Här följer ett litet utdrag:
Attackerna mot judar i Malmö visar på behovet av en bred antirasistisk rörelse i Sverige. En rörelse som bygger på kunskap om såväl antisemitism som islamofobi, antiziganism och andra typer av rasism eller främlingsfientlighet. Tyvärr har den antirasistiska vänstern svikit ifråga om antisemitism. Ett skäl är kopplingen till Israel.
Det är självklart att man kan och måste kunna kritisera Israel utan att beskyllas för att vara antisemit. Men man måste också inse att antisemitiska attityder och våldsdåd inte är detsamma som kritik av Israel.
Vissa yttringar av antisemitism rationaliseras ibland som förståeliga för att inte säga försvarliga.
I Daily Telegraph (21/2) hävdade Reepalu att angreppen mot judar i Malmö var ”anti-israeliska”. Men liksom ett brott begånget av en invandrare kan utlösa en latent främlingsfientlighet kan det som sker i Mellanöstern aktivera och utlösa en latent antisemitism. Att söka orsaken till främlingsfientlighet och antisemitism hos invandrare, flyktingar och judar är dock att ge schablonbilderna och det kollektiva skuldbeläggandet, som kännetecknar alla fördomar, någon form av legitimitet.
Vill även tipsa om ett inlägg jag gjorde i SKMA blogg om skillnaden mellan att det som sker i Mellanöstern orsakar antisemitism och att det som sker i Mellanöstern utlöser en existerande antisemtisim. Det är värt att tänka på när Ilmar Reepalu gång på gång försöker hävda att han bara sagt samma sak som judiska församlingars säkerhetstjänster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar