Samtidigt som tiotusentals människor demonstrerade mot det iranska presidentvalet valde den omvalde presidenten Ahmadinejad att vädra de åsikter om Israel och judar som han framfört vid tidigare tillfällen.
– Förevändningen för skapandet av den sionistiska regimen är falsk.. Den är en lögn baserad på ett påstående som är mytiskt och omöjligt att bevisa, sade han till åhörarna på Teherans universitet.
Uppdatering: Mats Skogkär skriver läsvärt i Sydsvenskan.
Uppdatering 2 (20/2): Uttalande av EU.
Jag tvivlar på att någon som var på debatten hade kommit för att hon eller han trodde att något nytt skulle sägas. Men det märkliga är att något nytt faktiskt sades. Förutom Guillous och Linderborgs mantra om att man aldrig "får" kritisera Israel (ingen ställde den uppenbara följdfrågan: Och varför, enligt er, får man inte det?) menade de båda att Donald Boströms artikel faktiskt inte höll måttet. Men märk väl att det inte är samma sak som att den inte skulle ha publicerats. Det var bra att Aftonbladet publicerade, för se, det ledde till debatt. Men höll kopplingen mellan rabbinen i New Jersey och 17-åringen på Västbanken? Nej, svarar Linderborg. Till Chukris och Wimans och många i publikens förvåning: Det är ju det som är hela problemet.Uppdatering: Här är ett par reaktioner som jag inte har tagit upp tidigare.
Debatten visade hur människor är beredda att, om det av ideologiska skäl behövs, försvara ett felsteg. Det är en förståelig taktik av en politiker, men jag kan inte se hur det tjänar Åsa Linderborgs intellektuella eller publicistiska förtroendekapital.
"Genom att bidra till ryktesspridning snarare än att undersöka dess faktiska grund knyter Boströms artikel an till antisemitiska stereotyper."
Lars Linder i DN (16/9)
"[A]rtikeln höll inte, varken som reportage eller som debattinlägg."Kristina Lundquist i Arbetaren Zenit (28/8):
"I fall två väljer Aftonbladet att publicera en spekulativ och, vad det verkar, dåligt underbyggd artikel av Donald Boström. En artikel som dessutom spelar på klassiska antisemitiska föreställningar. Aftonbladet hade kunnat välja att inte göra det, på samma sätt som Jyllandsposten hade kunnat välja att inte publicera karikatyrer som spelar på våldsamt muslimhatande stämningar, i Pia Kjærsgaards Danmark."
Rakel Chukri: Varför koppla ihop det till två andra fall? Varför koppla ihop det till den israeliska organhandeln och till en kriminell liga i New Jersey?
Åsa Linderborg: Det kan jag hålla med om. Det är problemet med den här texten...
Björn Wiman: Men det är ju huvudpoängen med kritiken mot hela artikeln!
Åsa Linderborg: Nej det är det inte alls.
Björn Wiman: Jo, det är precis vad det handlar om.
Kontroversen gäller den antisemitism som framför allt tyska judar funnit i rollfiguren "Den rike juden". Jag satte mig in rätt ordentligt i diskussionerna runt pjäsen under sjuttio- till mitten av nittiotalet i samband med att jag skrev en akademisk uppsats om mottagandet av den, och trots att jag inte kan tycka det var rätt att förhindra framförandet av pjäsen så har jag full förståelse för frustrationen hos de som riktade kritik men fann sig avfärdade av pjäsförespråkare som menade att antisemitismanklagelsen bara var ett svepskäl; ett villospår utlagt av de som inte ville diskutera det som pjäsen enligt dess försvarare egentligen handlade om, nämligen bostadsspekulation (något pjäsens "rike jude" sysslar med).
