Islamofobin inom delar av borgerligheten

Sakine Madon skriver om islamofobi i borgerliga miljöer. Utdrag:

Tidigare i år uttryckte Hirsi Ali stöd för ett minaretförbud i Schweiz. Och nu säger hon alltså att kyrkor ska försöka rekrytera muslimer i europeiska förorter. Minareten jämställs med hakkorset. Vi måste göra motstånd! varnar hon. Skulle de här resonemangen vara "till upplysningens försvar"? Då ligger vi risigt till.
Dick Erixon - populär bloggare som SvD:s ledarsida ofta länkar till - kallas också slarvigt för liberal. Svepande skriver han att islam är "en våldskult". När han bloggar för kristna "Världen i dag" ställer han kristendomen mot islam. Himmelriket tycks vara i sikte, bara vi blir av med en viss religion.
Det handlar om "krig" sägs det i Axess-debatten. Den som tror att tonläget existerar i ett vakuum får tänka om. Axess vänder sig till en borgerlig publik. På liknande sätt som antisemitismen viftas bort av vänsteranhängare viftas islamofobin bort i borgerliga och liberala kretsar.

Kan oförmågan att se när legitim islamkritik glider över i en önskan om att utplåna all muslimsk tro bero på svårigheten att hålla flera bollar i luften samtidigt? Jag hör till dem som kritiserar identitetspolitik, på engelska kallad "multicultiralism", det vill säga politik som särbehandlar etniska och religiösa grupper.
Vi är många som påpekar kulturrelativismens problem: att delar av vänstern blundar för kvinnoförtryck, homofobi med mera med hänvisning till "andras kulturer". Somliga av oss uttryckte stöd för Vilks självklara rätt att teckna långt innan resten av kåren kvicknade till.

Det är däremot skillnad på att ta dessa debatter av liberal övertygelse och på att göra det med udden riktad mot alla troende muslimer eller mot pluralism.
Hirsi Ali, Erixon och likasinnade har förstås all rätt i världen att tycka och uttrycka vad de vill. Att människor hotas till livet för sina åsikter är förkastligt. Konservativa eller nationalister får, om de så önskar, kritisera pluralism och mångkultur tills de hesnar.
Eller anse att kristendomen ska stärkas och sprida sig till den muslimska befolkningen. Att se det som lösningen på "kriget". Säg det högt och stå för er intolerans. Men sluta kalla det liberalt.

Hatbloggaren "Jinge" kommenterar gillande Madons artikel men verjar inte bry sig om att det är just röster som hans som åsyftas med formuleringen "På liknande sätt som antisemitismen viftas bort av vänsteranhängare". Efter att ha verkat som ett nav för judehat i flera år är "Jinges" trovärdighet inte direkt på topp.

Läs även Alexander Bengtsson på SVT Debatt på samma ämne. Utdrag:

Wendahl kombinerar nämligen sitt uppdrag i den folkpartistiska sidoorganisationen Liberal Mångfald med att knäcka extra som krönikör för den norska tankesmedjan Human Rights Service (HRS). HRS är en katalysator för antimuslimska idéer och fungerar i praktiken som tankesmedja åt det högerpopulistiska Fremskrittspartiet.

På HRS hemsida går det bland annat att läsa hyllningsartiklar åt Europas antimuslimska frontfigur, holländaren Geert Wilders. Att Wendahl har dykt upp som föreläsare hos Fremskrittspartiets ungdomsförbund är därför föga förvånande.

Den unge folkpartisten har också i en debattartikel i tidningen QX uttryckt sin beundran för den mördade holländske högerpopulisten Pim Fortuyn. Fortuyn var en minst sagt extrem politiker som bland annat ville se ett invandringsstopp från muslimska länder och uttryckte att islam var en underutvecklad kultur.

Wendahls artikel för sig med ett kollektivt skuldbeläggande på klassiskt manér. "Med sådana vänner behöver muslimerna i Sverige knappast några fiender", konstaterar han efter att ha radat upp ett antal exempel när fundamentalister har föreläst för muslimska organisationer i Sverige. Som om alla muslimer i Sverige skulle ha någon skuld eller ansvar för det.

Det är ett praktexempel på hur den antimuslimska rörelsen, som Wendahl är en del av, resonerar. Oskyldiga människor klumpas ihop och pekas ut eller kopplas samman med fundamentalistiska tokstollar. Att tala om en pågående islamisering är också den antimuslimska rörelsens kärnbudskap.

Även Dilsa Demirbag-Sten skriver bra. Utdrag:

AEI har inte blivit liberalare, det är Hirsi Ali som har blivit konservativ. Hennes försvar för minaret- och burkaförbud gör det omöjligt att ta henne på allvar när hon åberopar liberala värderingar och upplysningsidealet. I de kretsar som Hirsi Ali allt flitigare förekommer i utgår man inte från idén om individens suveränitet, utan här ses människan enbart som del av ett kollektiv. Det är en rent reaktionär konservatism.
Nu står och faller inte liberalismen med en person, men samtalet i Axess TV var en påminnelse om hur viktigt det är att liberaler tar sitt ansvar och argumenterar mot alla intentioner att göra muslimer ansvariga för vad en grupp ickedemokratiska individer säger eller gör. Få skulle hålla alla svenskar ansvariga för Åke Greens uttalanden och ståndpunkter. När det blir tal om förhållandet mellan islam och muslimer verkar dock alla spärrar släppa.

Uppdatering: Isobel Hadley-Kamptz skriver på SVT Debatt och i sin blogg. jag har tidgare bloggat om saken och skrivit en nyhet i Expo. Alex Bengtsson har skrivit en debattartikel hos SVT. Från liberalt håll stämmer även bland andra LUF-ordföranden Adam Cwejman in i kritiken. Louise Persson bloggar riktigt läsvärt om om ämnet.

Dick Erixon, Johan Lundberg från Axess och Philip Wendahl bemöter kritik.