism och judar. Linderborgs egen association av "judarnas stora inflytande över medierna" med Bonniers är ett tydligt exempel på det. I sitt mottagande av BRÅ-/FLH-rapporten om antisemitiska attityder (2006) hittade hon ursäkter till praktiskt taget varje fördomsfullt påstående. Att påståendet att ”judarna har stort inflytande över medierna” skulle återspegla ett fördomsfullt tänkande om judar bestred Linderborg genom att skriva:

”får man ifrågasätta familjen Bonniers inflytande över svenska media utan att få antisemitismmössan på sig?”

Reaktionen är intressant eftersom "familjen Bonnier" inte finns i själva frågan. Associationen mellan "judarna har stort inflytande" och "familjen Bonnier" dyker upp hos Linderborg själv. Att koppla en familj med judisk bakgrund till "judarnas" inflytande har varit ett av högerextremisters och andra antisemiters huvudnummer sedan mellankrigstiden och är det än idag. Enligt Linderborg är den kopplingen inte att betrakta som ett antisemitiskt tankemönster.

Eftersom Johannes Wahlström fick krypa in i AB Kulturs trygga famn borde även fd CNN-ankaret Rick Sanchez kunna göra det. Kanske kan han hjälpa till med granskningen av Bonnier?

UPPDATERING (14/12): Johannes Wahlström förklarar i Studio ett att hans kritiker är högerextremister och fortsätter med att jämställa Israel Shamir med Salman Rushdie:

"Problemet har varit att de senaste par dagarna har en handfull personer ifrån några högerextremistiska organisationer påtalat att jag är en förkastlig människa på grund av att jag är son till min far [...] Min pappa är väl det som jag skulle säga är den judiska motsvarigheten till Salman Rushdie. Det är klart att det är en väldigt polemisk figur."

UPPDATERING (1/3): Ytterligare citat från Israel Shamir om invandring, rasism och myten om judisk världskonspiration.

Shamir benämner den påstådda judiska världskonspirationen "the Masters of Discourse"

Who is the enemy? Some people refer to the Israel Lobby with their great control over media. In the famed tract, they were called the Elders of Zion. Others call them Illuminati. I called them the Masters of Discourse, the operators of the integrated machine of public disinformation and indoctrination, from the Wall Street Journal to the Wikipedia.

Shamir ansluter sig också till den bland nazister självklara tankefiguren att judarna ligger bakom invandring för att förstöra samhällen och har hittat på det enligt honom falska begreppet rasism för att underlätta detta:

In order to defend their policy of destroying society by influx of strangers, they invented and propagated a new blood libel, that of ‘racism’. People who resist the imposition of mass immigration are deemed ‘racists’ and precluded from participation in the scripted television discourse. ‘Racism’ is a relatively new mortal sin invented by the Masters of Discourse to obscure predatory intentions. Racism as described by the dictionary (a mysterious, irrational hate towards ‘lower’ races) does not exist. I, a dark-skinned and moustachioed Mediterranean man, have never seen any sign of it throughout the sixty years of my well-travelled life. Admittedly, I never tried to annoy the native inhabitants by playing loud foreign music, practicing strange customs in public, or purposely behaving in offensive ways.

Ett samhälle borde enligt Shamir varken tillåta in- eller utvandring efter som invandring "förstör solidaritet" och utvandring "leder till brain drain":

The solidarity-based societies of the USSR and Cuba did not allow immigration, incoming or outgoing. They were right. Incoming immigration destroys solidarity, while outgoing immigration leads to brain drain. These socialist societies had no racism of any sort, because their citizens were not threatened by mass immigration waves.

Den tyske nazisten Horst Mahler presenteras av Shamir som en "stor motståndare till judisk överhöghet":

"Judaic spirit is a real danger to the tripartite ecumene of West-Russia-Islamic world. But biological approach proposed by the Author does not help. One of modern ideologists of European Traditionalism, Horst Mahler, a great adversary of Jewish supremacy, stressed the spiritual element of the struggle:"

Följande av Horst Mahler citeras gillande:

Hitler failed for he attended to biological (racist, tribal) aspect of Jews, while it is the spiritual aspect that had to be fought. Only in April 1945 he recognised that the Jews represent certain Spirit that can't be defeated but by spirit. The belief that there is no God, that Man is self-sufficient (Humanism), that the World is realizable without recourse to the concept of the Absolute Spirit (God), is the triumph of Judaism over other peoples. On this basis alone these peoples are delivered to Globalism and ordained to destruction.

Shamir knyter an till Sions vises protokoll:

The Masters of Discourse are trying to create a pseudo-Judaic universe on a planetary scale. Their vision was grotesquely presented by the authors of the Protocols, but the reality they brought in is as unsuccessful as the one their brethren established in Palestine. The same rule of security forces, the same fear-mongering, the same ideological vise, the same destruction of nature, the same impoverishment of spirit, the same uprooting, the same discrimination, the same endless wars, - all quite removed from the Prophetic promises they tried to emulate.

