måndag, oktober 26, 2009

Tröttsamt

Att det går att bekämpa islamofobi utan att förvränga och förfalska ordet antisemitism tycks inte Alexandra Pascalidou begripa.
När Sverigedemokraterna nu piskar upp antisemitiska stämningar hämtar de som alla andra inspiration från historiens sunkigaste sophög. För de som tror att det är skillnad mot förra gången kan jag i all vänlighet upplysa om att nazister var antisemiter och semiter är benämningen på en folkgrupp som innefattar både judar och araber.
Signaturen Max skrev följande om de lika återkommande som stolliga försöken att förvränga betydelsen av ordet antisemitism.

Angående antisemitism: Jag skulle vilja tillägga att “semitisk” annars används främst inom lingvistik(för att beteckna en språkgrupp), något som knappast är av intresse för någon som vill diskutera antisemitism. Precis som ordet “Caucasian” i amerikansk engelska betecknar en vit person och inte en person från Kaukasus så betecknar antisemitism hat mot judar och inte mot folk som talar semitiska språk(eller de semitiska språken i sig). Att säga att “semiter” inte kan vara antisemiter är semantisk lekstuga eftersom ord definieras mer av sin användning än av sitt ursprung. Hade inlägget handlat om det skulle jag kunna ta några exempel på ord med helt bisarra definitioner jämfört med deras egentliga ursprung.

Den värsta antisemitismen i modern tid riktades mot jiddischtalande judar, apropå lingvistikspåret. Jiddisch är nära besläktat(väldigt nära!) med tyska. Kunde inte tysktalande hata judar?

3 kommentarer:

Christopher Aqurette sa...

Förra veckan var Alexandra Pascalidou värd för Ring P1 och snurrade till det likadant där.

Anna sa...

"Semantisk lekstuga" tycker jag är en väldigt passande benämning för den där diskussionen.

David Munck sa...

En sexradikal, som bemötte argumentet att pornografi måste vara kvinnofientlig pga att "porne" betyder sköka, skrev en gång att om ett ord kunde definieras utifrån dess etymologi skulle apelsin betyda ett äpple från Kina. (Givetvis är porr ändå ofta kvinnofientlig, liksom många antisemiter i Europa också hatar araber.)

Att förvränga betydelsen av antisemitism görs helt klart av illvillga skäl ibland, t ex när Jan Myrdal skrev i FiB K att antisemitism framför allr drabbar araber. I Pascalidous fall tror jag bara det är uttryck för perspektivlöshet. Hon har ett gott hjärta, en fin skrivförmåga och ett genuint engagemang mot all rasism, men är bara ibland tillräckligt påläst.