Normaliseringen av hatet

Charlotte Wiberg har skrivit ett utmärkt inlägg om Demker-Bjerelds bidrag till normaliseringen av hatet. I ett gemansamt inlägg på sina respektive bloggar slår de fast att Nationell Idag är en icke-rasistisk tidning.

Man kan ju lugnt säga att de båda professorerna tillämpar en minst sagt snäv definition av rasism. Hudfärg? Anser de inte att antisemitismen är en form av rasism? Men även om man tar bort ordet ”hudfärg” lider resonemanget av en egendomlig blindhet för hur rasistiska tankemönster förändras över tid – de lever kvar i förra och förrförra århundradet, medan de rörelser som predikar åtskillnad mellan olika etniska grupper, och som drivs av hat och fördomsmönster mot vissa specifika sådana, sedan länge opererar efter lite andra parametrar.

Wiberg tar också upp Bjerelds vitmålande av Gilad Atzmon (en brittisk motsvarighet till Lasse Wilhelmson).

Vad gäller Ulf Bjereld så är det att notera att denne har en historia av att blunda för det specifika fördomskomplex som antisemitismen utgör. Gilad Atzmon, en person som anser att Sions vises protokoll ger en korrekt världsbeskrivning, som bidrar till att sprida förintelseförnekande litteratur och som beskriver judar som anti-humana kristusmördare, är enligt Bjereld inte att beteckna som antisemit eftersom han själv är jude.

Uppdatering: Ulf Bjereld på twitter.

"Fredskoalition" gillar Wilhelmson

En grupp som kallar sig "Fredskoalitionen Göteborg" tar in ett inlägg av antisemiten Lasse Wilhelmson. Det är samma Wilhelmson som diggar Radio Islam, deltar i Dresden-manifestationer med vit makt-aktivister, ifrågasätter Förintelsen, tycker att judarna har sig själva att skylla när det gäller antisemitism och anser att det var judarna som förklarade krig mot Hitler.

Expo Skola

idag släpps Expo Skola. Läs mer här.

SKMA-nyhetsbrev

Ett SKMA-nyhetsbrev med nytt utseende finns ute nu med en massa intressant läsning. Bland annat har vi tagit in ett viktigt inlägg från den tyska debatten om antisemitism och islamofobi.

Årets första nyhetsbrev är nu ute, med följande innehåll:

- ”Antisemitism, sionism och falska vänner” Ledare av Willy Silberstein

- ”Palestinagrupperna ser ‘Israellobby’ bakom engagemang mot antisemitism” Magnus Sandelin om ett egenartat skuldbeläggande

- ”En anka flyger” Anna Veeder om Boströmaffären

- ”Socialismen som ‘judiskt hot’” Håkan Blomqvist om antisemitism från höger

- ”Vem tar med sig en finsko dit?” Similla Silverplatz om ett besök i Auschwitz

- ”Antisemiter och islamofober – hatspridare med gemensamma drag” En omdiskuterad artikel av Wolfgang Benz

- ”Bred antirasistisk rörelse behövs” Debattartikel av Jonathan Leman och Charlotte Wiberg

- ”Är antisemitism olagligt?” Jonathan Leman synar en vanföreställning

- ”Simpel partitaktik är inte lösningen” Gästkrönika av Karl Rydå

Läs numret som pdf.

Islamofobin inom delar av borgerligheten

Sakine Madon skriver om islamofobi i borgerliga miljöer. Utdrag:

Tidigare i år uttryckte Hirsi Ali stöd för ett minaretförbud i Schweiz. Och nu säger hon alltså att kyrkor ska försöka rekrytera muslimer i europeiska förorter. Minareten jämställs med hakkorset. Vi måste göra motstånd! varnar hon. Skulle de här resonemangen vara "till upplysningens försvar"? Då ligger vi risigt till.
Dick Erixon - populär bloggare som SvD:s ledarsida ofta länkar till - kallas också slarvigt för liberal. Svepande skriver han att islam är "en våldskult". När han bloggar för kristna "Världen i dag" ställer han kristendomen mot islam. Himmelriket tycks vara i sikte, bara vi blir av med en viss religion.
Det handlar om "krig" sägs det i Axess-debatten. Den som tror att tonläget existerar i ett vakuum får tänka om. Axess vänder sig till en borgerlig publik. På liknande sätt som antisemitismen viftas bort av vänsteranhängare viftas islamofobin bort i borgerliga och liberala kretsar.

