onsdag, januari 14, 2015

Pamflettartad agitation

Under de senaste veckorna har Andreas Malms bok Hatet mot muslimer diskuterats flitigt. Sakine Madon har lyssnat på Malm och för intressanta resonemang om antisemitism, islamofobi och yttrandefrihet i en krönika i Expressen.

Vänsteranhängare som vanligtvis nonchalerar antisemitism ser plötsligt rasism mot muslimer överallt. Och borgerligt sinnade eller liberaler gör vice versa: varnar för antisemitism men gäspar åt islamofobi. Uppdelningen visar att positionering - på båda sidor - lockar mer än genuin antirasism.

Jag delar Madons bedömning men vill göra ett litet tillägg. Först är det viktigt att säga att bilden inte är entydig. Det finns röster på vänsterkanten som förmår känna igen och motverka antisemitism och det finns borgerliga debattörer och liberaler som tar islamofobin på allvar. Det är också värt att nämna att en del går längre än att bara gäspa och nonchalera och använder sin påstådda anti-islamofobi eller anti-antisemitism som ett verktyg för att sprida antisemitism eller islamofobi. Så långt har det gått. Från antimuslimskt håll används inte sällan en förment anti-antisemitisk och anti-antisionistisk hållning. Man försöker förklä den rasistiska propagandan mot muslimer till ett försvar för judar och Israel.

På den andra sidan har vi istället debattörer som bakar in sin antisemitiska retorik i ett påstått försvar av araber och muslimer. Det islamofoba hotet kopplas till judar eller "Israelvänner". Ett exempel är bloggaren Jan-inge Flücht som till och med försöker förvandla nazistiska info-14 till en av "Israels försvarsadvokater" som man påstås få på halsen om man kritiserar Israel.

Flücht vet naturligtvis att när det gäller synen på Israel och judar har han och info-14 en hel del gemensamt.

Madon igen:
"Den binära logiken", upprepade Malm, skapar "vi mot dem". "Vi" utmålas som upplysta och fina, "de" som onda och primitiva. Visst, så fungerar all form av xenofobi. Samtidigt bygger Malms eget tankesätt på just binära logiker. Västerlänningen anses per automatik vara förtryckare - medan alla som ses som muslimer, inklusive fanatiska islamister, ses som förtryckta offer. Antingen eller, förenklat och verklighetsfrånvänt.

Andreas Malms egna användning av "den binära logiken" gör att han återkommande själv bidrar till legitimerandet av rasism. Alltså just precis det han (ibland med rätta) anklagar borgerliga debattörer för att göra. Malm har öppet hyllat Hizbollah och till och med burit en t-shirt med Hizbollahs emblem. Han har också talat väl om antisemitiska Arab European League. Skulle Malm döma sig själv med samma måttstock som han bedömer andra skulle han inse att hans antirasism minst sagt har vissa problem.

Malm ställer ständigt islamofobin mot en påstått mer eller mindre obefintlig antisemitism. Det finns egentligen inte några antisemitiska strömningar, tycks Malm mena, utan bara "enstaka förvirrade" utsatta eller knasbollar. De har bara "fått för sig att de protesterar mot Israels behandling av palestinierna". Enligt Malm tycks inte personer och organisationer som uttrycker antisemitism ge uttryck för någon riktig rasism.

Sådana förklaringar innebär ett bagatelliserande av angrepp mot judar och är lika illaluktande och ursäktande som tal om rasistiska attacker mot muslimska mål i Europa av individer som "fått för sig att de protesterar mot Sudans behandling av afrikanerna" eller xenofoba attacker mot turkar i Europa av brottslingar som "fått för sig att de protesterar mot Turkiets behandling av minoriteter".

Här har Malm något gemensamt med exempelvis sin regelbundne motdebattör Carl Rudbeck som inte vill erkänna islamofobin i dagens Europa som annat än uttryck för en legitim rädsla och oro. Rudbecks ursäktande hållning till islamofobin är på många sätt en spegelbild av Malms förhållningssätt till antisemitismen och visar på ett tragiskt sätt hur antisemitism och islamofobi delvis inlemmats i ett tragiskt skyttegravskrig mellan vänster och höger.