As rebels against God, they will be defeated. As charlatans they will be dismantled. Their fall is imminent. But it won't happen without our hard work, without our understanding being widely spread and generally understood. We should reject them completely, as completely as we are called to in our confession of faith.

Israel Shamir verkar i bland annat ryska, spanska och tyska högerextrema kretsar och har publicerat den svenske nazistideologen Björn Björkqvist hyllningsporträtt av honom på sin hemsida.

Ilmar Reepalu om antisemitismen i Malmö

Med anledning av lite kontrovers kring vad Ilmar Reepalu sagt och inte sagt vid olika tillfällen lägger jag upp ett citat av honom som inte tidigare har uppmärksammats, nedan finns ytterligare länkar . Det är från Nyhetsmorgon 5/3 2010. Här börjar Reepalu tala om "en krigszon någonstans" när det handlar om tryggheten för medborgarna i hans egen kommun.

Ilmar Repalu: "I Malmö är ungefär hälften av hatbrotten är riktade mot allmänt rasistiska mot andra grupper, mot homofiler och liknande delar. Hälften av hatbrotten i Malmö är riktade, som man kallar det, antisemitiska." 

Programledare: "Tycker du att kritiken är helt obefogad? Tycker du att det är ett antal människor som känner sig sårade och kränkta och det är bara gripet ur luften?"

Ilmar Reepalu: "De människor som är sårade och kränkta allra mest är förstås de människor som kanske är anhöriga till människor som finns i en krigszon någonstans."

Det är en upprepning av linjen i den uppmärksammade intervjun i Skånska Dagbladet. Det understryker återigen att Reepalu inte alls blivit felaktigt tolkad.

Uppdatering: Den omfattande seriösa kritiken mot Ilmar Reepalus agerande och yttranden handlar inte om kritik mot Israels politik utan om att Reepalu när frågan gäller hatbrott mot judiska malmöbor genast börjar tala om Israel. Landets agerande gör att andra än judar i Malmö är "de som är sårade och kränkta allra mest". Alltså: Eftersom Israel ockuperar palestinsk mark och eftersom palestinier dödats av israelisk militär ska judehat och hatbrott i Malmö inte ses som judehat. Det är enligt detta tänkande Israel, inte förövarna, som bär ansvar för hatet.

Är det på samma sätt möjligt att rationalisera antimuslimsk hets och antimuslimska hatbrott i Sverige med kristna gärningsmän upprörda över hur kristna behandlas i delar av mellanöstern? Det går bara om man anser att muslimer över hela världen (i exempelvis Södertälje eller i Tomelilla) bär kollektivt ansvar. På samma sätt innebär Reepalus yttranden att ansvar flyttas från förövare till offer och att judar görs kollektivt ansvariga. Jag och Charlotte Wiberg skrev om detta på Aftonbladet debatt förra året.

"I Daily Telegraph (21/2) hävdade Reepalu att angreppen mot judar i Malmö var ”anti-israeliska”. Men liksom ett brott begånget av en invandrare kan utlösa en latent främlingsfientlighet kan det som sker i Mellanöstern aktivera och utlösa en latent antisemitism. Att söka orsaken till främlingsfientlighet och antisemitism hos invandrare, flyktingar och judar är dock att ge schablonbilderna och det kollektiva skuldbeläggandet, som kännetecknar alla fördomar, någon form av legitimitet."

Bemötanden av andra uttalanden:

• Charlotte Wiberg i SKMA-bloggen om Reepalus sätt att diskutera judar som lämnar Malmö.
• jag i SKMA-bloggen om sammanblandingen mellan den utlösande faktorn och grundorsaken till antisemitism.
• Inlägg i denna blogg och uttalanden av Henrik Bachner om Reepalus yttranden att "den israeliska lobbyn" ligger bakom påstådda missuppfattningar och felciteringar.

Guillou folkbildar på aftonbladet.se

"När Det kalla kriget var slut beslöt man inom NATO att det nya kriget skulle handla om vi vita mot de andra."

Jan Guillou avslöjar nya uppgifter i sin chat med Aftonbladets läsare. Tydligen ersattes Kalla kriget med ett raskrig.

Skillnaden mellan kritik och demonisering

Folkpartisten Erik Svansbo ogillar att SKMA och Expo använder sig av den idag etablerade termen islamofobi.

Jag tycker inte det är något fel i att vara islamofob – det är var och ens plikt att vara kritisk mot religioner. Samtidigt som det är var och ens plikt att stå upp för religionsfriheten. Det finns inget motsatsförhållande däremellan.
När den antirasistiska rörelsen kramar islamofobibegreppet är risken stor att man skjuter sig själv i foten. Vi ska förespråka människors rätt att tro, inte tysta legitim kritik mot religioner.