Kan oförmågan att se när legitim islamkritik glider över i en önskan om att utplåna all muslimsk tro bero på svårigheten att hålla flera bollar i luften samtidigt? Jag hör till dem som kritiserar identitetspolitik, på engelska kallad "multicultiralism", det vill säga politik som särbehandlar etniska och religiösa grupper.
Vi är många som påpekar kulturrelativismens problem: att delar av vänstern blundar för kvinnoförtryck, homofobi med mera med hänvisning till "andras kulturer". Somliga av oss uttryckte stöd för Vilks självklara rätt att teckna långt innan resten av kåren kvicknade till.

Det är däremot skillnad på att ta dessa debatter av liberal övertygelse och på att göra det med udden riktad mot alla troende muslimer eller mot pluralism.
Hirsi Ali, Erixon och likasinnade har förstås all rätt i världen att tycka och uttrycka vad de vill. Att människor hotas till livet för sina åsikter är förkastligt. Konservativa eller nationalister får, om de så önskar, kritisera pluralism och mångkultur tills de hesnar.
Eller anse att kristendomen ska stärkas och sprida sig till den muslimska befolkningen. Att se det som lösningen på "kriget". Säg det högt och stå för er intolerans. Men sluta kalla det liberalt.

Hatbloggaren "Jinge" kommenterar gillande Madons artikel men verjar inte bry sig om att det är just röster som hans som åsyftas med formuleringen "På liknande sätt som antisemitismen viftas bort av vänsteranhängare". Efter att ha verkat som ett nav för judehat i flera år är "Jinges" trovärdighet inte direkt på topp.

Läs även Alexander Bengtsson på SVT Debatt på samma ämne. Utdrag:

Wendahl kombinerar nämligen sitt uppdrag i den folkpartistiska sidoorganisationen Liberal Mångfald med att knäcka extra som krönikör för den norska tankesmedjan Human Rights Service (HRS). HRS är en katalysator för antimuslimska idéer och fungerar i praktiken som tankesmedja åt det högerpopulistiska Fremskrittspartiet.

På HRS hemsida går det bland annat att läsa hyllningsartiklar åt Europas antimuslimska frontfigur, holländaren Geert Wilders. Att Wendahl har dykt upp som föreläsare hos Fremskrittspartiets ungdomsförbund är därför föga förvånande.

Den unge folkpartisten har också i en debattartikel i tidningen QX uttryckt sin beundran för den mördade holländske högerpopulisten Pim Fortuyn. Fortuyn var en minst sagt extrem politiker som bland annat ville se ett invandringsstopp från muslimska länder och uttryckte att islam var en underutvecklad kultur.

Wendahls artikel för sig med ett kollektivt skuldbeläggande på klassiskt manér. "Med sådana vänner behöver muslimerna i Sverige knappast några fiender", konstaterar han efter att ha radat upp ett antal exempel när fundamentalister har föreläst för muslimska organisationer i Sverige. Som om alla muslimer i Sverige skulle ha någon skuld eller ansvar för det.

Det är ett praktexempel på hur den antimuslimska rörelsen, som Wendahl är en del av, resonerar. Oskyldiga människor klumpas ihop och pekas ut eller kopplas samman med fundamentalistiska tokstollar. Att tala om en pågående islamisering är också den antimuslimska rörelsens kärnbudskap.

Även Dilsa Demirbag-Sten skriver bra. Utdrag:

AEI har inte blivit liberalare, det är Hirsi Ali som har blivit konservativ. Hennes försvar för minaret- och burkaförbud gör det omöjligt att ta henne på allvar när hon åberopar liberala värderingar och upplysningsidealet. I de kretsar som Hirsi Ali allt flitigare förekommer i utgår man inte från idén om individens suveränitet, utan här ses människan enbart som del av ett kollektiv. Det är en rent reaktionär konservatism.
Nu står och faller inte liberalismen med en person, men samtalet i Axess TV var en påminnelse om hur viktigt det är att liberaler tar sitt ansvar och argumenterar mot alla intentioner att göra muslimer ansvariga för vad en grupp ickedemokratiska individer säger eller gör. Få skulle hålla alla svenskar ansvariga för Åke Greens uttalanden och ståndpunkter. När det blir tal om förhållandet mellan islam och muslimer verkar dock alla spärrar släppa.