Andreas Malms har kritiserats av många debattörer som samtidigt visar att de tar islamofobin på allvar. Devrim Mavi skriver exempelvis om detta i Arena (Mavi förenklar tyvärr diskussionen om "Stoppa Matchen" i ett stycke men texten är i övrigt mycket bra). Problemet med Malms sätt att diskutera islamofobi är att han inte tycks förhålla sig till att det finns en värld där ute med radikal islamism, jihad-terrorism och religiöst förtryck under islamiska lagar. Det är synd eftersom Andreas Malm antagligen har bättre koll än de flesta på debattörer som som exempelvis Bat Ye’or och Bruce Bawer. Det är inte konstigare än att den som granskar antisemitismen som följer med delar av Israelkritiken måste förhålla sig till att Israel är en verklig stat som begått verkliga förbrytelser.

onsdag, augusti 29, 2012

Bloggar på Expos nyhetssajt

Sedan en tid tillbaka skriver jag i bloggen som är kopplad till nyhetssajten Expo Idag. Mitt senaste inlägg handlar om uteslutningsärendet Pär Norling.

tisdag, juni 19, 2012

Guillou tas på allvar trots slarv och ohederlighet

Jan Guillou stod i början av 2009 bakom en artikelserie i Aftonbladet om Sverigedemokraterna. Efteråt delade han med sig av sina slutsatser i Nordegren i P1 (19/2 -2009). Guillou förklarade att han hade läst Sverigedemokraternas skrifter och program, rest runt med partiledaren, ställt hundratals frågor och träffat 50-60 medlemmar i partiet. Nu kunde han meddela att Sverigedemokraterna inte längre var emot invandring. Till skillnad från Dansk folkparti, som Guillou ansåg vara ett öppet rasistiskt parti, hade Sverigedemokraterna dessutom genomgått en sensationell förändring och lämnat rasismen bakom sig. Sverigedemokraterna var "milda" och "försiktiga" i jämförelse med Dansk Folkeparti.

Ett par månader efter Jimmie Åkessons famösa debattartikel i Aftonbladet (19/10 -2009) hade Guillou plötsligt upptäckt att Åkesson "kastat masken". Nu var Sverigedemokraterna plötsligt "ett idiotparti som förklarat sig öppet rasistiskt". Han ställde sig frågande till om fyra procent av väljarkåren verkligen kunde tänka sig att rösta på ett sådant parti.

Jan Guillou hade fel när han i början av 2009 beskrev SD som milda och försiktiga. Samma retorik som präglade Åkessons debattartikel hade länge varit vardagsmat i Sverigedemorkaterna. Några exempel i mängden:
"På den motsatta sidan står det politiska etablissemanget, med riksdagspartierna i spetsen, och hejar på islams erövring och kolonisering av Sverige och hela västvärlden."
- Björn Söders blogg på SD Kurirens hemsida 11/9 2007.
"Omfattande hemsändelse av muslimer bosatta i Europa är det enda som kan förhindra Europas förvandling till ett dhimmi-område i utkanten av den stagnerade muslimska världen."
- Harry Vinter i SD-kuriren nr 63, april 2005
"Det är de "icke våldsamma" muslimerna som är de farligaste. Muslimerna vet, att våra toleranta samfund låter dem bygga upp sina strukturer i fred, så länge de inte använder öppet våld. Muslimerna har på förhand miljoner soldater innanför våra gränser, utrustade av oss med alla moderna hjälpmedel."
- Peter Neerup Buhl i SD-Kuriren, nr 42 maj 2001
Även uppfattningen att Åkessons artikel skulle skrämma bort potentiella väljare tyder på djup okunnighet. Sverigedemokraterna kom in i riksdagen för att det fanns väljare som efterfrågade deras politik. Det var tillräckligt många som såg partiet som ett seriöst alternativ. "De röstar inte på Sverigedemokraterna trots partiets islamofobi och rasism, utan på grund av den", som Daniel Poohl skrev i Expos valanalys.

Sedan dess har Guillou bland annat hittat på att Nato fattat ett beslut om raskrig. Han har också spridit konspiratoriska idéer om uppmärksammande av och kritik mot antisemitism. Söndagens Guillou-krönika var i samma anda av okunnighet kombinerad med ohederlighet.

