Normaliseringen av hatet

Charlotte Wiberg har skrivit ett utmärkt inlägg om Demker-Bjerelds bidrag till normaliseringen av hatet. I ett gemansamt inlägg på sina respektive bloggar slår de fast att Nationell Idag är en icke-rasistisk tidning.

Man kan ju lugnt säga att de båda professorerna tillämpar en minst sagt snäv definition av rasism. Hudfärg? Anser de inte att antisemitismen är en form av rasism? Men även om man tar bort ordet ”hudfärg” lider resonemanget av en egendomlig blindhet för hur rasistiska tankemönster förändras över tid – de lever kvar i förra och förrförra århundradet, medan de rörelser som predikar åtskillnad mellan olika etniska grupper, och som drivs av hat och fördomsmönster mot vissa specifika sådana, sedan länge opererar efter lite andra parametrar.

Wiberg tar också upp Bjerelds vitmålande av Gilad Atzmon (en brittisk motsvarighet till Lasse Wilhelmson).

Vad gäller Ulf Bjereld så är det att notera att denne har en historia av att blunda för det specifika fördomskomplex som antisemitismen utgör. Gilad Atzmon, en person som anser att Sions vises protokoll ger en korrekt världsbeskrivning, som bidrar till att sprida förintelseförnekande litteratur och som beskriver judar som anti-humana kristusmördare, är enligt Bjereld inte att beteckna som antisemit eftersom han själv är jude.

Uppdatering: Ulf Bjereld på twitter.