Uppdatering: Isobel Hadley-Kamptz skriver på SVT Debatt och i sin blogg. jag har tidgare bloggat om saken och skrivit en nyhet i Expo. Alex Bengtsson har skrivit en debattartikel hos SVT. Från liberalt håll stämmer även bland andra LUF-ordföranden Adam Cwejman in i kritiken. Louise Persson bloggar riktigt läsvärt om om ämnet.

Dick Erixon, Johan Lundberg från Axess och Philip Wendahl bemöter kritik.

Viktig läsning

Alex Bengtsson i en ledare på expo.se. Utdrag:

Det är självkart att en tragisk händelse som överfallet i Landskrona väcker känslor. Men att så hänsynslöst falla för den generaliserande världsbild som Sverigedemokraterna och likasinnade saluför är inte bara skrämmande. Det är provocerande. Intoleransen håller på att normaliseras och det går fortare än någonsin.

Lisa Bjurwald i senaste Arena (tyvärr ej online). Utdrag:

Föreställ dig följande. Du tassar ut i hallen i novembermörkret, plockar upp din färska DN, slår upp Debatt – och hajar till. Utrymmet har upplåtits till en ledande nazistprofil. På en helsida raljerar han över sitt hatobjekt: den antirasistiska tidskriften Expo och dess grundare, nu avlidne Stieg Larsson. Läsekretsen förblir dock okunnig om skribentens egentliga identitet. Nazisten har fått skriva sin egen presentation: ”Jag har följt [Stieg] Larssons arbete långt innan han blev känd som romanförfattare.” Vilket är en obehaglig sanning i sig.
Publiceringen skedde i verkligheten i höstas, men i en annan Bonnier-publikation: nätbaserade Newsmill. När jag och min Expo-kollega Jonathan Leman i Journalisten (12/11 2009) kritiserade publiceringen, som berodde på ”slarv”, hakade några få medier pliktskyldigt på. De starka reaktionerna uteblev.

Annat intressant:
Om Dieudonné i CST-bloggen
Medierna om hur Aftonbladets sanningsvittne i försöken att rättfärdiga Donald Boströms konspirationsteorierna helt tar avstånd från Aftonbladets agerande.

Normaliseringsprocessen

Alex Bengtsson bloggar om hur SD normaliseras och oviljan att se att det på ett folkligt plan finns rasism i det svenska samhället

Uttalande i SvD

Svenska Dagbladets kulturdel har idag en tillbakablick på Omars radikalisering och hur hans omgivning såg på honom före och efter. Jag är en av dem som uttalar sig.

Omars uppgång och fall är en personlig tragedi, men flera som jag talar med tycker att det mest skrämmande i historien är framväxten av en ny typ av allianser, ett fenomen som syntes tydligt under demonstrationerna mot Israel under Davis Cup i Malmö.

–Det är ursprungligen en amerikansk företeelse, säger Jonathan Leman från tidskriften Expo. Sedan länge finns ett samarbete mellan Nation of Islam och den vita maktrörelsen i USA. På samma sätt har Omar skapat en koalition av radikala muslimer och politiska extremister, och de förenas av att de ser ”sionismen” som den avgörande fienden.

Det jag menade var inte att företeelsen är specifikt amerikansk utan att det är ett mönster man kunnat se i USA i flera decennier. Orsaken till det är att USA betydligt längre har varit ett mångkulturellt samhälle och att olika extremistgrupper som är anhängare av separatism förhåller sig till det. Hos SPLCenter kan man läsa om kopplingar mellan KKK och Nation of Islam. I Sverige förenas en del vit makt-aktiviserna med Mohamed Omar i det att de båda inte vill att muslimer ska vara en integrerad del av det svenska samhället. Från vit makt-hållet handlar det om att man anser att Sverige hotas om olika minoriteter blir en del av det svenska. Då är det bättre att minoriteter lever avskiljt så att de lättare i framtiden kan repatrieras. Det radikala muslimska perspektivet handlar om att få så många muslimer som möjligt att bli motståndare till det moderna samhället och den påstått "sionistiska" demokratin som finns i Sverige.

Inom båda grupperna förenar tron på en världsjudisk konspiration som förklarar de upplevda problemen i Sverige och i världen.

Sveriges unga muslimer (SUM) bjuder in homofob och antisemit

P3-nyheter rapporterar om predikanten Sheikh Abdullah Hakim Quick som uttrycker ett mycket grovt hat mot framför allt homosexuella. Utdrag:

Men ordföranden, Mohammed Kharraki, säger att de ändå tänker låta honom tala på konferensen, trots att Sveriges Unga muslimer säger att de står för mångfald och är mot extremism i alla dess former.