Man kan tycka vad man vill om olika ord men det intressanta är ju vad man menar med dem. Jag använder det i betydelsen fördomar och fientlighet mot muslimer.

Visst förekommer att islamofobi-begreppet ibland missbrukas men det sker också med antisemitism- och rasism-begreppet. Självklart kan och ska man kunna kritisera islam precis som andra religioner. Ingen seriös motståndare till intolerans vill förhindra människor från legitim religionskritik. Men det går inte att bortse från att antimuslimska ideologer försöker hänga upp sin fientlighet mot muslimer på just en förment religionskritik i upplysningens anda.

Robert Spencer, som jag skrivit om på expo.se och i valbloggen, är en av dessa antimuslimska ideologer.

Robert Spencer specialiserar sig på att använda citat från Koranen för att visa på islams och muslimers föregivet farliga natur. Han gör det genom att bortse från Koran-citat som motsäger dem som han selektivt plockat ut. Spencer bortser också från islams tolkande tradition. Själva kärnan i retoriken på Jihad Watch är att det inte finns någon väsentlig skillnad mellan muslimsk extremism och jihadister å ena sidan, och islam och muslimer i största allmänhet, å andra sidan.

Religiösa fundamentalistiska uttlanden om att det exempelvis är guds lag och inte av människor instiftade lagar som bör följas behandlas olika beroende på vilken religion det handlar om. När en muslim uttrycker den typen av åsikter tas det som intäkt för att muslimer vill förslava ickemuslimer medan liknande uttalanden från kristna inte leder Spencer till slutsatsen att kristendomen är en extrem religion som är farlig för icke-kristna. Spencer kommenterar inte alls extremistiska uttalanden från kristna utan har tvärt om visat sig beredd att skriva under på dem. Charles Johnson, grundaren av bloggen Little Green Fotballs (och en tidigare supporter av Robert Spencer) kunde avslöja att Spencer själv anslutit sig till religiös extremism med kristna förtecken då han gick med i en facebook-grupp som förespråkade nya korståg till Anatolien.

På så sätt kan alla muslimer förvandlas till extremister och därmed legitima måltavlor för "islamkritiken". Erik Svansbos syn på Robert Spencer och dennes seminarium med SD i Visby underpolitikerveckan är att han är "stolt över att detta arrangemang har kunnat äga rum".

Det holländska frihetspartiets ledare, Geert Wilders, vill förbjuda koranen och stoppa muslimsk invandring. För Svansbo tycks en sådan hållning vara förenlig med "liberala principer".

Jag känner för Wilders som jag känner för Robert Spencer egentligen vem som helst. Om en person baserar sina resonemang på liberala principer tycker jag det är fel att den personen stängs ute från debatt. Därför länkar jag idag Geert Wilders text.

Spencer och Wilders är inte rasister, hävdar de, eftersom de "kritiserar" religionen och det är möjligt att lämna religionen islam. Samma knep använder Gilad Atzmon, Lasse Wilhelmson och Mohamed Omar när de "kritiserar" judendomen, sionismen och "judisk mentalitet". De är inte heller rasister - de kritiserar ju bara en ideologi som människor kan ta avstånd från.
Att låta jude- och muslimhatare komma undan med att klä sin demonisering i en "religionskritisk" skrud är att normalisera dem.

Uppdatering: Erik Svansbo svarar.

Den sionistiska draken

ZOG är en term som bland nazister i USA fick ett genomslag på 80-talet och som sedan har spridit sig till likasinnade i andra länder. Förkortningen står för "Zionist Occupation Government" (="Sionistisk ockupationsregering"). Det är bara ett nytt namn (anpassat för en ny tid) för den påstådda judiska världskonspriationens regim i det egna landet. Numera använder nazister och andra antisemiter oftast rätt och slätt "sionismen" som beteckning på den judiska sammansvärjningen.

När jag via ett tweet från Isobel fick syn på detta utgick jag från att det var ett skämt. Idag kan man ju med små medel manipulera bilder. Nej, detta är alltså på riktigt.



Det handlar inte om judar som mänsklighetens fiende utan om en barnbok om en snäll röd drake som heter ZOG (och som pikant nog har en gul stjärna på bröstet).

Ett ytterligare sammanträffande är att drakmotivet länge har använts i nazistpropaganda för att illustrera just judisk världskonspiration. Här är två exempel. En från Hitlers Tyskland och en från den nazistiska tidningen Nordland.


Nazitysk propagandabild: "Tysklands seger - Europas frihet".




Nordland 3/1995

Det här måste förstås handla om slump. Men vilka sammanträffanden...

Uppdatering: Läs om "judebolsjevismen" i Håkan Blomqvists text (sidan sex och framåt i denna pdf).

Uppdatering: Bloggaren Alexandra Birk tar det hela på stort allvar.