Han skriver att begreppet "etniskt svensk" (som Reinfeldt uppmärksammats för att ha använt i en diskussion om arbetslöshet) är ett "nytt politiskt begrepp som tidigare bara skymtat i under­vegetationen av extrema höger­tidskrifter". Guillou tycks till och med mena att Sverigedemokraterna hade dragit sig för att använda begreppet. Begreppet "etniskt svensk" (som förvisso inte är helt oprobelamatiskt)
är inte ovanligt och användningen är inte begränsad till extremister utan återfinns i debattens huvudfåra. För en rad exempel på användningen av begreppet etniskt svensk av partier från vänster-höger kan man kika på den här texten .

Guillou framställer också Ilmar Reepalu som "borgarnas särskilda mobbningsoffer". Anledningen är, får man förmoda, kritiken mot Reepalus uttalanden om och hantering av judiska malmöiters utsatthet. Men kritiken handlar inte om någon mobbning från Allianspartierna. Istället handlar det om en bred och kraftfull kritik från opinionsbildare från vänster till höger och antirasister. Även Aftonbladets ledarsida är en del av den kritiken.

De "extrema högertidskrifterna" ska enligt Guillou vara Neo och Axess. Man kan och bör kritisera grumliga texter från Axess- och Neo-redaktörers pennor och oroande tendenser inom delar av borgerligheten. Guillou gör något annat. Att beskriva Axess och och Neo som "extrema högertidskrifter" är inte seriöst.

Guillou skriver också:
"Till och med folkpartisterna inser rimligtvis detta, även om de har sina särskilda svårigheter med araber till följd av sin särskilda kärlek till Israel."
Ibland anklagas pro-palestinier för att motiveras av eller landa i antisemitism. Guillou gör motsatsen och insinuerar att pro-israeler och folkpartister generellt drivs av eller landar i fientlighet mot araber. Det är lika oseriöst och felaktigt som att svepande anklaga Israelkritiker för att vara antisemiter.

Man kan bara konstatera att Guillou ofta är slarvig och oseriös men att han ändå tas på förvånansvärt stort allvar.

lördag, maj 26, 2012

Lundbergs oärligheter

Ni som följt mig vet att jag skriver och föreläser om olika typer av intolerans och att jag i den här bloggen har fokuserat särskilt på antisemitism. För en tid sedan uppmärksammades den kände freds- och konfliktforskaren Johan Galtungs antisemitiska retorik. I Aftonbladet Kultur kunde denne Galtung trots sina yttranden grundade i antidemokratiskt och antisemitiskt tankegods framställas som en expert på och motståndare till rasism och intolerans.

Då och vid andra tillfällen när jag pekar på antisemitism från vänster eller tolerans för antisemitism inom delar av vänstern möts jag av instämmande reaktioner från borgerligt håll och en kompakt eller relativ tystnad från vänsterhåll. När det gäller islamofobi från borgerligt håll är tendensen ofta den motsatta. Frågorna antisemitism och islamofobi polariserar. Inte sällan handlar det om samma debattörer som gillande citerar mig då jag uppmärksammar den ena fördomen men kritiserar mig eller visar ointresse då jag skriver om fördomar och hat mot den andra gruppen. Därför talar jag ofta om vikten av konsekvent antirasism.

New English Review (NER) är en nättidning där en betydande del av det redaktionella materialet utgörs av grova antimuslimska idéer. Skribenter som Bat Ye'or, en förgrundsgestalt inom Counterjihadrörelsen, publiceras i redaktionsbloggen. Det gör även Geert Wilders, partiledaren för det holländska antimuslimska och främlingsfientliga Partij voor de Vrijheid. Man finner texter med rubriker som "Geert Wilders: Defender of the West Against the Grand Jihad". Tidningens medarbetare skriver regelmässigt texter till stöd för antimuslimska partier och krafter i olika länder. Man kan ta del av en intervju med nystartade British Freedom Party och ett omfattande stöd till den våldsamma antimuslimska aktivistgruppen English Defence Leauge, en organisation NER även har med i sin länklista.


