Denna anknytning, som bortser från att antisemitismen har en betydligt längre historia och finns i olika starka former och yttringar, gör att ordet "antisemitism" blir överladdat och entydigt förknippat med mordiskt hat. Det ses som värre än andra fördomsstrukturer och som något som är eller borde vara kriminellt. Resultatet blir en blindhet för sådan antisemitism som inte uttrycks av nazister.
Aftonbladets chefredaktör Jan Helin gjorde under en diskussion om Donald Boströms organstöldsartikel i SVT Debatt (27/8 2009) klart att "antisemitism är den mest vedervärdiga och vidriga formen av hets mot folkgrupp. Hets mot folkgrupp är ett brott. Det är ett brott mot tryckfrihetsförordningen. Det är ett brott mot brottsbalken. De som säger att vi har publicerat en antisemitisk artikel tar på sig en bevisbörda".
Jag bemötte Helin i direktsänding och efteråt i en artikel på SVT:s debattsajt som även publicerats i SKMAs nyhetsbrev oktober 2009.
"Antisemitism är fördomar och fientlighet mot judar. Precis som när det gäller andra liknande tankestrukturer handlar det om åsikter och attityder som på intet sätt måste vara brottsliga men som likväl är djupt problematiska. Antijudiska föreställningar och uppfattningar ska inte förväxlas med hatbrott, varav en av brottstyperna är hets mot folkgrupp. Här handlar det om en kriminalisering av framför allt handlingar som är motiverade av hat. Ribban är satt synnerligen högt när det gäller vad som får uttryckas i exempelvis tidningar. Det mesta som skrivs i högerextrema tidningar är exempelvis fullt lagligt.Den logiska följden av Helins resonemang är att texterna i SD-kuriren, Realisten, Nationell Idag eller hos Mohamed Omar för det mesta inte kan beskrivas som antimuslimska, främlingsfientliga, rasistiska, homofoba eller antijudiska eftersom de oftast inte är olagliga."
Definierandet av antisemitism som liktydigt med brottslig hets mot judar har vi även sett i andra debatter. En liknande diskussion fanns även i diskussionerna om de antijudiska uttrycken i tidskriften Mana som blossade upp i början av 2008. Kulturrådets dåvarande ordförande Mats Svegfors hävdade i Sydsvenskan (26/1 2008) att antisemitism var liktydigt med lagbrott. "jag anser inte att Mana är en antisemitisk tidskrift. Skulle den vara det skulle den vara olaglig. Och då ska det prövas av Justitiekanslern." Även kulturrådets referensgrupps ordförande, Arne Ruth, gav uttryck för en liknande hållning (Sydsvenskan 12/1 2008): "om tidskriften verkar vara rasistisk får man bedöma om uttrycket är olagligt och i så fall ta bort stödet".
Åter till Aftonbladet. Donald Boströms artikel hade anmälts till JK som brott mot lagen om hets mot folkgrupp. När JK, föga förvånande och med rätta, gjorde bedömningen att Boströms artikel inte utgjorde brott mot lagen om hets mot folkgrupp såg man det från Aftonbladets sida som ett bevis på att artikeln inte var antisemitisk. I andra medier fanns en saklig bedömning av beslutet.
På vanlig nyhetsplats i Aftonbladet (20/9 2009) påstod Helin i en text med rubriken "Publiceringen inte antisemitisk" att JK slagit fast att "det inte är en antisemitisk artikel". Även Helle Klein (politisk chefredaktör), Åsa Linderborg (kulturchef) och Martin Aagård (medarbetare på kultursidan) stämde in i kören. Eftersom dåvarande justitiekanslern Göran Lambertz angavs som sanningsvittne beslutade jag mig för att kontakta honom för att diskutera frågan.
Hur ska friandet förstås?
– Det är bara ett ställningstagande till om artikeln var brottslig, till om det var hets mot folkgrupp. Det var helt uppenbart att den inte var det.
Aftonbladets chefredaktör har hävdat att "antisemitism är den mest vedervärdiga och vidriga men också mest kända formen av hets mot folkgrupp."
– Så är det inte. Hets mot folkgrupp betyder att man hatar eller uppmanar till ett hatfullt agerande. Antisemitism kan vara mindre uttalad. Om artikeln är antisemitisk eller ej tar jag inte ställning till. Det är heller inte JK:s uppgift att pröva det.
Aftonbladets chefredaktör hävdar i sin blogg att en "artikel som är antisemitisk är och bör vara olaglig". Hur ser du på det?
– Inte alla antisemitiska artiklar är olagliga i dag. Huruvida de bör vara det avstår jag från att ta ställning till.
Kan man tänka sig ett rättssamhälle där alla uttryck för fördomar är olagliga?
– Det är naturligtvis otänkbart att straffa alla "uttryck för fördomar".
En dryg månad senare kom JK med beslutet att Jimmie Åkessons famösa antimuslimska debattartikel i Aftonbladet (19/10 2009) inte heller utgjorde hets mot folkgrupp. Formuleringarna i JK:s beslut var till stora delar desamma som dem i beslutet om Donald Boströms artikel men Aftonbladet tolkar beslutet på ett helt annorlunda sätt (”Aftonbladet gjorde inget olagligt” 23/10 2009). Tidningens redaktörer ryckte inte denna gång ut för att påstå att JK slagit fast att artikeln inte var islamofobisk utan konstaterade helt sakligt att det inte var brottsligt att publicera artikeln eftersom den inte utgjorde brott mot lagen om hets mot folkgrupp, vilket var just vad JK tagit ställning till. Man drog inga slutsatser om att JK beslutat att artikeln inte var islamofobisk. Varför dessa dubbla måttstockar?
Det ligger nära till hands att tolka dubbelmoralen i linje med den utbredda synen på antisemitism som något som har med folkmord att göra, inte som en fördomsstruktur bland andra som visserligen kan ha djupgående och förödande konsekvenser för den enskilde men som kan ta sig olika former av uttryck och variera i styrka.