Och nu sådär femton år efteråt, efter att själv ha varit involverad i diskussioner om antisemitism i helt andra sammanhang tycker jag mig se ett klart mönster. Ständigt, tycks det, finns det de som vill styra in diskussionen på något annat, som avfärdar påvisanden av antisemitism med att de som påvisar i själva verket har en annan agenda, en dunkel och förkastlig sådan. Handlar diskussionen om förekomsten av antisemitism inom vänstern, ja då avfärdas den gärna med att de som vill diskutera sådant i själva verket är mer intresserade av att smutskasta vänstern än att motverka antisemitism. Handlar den om antisemitism som uttrycks i "antisionistisk" språkdräkt, eller som triggas av händelser i Mellanöstern, ja då vill förstås de som fokuserar på antisemitismen i själva verket förhindra "kritik av Israel". And so it goes. Högst märkligt, det hela.
Omar förklarar för Jonas Adolfsson i Världen Idag (9/9) att han har kontakt med det franska "antisionitiska" partiet:Nationell.nu har diskuterat Sverigedemokraternas reaktion med Mohamed Omar och han tror att partiets lismande för Israel och den judiska befolkningen i Sverige handlar om ett försök att rentvå sig från misstankar om antisemitism. Samtidigt anser han att partiets “patriotism” är ett hån mot det svenska folket.
– Att partiet kallar sig Sverigedemokraterna är minst sagt vilseledande marknadsföring, för att inte säga rent bedrägeri. Om de vore ärliga skulle de kalla sig Israeldemokraterna. Partiet representerar inte Sverige och svenskarna, säger han bestämt till nationell.nu och fortsätter:
– De har aldrig reagerat när svenskarnas yttrandefrihet begränsats av den israeliska lobbyn. Vad tycker de om att ett främmande lands intressen, Israels, dikterar vad vi får tycka och tänka i Sverige? Vari ligger deras patriotism om de anser att Sverige ska lägga sig platt inför Israel? Vari ligger deras fosterlandskärlek när de inte protesterar mot att stora delar av så kallade “svenska” media ägs av sionistiska judar?
Därför tycker Mohamed Omar att det finns ett mer passande namn på sverigedemokrater:
– Det är inte det svenska folket som åsyftas i deras definition av “demokrati”, endast det judiska. De borde kalla sig judeokrater, inte demokrater. Israeljudeokrater är en bättre benämning på deras medlemmar.
Enligt poeten Mohamed Omar är studiecirkeln i Uppsala starten på vad han hoppas ska bli en antisionistisk folkrörelse.
- Detta är bara början, betonar han. Vi expanderar hela tiden och fler börjar engagera sig ideellt, bland annat med översättning av antisionistisk littteratur. Vi kommer även att börja gå. ut mer på gatorna med flygblad och bokbord.
I planerna finns också ett antisionistiskt politiskt parti. Enligt Mohamed Omar har man kontakt med det antisionistiska partiet PAS i Frankrike.
Omar upplever medvind och är för tillfället tacksam för Aftonbladets publicering om påstådd israelisk orgnhandel.
- Den här debatten har gynnat oss i vår propaganda eftersom den visar vilket
inflytande sionisterna har över Svenska medier.
"Nobody have ever said or written that the Israeli army is catching young Palestinian men in order to carving out their organs. But there is a false translation of the article."Jaha, det fanns inget sådant i artikeln? Låt oss ta en titt på vad Boström faktiskt skrev i den famösa AB-artikeln. Jag vill nämligen minnas att det är just sådana anklagelser som förs fram:
"Men starka misstankar finns också hos palestinier att deras unga män har fångats in, och...ofrivilligt fått agera organreserv innan de dödats."Jo, där har vi det. Boström tycks ha mycket svårt att hålla sig till sanningen.
"Israeli army accused of harvesting organs from executed Palestinians"Jag tror att Al Jazeera är en arbetsplats där Donald Boström skulle trivas utmärkt.