Klickar man in sig på redaktionssidan finner man att Theodore Dalrymple presenteras överst på sidan. Hans titel är "Senior New English Review Editor". Dalrymple är även skribent i det svenska magasinet Axess. I måndags ställde jag därför frågan till Johan Lundberg om han besväras av att en av hans återkommande skribenter även arbetar med en tidning som systematiskt sprider antimuslimska idéer och uttrycker stöd för en våldsam organisation.

Lundbergs reaktion var att

1. ifrågasätta att New English Review sprider hat.

2. påpeka att Dalrymple inte själv sluter upp bakom föreställningar om ett stundande muslimskt övertagande av väst samt att han vid ett tillfälle betecknat EDL som "thuggish and fascistic".

3. föreslå en debatt mellan mig och Dalrymple.

4. påstå att Theodore Dalrymple inte alls är med och driver New English Review utan endast bidrar med egna texter.

Låt oss granska dessa punkter.

1. NER:s spridning av counterjihadrörelsens teser och öppna ställningstagande för antimuslimska partier och organisationer (däribland den våldsamma aktvistgruppen EDL) utgör ett dominerande tema på sajten. Det syns tydligt i själva nättidskriften, bloggen, länklistan och litteraturen som ges ut av förlaget New English Review Press. Hyllningar till "Fjordmanundertecknade "New English Review" (inte en enskild skribent) understryker att hatet är tidningens officiella linje. Trots denna tydlighet ifrågasätter Lundberg min beskrivning av NER som en hatsajt.

Jämför detta med Lundbergs instämmande i Expressens ledarsidas beskrivning av rasideologiska och antisemitiska Fria Tider som en "tummelplats för svenska nazister" och mönstret blir tydligt: Å ena sidan kraftfullt motstånd mot antisemitism. Å andra sidan bagatellisering av och tolerans för fientlighet mot muslimer och demonisering av islam.

2. Först är det viktigt att påpeka att jag aldrig påstod något om Dalrymples åsikter eller yttranden. Hans idéer förändrar inte det faktum att innehållet på NER är systematiskt och grovt antimuslimskt och att Dalrymple enligt redaktionssidan har en viktig roll på redaktionen. Det stämmer att Theodore Dalrymple ifrågasatt en del av Eurabia-tänkandet: Den gravt konspiratoriska föreställningen om "den demografiska bomben" (att muslimer genom sitt antal kommer att utgöra en majoritet av Europas befolkning inom ett antal decennier och att detta ingår i en "muslimsk plan"). Men, och detta är viktigt, avfärdande av den specifika teorin är inte detsamma som att Dalrymple förkastar det antimuslimska tankegodset. I så fall hade han troligtvis inte velat medverka på NER och låta publicera en ny bok på förlaget New English Review Press.

NER är inte den enda antimuslimska sajt där Dalrymple förekommer. Han har exempelvis låtit sig intervjuas i Brussels Journal och på Frontpage. Det är förstås inte så att man med nödvändighet delar en tidnings uppfattning om man låter sig intervjuas av den men den sammantagna bilden placerar Dalrymple nära den antimuslimska miljön. Man kan också konstatera att Dalrymple på NER faktiskt är verksam i ett sällskap med entusiastiska försvarare av vad Dalrymple själv betecknat som en aggressiv och fascistisk organisation. Enligt sin egen definition av fascism samarbetar Dalrymple alltså med aktörer som är anhängare av fascism.

3. Debatten Lundberg föreslog skulle handla om mina påståenden. Jag ställde mig positiv till det. Följande var mina påståenden: New English Review är en hatsajt. Theodore Dalrymple associerar sig med denna sajt och persenteras som en drivande person bakom den. En rimlig utgångspunkt för debatt utifrån mina påståenden vore att tala om partier som Geert Wilders PVV, grupper som EDL, vad New English Review står för och om det är problematiskt eller ej att medverka i ett sammanhang som domineras av antimuslimska gruppers idéer. När jag via Twitter ber om att få debattämnet konkretiserat förklarar Lundberg att debatten ska vara kring "Invandringens konsekvenser för det liberala samhället", ett helt annat ämne än det vi diskuterat.

