Fredrik Segerfeldt skrev en rad artiklar när frågan om
Holocaust-retorik i utställningar på bibliotek diskuterades i höstas. Han var kritisk till dem
som ansåg att bibliotek inte bör ställa ut
verk där israeliskt förtryck av palestinier
jämställs med Nazitysklands industriella folkmord på judar.
Segerfeldt:
"Det handlar om att stå för sina principer också när det känns obehagligt. Det är så lätt att ropa på frihet att häckla och kräva rätten att förolämpa när fienden drabbas. Men det är när vännerna står i skottlinjen som principen testas."
Nu visar det sig att konstnären Riitta Vainionpää i en utställning på Liljevalchs gör en
smaklös jämförelse mellan regeringen Reinfeldts politik på sjukförsäkringsområdet och det nazityska
Eutanasiprogrammet. Samma Fredrik Segerfeldt
går i taket:
"Liljevalchs är en del av Stockholm stad. Konsthallen får varje år 16 miljoner kronor av huvudstadens skattebetalare. Liljevalchs bör dra tillbaka Vainionpääs broderi. Det handlar inte om censur. Vainionpää har naturligtvis rätt att sy vad hon vill, och även att visa upp det. Men jag vill inte vara med och betala för skiten."
I båda fallen handlar det om offentligt finansierade lokaler - det ena gäller bibliotek, det andra en konsthall. I det ena fallet handlar det om ett av vår tids antisemiters vanligaste grepp och i det andra fallet om en smaklös och felaktig anklagelse mot Sveriges statsminister. Som Segerfeldt skrev, "det är när vännerna står i skottlinjen som principen testas".