"Israeli troops killed Palestinians then took body parts"
"Bodies kept for months or years before returning them to families"
"Families usually discover that bodies are missing vital organs"
I P1 morgon (21/8) beskriver Boström svepande kritiken mot honom och Aftonbladet som en "förtalsarmé" orkestrerad av Israel, ett land som enligt Boström har "världens största propagandaapparat". De som tycker att det är viktigt att markera mot texter som fiskar i grumliga vatten är alltså viljelösa verktyg för Israels regering. Detta trots att i princip samtliga som kritiserat Aftonbladets grumliga publicering även med rätta kritiserat israeliska UD:s brösttoner och markerat mot den svenska ambassadören i Tel Aviv. Bland dem som fördömt publiceringen finns dessutom flera som ofta riktar stark kritik mot israelisk politik, exempelvis biståndsorganisationen Diakonia, Aron Lund på Expressens ledarsida och fredsaktivisten Anna Veeder. Är även de en del av Israels "förtalsarmé"?I en debatt i Gomorron Sverige (8/9) mellan Stig Fredriksson (tidigare ordförande för Publicistklubben) och Donald Boström upprepar Boström sina idéer om israelisk propaganda.
"Hur har du funderat på att du skulle kunna hantera källor och material på ett annat sätt för Stig är inte ensam om den här kritiken?"Boström:
"Nej inte i Sverige och det är också intressant. Det här är stormens öga så klart så här satsar den israeliska motmaskinen sin huvudkraft."Man har bara diskuterat artikeln rent journalistiskt och det är just det frågan från programledaren handlar om. Av Boströms svar framgår att han menar att även den kritik Fredriksson representerar (kritik mot artikelns strikt journalistiska brister) är en produkt av någon sorts israelisk manipulation av den svenska debatten.
Om Ballouts "klargörande" och VK:s syn på detta skriver Rydå:
Förra veckan uppmärksammade Världen Idag att Kristdemokratenas ordförande i Umeå, Rabih Ballout menar att det inte går att veta vilka förföljelser som judar utsattes för i 1930-talets Tyskland. I stället för att fördöma uttalandet försökte Anders Sellström, KD-ordförande i Västerbottens län, släta över åsikterna.Reaktionerna och avståndstagandena har inte låtit vänta på sig, men en sak har ännu inte uppmärksammats: var Ballout har publicerat sina uttalanden. Ballouts ifrågasättande av Nazitysklands förtryck har publicerats på Västerbottens-Kurirens hemsida.Västerbottens-Kuriren satsar mycket på sin webbplats.
Mer läsning:
Sedan Ballouts inlägg publicerades har han kontaktats av tidningen och även skrivit ett klargörande. Enligt Näslund nöjer sig vk.se med detta. Någon avstängning blir det inte och det kritiserade inlägget får vara kvar.- VK har tydliga regler för dem som bloggar. Skulle vi se att KD-politikern Ballout, eller någon annan av våra bloggare, bedriver hets mot folkgrupp stängs de av med omedelbar verkan.Men kan man verkligen ta ett "klargörande" med rubriken Försök till misskreditering på allvar, särskilt som det återigen innehåller påståendet att "I historieböckerna kan man inte veta allt. Så är det." Det spelar ingen roll att Ballout sedan exemplifierar med vad det står eller inte står om folkmordet på armenier i turkiska läroböcker, något riktigt avsteg från hans tidigare text är det inte. Från Västerbottens-Kurirens sida borde det inte heller spela någon roll att det Ballout skrivit inte är att klassa som hets mot folkgrupp. De trivialiseringar av förtrycket mot judar som han ger uttryck för genom att skriva att vi inte "vet ett smack om" huruvida "det spreds judehat propaganda under 1930-talet" är allvarliga nog.Det publicistiska ansvaret sträcker sig längre än att bara hålla sig inom lagens råmärken. Jag tvivlar å det starkaste på om en text av det här slaget hade tillåtits publiceras i Västerbottens-Kuriren. Det borde fälla avgörandet, men det gör det inte. I stället för att tydligt markera vad som är tidningens linje, gömmer sig Västerbottens-Kuriren bakom teknik, bloggarnas personliga ansvar och en ursäkt som inte ens är en ursäkt.