4. Johan Lundberg hävdar i sitt blogginlägg "Vem orkar kolla fakta?" att Dalrymple är en utomstående skribent som inte är involverad i det redaktionella arbetet: "Han har inte heller några som helst redaktionella uppgifter för nätpublikationen ifråga utan bidrar endast med texter i eget namn". Enligt Lundberg har jag och andra spridit "felaktiga uppgifter" som "det hade tagit några minuter att kontrollera".

Problemet för Johan Lundberg är nämligen att NER presenterar Theodore Dalrymple överst på sin redaktionssida som en "Sr. New English Review Editor". Det är ytterst oärligt av Lundberg att inte nämna detta någonstans i sitt inlägg. En senior editor har en redaktionell roll och är mer involverad i ett projekt än en utomstående skribent.

Dessutom är kopplingen till NER problematisk även om det endast gäller bidrag med egna texter. Låt mig ta ett pedagogiskt exempel. Om en av Aftonbladet Kulturs skribenter också skulle skriva om Israel-Palestina-konflikten på ovan nämnda Fria Tider skulle Lundberg troligtvis och helt riktigt påpeka att en av kultursidans skribenter associerar sig med, medverkar på och därmed skänker legitimitet åt en antisemitisk sajt. Det skulle vara en helt rimlig fråga att ta upp oavsett om exemplets fiktiva skribent ger uttryck för antisemitism eller ej i sina texter.

Theodore Dalrymple legitmerar muslimhat genom sin medverkan på New English Review som skribent och senior editor. Axess chefredaktör besväras inte av det. Det borde vara en väckarklocka för alla liberala och konservativa antirasister.

måndag, april 23, 2012

Tabun och förbjudna sanningar

Mathan Ravid skriver i Expressen Kultur om Günter Grass uppmärksammade dikt Was gesagt werden muss och debatten kring den.
Grass förklaring till sin tidigare tystnad blottlägger skuldproblematiken. Likt Nazitysklands judar har den förre SS-soldaten Grass blivit offer för sin "härkomst", som fått honom att underordna sig "det allmänna tigandet" och förbjudit honom att kritisera Israel och dess politik. För den som bryter ledet, fortsätter Grass, är "domen 'antisemitism'" vanlig. 
Något "tabu" mot Israelkritik existerar inte. Den judiska staten kritiseras regelmässigt i tysk debatt, och själva idén är en konstruktion som återkommande frambesvärjs i antisemitisk argumentation med syftet att göra den "modige" budbäraren - när denne kritiseras - till en martyr på den "politiska korrekthetens" altare. En jämförelse kan göras med invandrarfientlig och antimuslimsk retorik, där det ständigt hävdas att eliten tabubelägger vissa obehagliga sanningar som inte får kritiseras.  
Att Grass använder sig av en i dessa sammanhang känd argumentationsstrategi har påpekats av många i den tyska debatten, inklusive Klaus Hillenbrand som i vänstertidningen Die Tageszeitung betecknat hans påstående som "falskt" och "oärligt". Ingen hävdar nämligen att kritik av israelisk politik har med antisemitism att göra, och skrapar man på ytan minner föreställningar i Grass text om idéer som sprids i de höger- och vänsterextrema samt islamistiska miljöer där den mottagits med jubel: den judiska staten och/eller dess politik utgör ett hot mot hela mänskligheten och "världsfreden"; med minnet av Förintelsen som främsta judiska utpressningsvapen säkerställs att Israel undgår all kritik; alla som bryter detta "tabu" stämplas som antisemiter.
Carl Tham är ett bra exempel på någon som när det gäller en debatt (i detta fall debatten kring islamofobi) angriper martyrretoriken för att sedan själv nyttja den i en annan (debatten kring antisemitism).

