tisdag, juni 19, 2012

Guillou tas på allvar trots slarv och ohederlighet

Jan Guillou stod i början av 2009 bakom en artikelserie i Aftonbladet om Sverigedemokraterna. Efteråt delade han med sig av sina slutsatser i Nordegren i P1 (19/2 -2009). Guillou förklarade att han hade läst Sverigedemokraternas skrifter och program, rest runt med partiledaren, ställt hundratals frågor och träffat 50-60 medlemmar i partiet. Nu kunde han meddela att Sverigedemokraterna inte längre var emot invandring. Till skillnad från Dansk folkparti, som Guillou ansåg vara ett öppet rasistiskt parti, hade Sverigedemokraterna dessutom genomgått en sensationell förändring och lämnat rasismen bakom sig. Sverigedemokraterna var "milda" och "försiktiga" i jämförelse med Dansk Folkeparti.

Ett par månader efter Jimmie Åkessons famösa debattartikel i Aftonbladet (19/10 -2009) hade Guillou plötsligt upptäckt att Åkesson "kastat masken". Nu var Sverigedemokraterna plötsligt "ett idiotparti som förklarat sig öppet rasistiskt". Han ställde sig frågande till om fyra procent av väljarkåren verkligen kunde tänka sig att rösta på ett sådant parti.

Jan Guillou hade fel när han i början av 2009 beskrev SD som milda och försiktiga. Samma retorik som präglade Åkessons debattartikel hade länge varit vardagsmat i Sverigedemorkaterna. Några exempel i mängden:
"På den motsatta sidan står det politiska etablissemanget, med riksdagspartierna i spetsen, och hejar på islams erövring och kolonisering av Sverige och hela västvärlden."
- Björn Söders blogg på SD Kurirens hemsida 11/9 2007.
"Omfattande hemsändelse av muslimer bosatta i Europa är det enda som kan förhindra Europas förvandling till ett dhimmi-område i utkanten av den stagnerade muslimska världen."
- Harry Vinter i SD-kuriren nr 63, april 2005
"Det är de "icke våldsamma" muslimerna som är de farligaste. Muslimerna vet, att våra toleranta samfund låter dem bygga upp sina strukturer i fred, så länge de inte använder öppet våld. Muslimerna har på förhand miljoner soldater innanför våra gränser, utrustade av oss med alla moderna hjälpmedel."
- Peter Neerup Buhl i SD-Kuriren, nr 42 maj 2001
Även uppfattningen att Åkessons artikel skulle skrämma bort potentiella väljare tyder på djup okunnighet. Sverigedemokraterna kom in i riksdagen för att det fanns väljare som efterfrågade deras politik. Det var tillräckligt många som såg partiet som ett seriöst alternativ. "De röstar inte på Sverigedemokraterna trots partiets islamofobi och rasism, utan på grund av den", som Daniel Poohl skrev i Expos valanalys.

Sedan dess har Guillou bland annat hittat på att Nato fattat ett beslut om raskrig. Han har också spridit konspiratoriska idéer om uppmärksammande av och kritik mot antisemitism. Söndagens Guillou-krönika var i samma anda av okunnighet kombinerad med ohederlighet.

Han skriver att begreppet "etniskt svensk" (som Reinfeldt uppmärksammats för att ha använt i en diskussion om arbetslöshet) är ett "nytt politiskt begrepp som tidigare bara skymtat i under­vegetationen av extrema höger­tidskrifter". Guillou tycks till och med mena att Sverigedemokraterna hade dragit sig för att använda begreppet. Begreppet "etniskt svensk" (som förvisso inte är helt oprobelamatiskt)
är inte ovanligt och användningen är inte begränsad till extremister utan återfinns i debattens huvudfåra. För en rad exempel på användningen av begreppet etniskt svensk av partier från vänster-höger kan man kika på den här texten .

Guillou framställer också Ilmar Reepalu som "borgarnas särskilda mobbningsoffer". Anledningen är, får man förmoda, kritiken mot Reepalus uttalanden om och hantering av judiska malmöiters utsatthet. Men kritiken handlar inte om någon mobbning från Allianspartierna. Istället handlar det om en bred och kraftfull kritik från opinionsbildare från vänster till höger och antirasister. Även Aftonbladets ledarsida är en del av den kritiken.

De "extrema högertidskrifterna" ska enligt Guillou vara Neo och Axess. Man kan och bör kritisera grumliga texter från Axess- och Neo-redaktörers pennor och oroande tendenser inom delar av borgerligheten. Guillou gör något annat. Att beskriva Axess och och Neo som "extrema högertidskrifter" är inte seriöst.

Guillou skriver också:
"Till och med folkpartisterna inser rimligtvis detta, även om de har sina särskilda svårigheter med araber till följd av sin särskilda kärlek till Israel."
Ibland anklagas pro-palestinier för att motiveras av eller landa i antisemitism. Guillou gör motsatsen och insinuerar att pro-israeler och folkpartister generellt drivs av eller landar i fientlighet mot araber. Det är lika oseriöst och felaktigt som att svepande anklaga Israelkritiker för att vara antisemiter.

Man kan bara konstatera att Guillou ofta är slarvig och oseriös men att han ändå tas på förvånansvärt stort allvar.