– Vi bestämde att vi inte tänkte ta tillbaka hans inbjudan, det skulle bli för många ändringar i programmet.

Mohammed Kharraki säger också att Sheik Abdullah Hakim Quick inte ska hålla tal om homosexualitet på konferensen utan att det ska handla om ungas framtid och ska inspirera unga att sikta högt.

– Han kommer att prata om muslimsk identitet och vilka mål man ska ha som ung muslim och att man ska vara målmedveten och så.

Men det argumentet håller inte, tycker RFSL.

– Bjuder man in en talare till en stor ungdomsorganisation så säger man att han är en förebild, eller att han ska inspirera medlemmarna, säger Ulrika Westerlund, vice ordförande på RFSL.

Quick har också beskrivit judar som "filth".

Från Mohamed Omars och nätverket kring Antisionitiska partiets håll försöker man genom detta att söka appellera till extrema opinioner inom SUM. Den antijudiska och homofoba aktivisten Porang Zahedi och förintelseförnekaren Lars Adelskogh uppmanar SUM att inte ta emot offentliga medel från Ungdomstyrelsen.

Uppdatering:
Debatt i Studio ett med SUM:s ordförande Omar Mustafa.
S-bloggaren Lukas Romson tar upp offentligt stöd till värdekonservativa kristna grupperingar där man också legitimerar homofobi.
Pressmeddelande från RFSL.
Nyhet i Expressen.
Alex Lindskog bloggar.
pressmeddelande från SUM.
Blogginlägg hos HBT-sossen.

Püschels trovärdighet

Jag läser i Sydsvenskan att Anders Püschel höll i en banderoll under en manifestation mot H&M:s etablering i Israel. Diskussionen kring det rimliga i att välja ut Israel och bara Israel för total bojkott på alla plan kan vi den här gången lämna därhän. Püschel förklarar för reportern att han inte ser något antisemitiskt i manifestationen.

Oavsett hur man väljer att se på manifestationen så är Anders Püschel själv tveklöst ett antisemitiskt inslag. Om arrangörerna är måna om att deras utåtriktade aktiviteter inte ska uppfattas som antisemitiska kan det vara klokt att inte associera sig med Püschel som flera gånger givit uttryck för judefientlighet och som är en del av Mohamed Omars antisemitiska nätverk.

Från Magnus Sandelins blogg:

När Lasse Wilhelmson skriver att avståndstagandena från den “antisionistiska” demonstrationen på Sergels torg kommer att få “långtgående konsekvenser för de antiimperialistiska arbetet i Sverige och för solidaritetsarbetet med palestinierna i synnerhet”, så svarar en annan FiB-profil, Anders Püschel, aktiv bland annat i ett av antikrigsnätverken i Malmö:

“Det tror jag också. Nu har vänstern visat sitt rätta, sionistiska ansikte.”

Anders Püschel, som även översatt en artikel för publicering på Mohamed Omars hemsida, kommenterar en ledarartikel från Sydsvenskan som såg “hatet mot staten Israel, sionismen och judarna” som gemensam nämnare för demonstranterna på Sergels torg, så här:

“Men vad är det för fel med att hata de förhatliga? Är det inte snarare de som inte hatar sådana som förtjänar klander?”

I ett inlägg som han publicerar på Fibforum efter Kalibers program om “den oheliga alliansen” framhärdar Püschel i att det är judarna, det judiska folket, som är fienden. I en reaktion mot Andreas Malm, som i programmet säger att det inte råder någon konflikt mellan det palestinska folket och det judiska folket, skriver Anders Püschel:

“Säg det till de palestinier som har fördrivits och fortsatt blir fördrivna från sina hem så att dessa kan ockuperas av judar”.

Püschel sysslar lika lite med Israelkritik som tvillingarna Ekeroth (SD) sysslar med Islamkritik. Det kan nog vara klokt för Maja Backlund, talesperson för nätverket Isolera Israel, att tänka över vilka hon associerar sig med.

UPPDATERING:

Anders Püschel har skrivit att det inte är något fel att vara aktiv i högerextrema rörelser.

På vilket sätt är den påstådda antisionistiska klubben högerextrem? Och om den nu är det, vad är då felet med det?