Carl Tham om hur påstådda tabun och sanningar som måste sägas är en del av högerradikal retorik:
"Det verkligt hotfulla är att den finner fäste i allt bredare segment i samhället, in mot samhällets mitt. Under de gamla högerradikala favoritbaneren ”eliten vågar inte säga sanningen” och att ”tabun” förhindrar oss att verkligen erkänna det muslimska kulturella hotet får opinionsbildningen ökad spridning. Opinionsbildningen ger mylla för de extrema åsikterna samtidigt som gränsen för vad som anses vara extremt hela tiden nästan omärkligt flyttas."
Carl Tham om hur bra det är att Grass bryter påtvingade tabun (som inte finns) och säger förbjudna sanningar om Israel:
"Vad säger han? Han säger att den massiva allmänna tystnaden om vad som förbereds känns som en belastande lögn, som också han själv har underkastat sig: det underförstådda gillandet av de israeliska krigsförberedelserna mot Iran och att Israel har rätt till ett förstaslag mot Iran. Tystnaden om de existerande israeliska kärnvapen eller den forcerade tyska vapenexporten till Israel – vi tyskar, säger Grass, blir underleverantörer till brott som är förutsägbara. Jag tiger inte längre och jag hoppas mina ord kan befria andra från tigandet inför en kommande katastrof." 

tisdag, april 17, 2012

Föreläsning

idag föreläser jag på ett Globala skolan-seminarium i Malmö.

Kollektivisering av muslimer

I förra veckan skrev jag i Expressen Kultur om Paulina Neudings debattartikel i Jerusalem Post. Nu har Neuding kommit in med en replik.

Kollektivisering av muslimer

I förra veckan skrev jag i Expressen Kultur om Paulina Neudings debattartikel i Jerusalem Post. Nu har Neuding kommit in med en replik. Om ett par dagar bör man kunna läsa ett repliksvar av mig.

Intervju i Människor och tro

Lyssna: Sionism - ett mångtydigt begrepp

måndag, mars 12, 2012

Antisemitisk Anonymous-kampanj

I februari spreds nyheten att hackergruppen Anonymous genom Youtube-klipp förklarade att hackerangrepp riktade mot Israel var att vänta. Det är, givet gruppens struktur, svårt att veta hur man ska bedöma en kommuniké där avsändaren titulerar sig som Anonymous. Såhär beskrivs gruppen på Wikipedia:
På grund av den nästintill obefintliga organisationen finns heller inga krav på kunskap eller liknande för att bli medlem, man väljer att engagera sig, och gör det i Anonymous namn. Projekt och operationer organiseras genom att någon anser att någonting bör rättas till eller uppmärksammas, och frågar efter medhjälpare. Eftersom får mer och mer höra talas om händelsen, och hakar på dem med.
Vi kan alltså inte veta hur hur representativa de välbekanta antisemitiska tankefigurerna som dyker upp i det här klippet är. Ändå är det intressant att se hur Israel utmålas som ett imperium som har ett "grepp om mänskligheten" (inte palestinierna). Världens folk ska resa sig mot denna makt som genom manipulation och kontroll av media håller dem i ofrihet.
"To the government of the state of Israel.

We are Anonymous.

For two long we have tolerated your crimes against humanity and allowed your sins to go unpunished.

Through the use of media deception and political bribery, you have amassed the sympathies of many. You claim to be democratic, yet in reality this is far from the truth, in fact your only goal is to better the lives of a select few while carelessly trampling the liberties of the masses. We see through the propaganda that you circulate through the main stream media and lobby through the political establishment.

Your Zionist bigotry has displaced and killed a great many. As the world weeps you laugh while planning your next attack. All of this is done under the veil of peace but so long as your regime exists peace shall be hindered.

You label all who refuse to comply with your superstitious demands as anti-semitic. And have taken steps to ensure a nuclear holocaust. You are unworthy to exist in your current form. and will therefore face the wrath of anonymous. Your empire lacks legitimacy and because of this you must govern behind a curtain of deceit. We will not allow you to attack a sovereign country based upon a campaign of lies. Your grip over humanity will weaken and man will be closer to freedom.

But before this is accomplished the people of this world will rise against you and renounce you in all your worth. Our crusade against your reign of terror shall commence in 3 steps.

Step one will be initiated after the release of this video and will be comprised of systematically removing you from the internet.

Step two will be later disclosed and is already in initiation. And as for step 3, well think of this one as a present from Anonymous to you. We will not stop untill the police state becomes a free state.

We are anonymous.

We are legion.

We do not forgive.

We do not forget.

Israeli government; Expect us."