torsdag, januari 31, 2008

Det tar tid för poletten att trilla ner

Debatt mellan Babak Rahimi och Dilsa Demirbag-Sten i Debatt i SVT 31/1. Sevärt, även om Mana kommer lite för lätt undan. Programledaren borde ställt frågan om det allvarliga i att Daniel Poohl på EXPO, Svenska kommittén mot antisemitism, mfl tagit ställning mot Manas antisemitism. Hon borde även frågat Rahimi om han tycker att rasistiska tidningar på extremhögerkanten borde få kulturstöd.

Rahimi fortsätter att babbla om att det han pysslar med är kritik mot Israel men det rör sig inte om Israelkritik utan om illa dolda fördomar och en intolerans mot judar av den typ som är typisk för vår tid.

Mana talar om Tyskland som nazismens ursprungsland men Israel som landet som i vår tid axlat Hitlers mantel. Det pågår enligt Mana en förintelse av araber som är helt lik det industrialiserade folkmordet på judar under andra världskriget. Vår förståelse av förintelsen är en sionistisk version, judarna har med en konspiration vilselett oss. Judarna som en enhet exploaterar förintelsen och överlevare av förintelsen kallas för betala-medan-du-gråter-Holocaust-snyftare och Shylock-lånehaj.

Sionismen omdefinieras från att vara en nationalism som handlar om en stat för det judiska folket och ett skydd mot förföljelser till att bli den grövsta rasismen vi någonsin kännt till och en folkmordsideolgi. Ondskan hos Israel och sionismen är så stark att fred med staten i fråga är en omöjlighet. Rasismen är, enligt de självutnämnda "antirasisterna" på Mana, inneboende i Israel och staten har som mål att sprida krig och instabilitet i hela mellanöstern.

Mana är noga med att understryka att det hat och den demonisering som den samtida antisemitismen präglas av är helt befogat och berättigat. Klassiska antisemitiska schabloner klistras direkt på staten Israel och man talar om den Israeliska snikenheten och girighten. Människor som i Sverige uttrycker fördomar och intolerans mot judar kallas för offer. Judarna är, enligt Mana, kollektivt skyldiga till så mycket ondska att hat mot dem är helt legitimt. Mana menar vidare att tal om fördomar gentemot judar är en vinstdrivande verksamhet som judar sysslar med för att legitimera krig och elände runt om i världen. Ordföranden för en judisk församling hånas för sin oro inför allt grövre manifestationer av rasism gentemot judar. Hans förslag att genom bättre undervisning bekämpa fördomar mot judar har enligt Mana mer att göra med Auschwitz och Guantanamo än med demokrati.

För mer om de gängse definitionerna av antisemitism, läs följande.
Läs även min, Yael Feilers, Richard Slätts, Hugo Lagercrantz och Magnus Sandelins debattartikel i UNT. Den publicerades ej på web men kan läsas här hos mig eller hos Magnus Sandelin

Uppdatering
: Läs även Daniel Poohls ledare i EXPO:

"Vänsterns oförmåga eller ovilja att ta anklagelser om antisemitism på allvar är oroväckande. Den kan tänkas ha flera orsaker, det finns en rad vanföreställningar om antisemitismen. Antisemitiska föreställningar är inte förbehållna nationalsocialistiska sekter, de är betydligt mer utbredda än så. Att kalla sig antirasist utgör inte heller ett automatiskt skydd från att hysa antisemitiska idéer.

Hur mycket man än anser att kritiken mot Mana är en nyliberal häxjakt så går det inte att blunda för den antisemitism som vissa artiklar i tidningen innehåller. Att hålla tyst när antijudiska idéer ges utrymme är att godkänna dem. Att vifta bort kritik mot sådana fördomar är att ge dem legitimitet, oavsett vem som sprider dem eller vem som uppmärksammar och kritiserar dem."

tisdag, januari 29, 2008

Lögnerna fortsätter trots att vi vet sanningen

Uppdatering: Babak Rahimi avgår.

"I slutändan blev det likväl en man – Babak Rahimi – som tog sig medieutrymme och la orden i munnen på en ihopdiktad kvinna.

När Lawen Mohtadi nu gick ut i Neo och sa sanningen om den påhittade Sharare Irani viftade Babak Rahimi bort henne.
I Iran krävs det två kvinnors vittnesmål i en rättegång för att väga lika tungt som en mans.
Nu sällar jag mig till Mohtadi. Kanske kan våra två röster bli trodda."

Så avslutar Christina Lindström, fd chefredaktör på Mana, sin artikel i Expressen. Att Babak Rahimi kommer vifta bort även detta vittnesmål torde inte komma som en överraskning. Att Babaks agerande kommer försvaras av alla oktritiska fanboys på vänsterkanteten lär inte heller förvåna någon.

Peter Wennblad reflekterar i över turerna kring Mana i den här texten:

"Jag blir provocerad av att Mats Svegfors och Statens kulturråd väljer att ignorera en kvinnlig medarbetares vittnesmål. För visst kände kulturrådet till Neos nyhet och Lawen Mohtadis berättelse när de i fredags fattade beslutet att bevilja Mana 275 000 i produktionsstöd. Neos besöksloggar visar nämligen att minst tre personer på kulturrådet läste artikeln i fredags förmiddag.

Jag blir förundrad över att tidskriften Arenas vd Håkan a Bengtsson viftar bort en medarbetare på den egna tidningen – Lawen Mohtadi skriver återkommande för Arena – som vore hon en spyfluga.

Jag häpnar över Dagens Nyheters parodi på journalistik, när de helt okritisk låter en avslöjad lögnare lägga ut texten, samtidigt som de inte ens kontaktar den kvinna som helt utan egen vinning, och med stort mod, valt att tala ut i Neo, en tidskrift vars politiska värderingar hon inte delar."


Debattartikel om Manas antisemitism

(artikeln publicerades ursprungligen i UNT 27/1-08)

Fördomar och rasism
utgör allvarliga samhällsproblem som drabbar många grupper. Under senare år har vi även kunnat se hur antisemitiska strömningar blivit allt tydligare i Sverige och i världen. Det måste skiljas från kritik mot Israels politik, som självklart är legitim. Men debatten om Israel får inte heller användas för att exploatera och rättfärdiga antijudiska fördomar. Tidskriften Mana utgör ett exempel på det senare. I den återkommer regelbundet yttringar som måste betecknas som antisemitiska.

Chefredaktören Babak Rahimi har exempelvis skrivit: "Det är inte den nazistiska förintelsen av judar jag pratar om, utan om den palestinska förintelsen [—] Genom att förneka Förintelsen och endast prata om judisk förintelse skymfar vi Förintelsens offer." Att jämställa Israel med Nazityskland utgör ett centralt motiv i den samtida antisemitismen. Det gör även idéer om att den kunskap vi har om förintelsen är en "sionistisk" manipulation: "Det absurda är även att standardversionen av förintelsen – den sionistiska versionen – används för att hålla förintelsens hjul rullande.", menar Rahimi vidare i en artikel från 28/1 -03.

Det är långt från den enda gången: Jämställandet av Israel och Nazityskland utgör en central del i flera texter från 2007. Även användandet av klassiska antisemitiska schabloner med staten Israel som projektionsyta har varit vanligt förekommande. Muhammed Ghanem skriver i en artikel 10/4 -07: "fred och Israel hör inte ihop, bara om det understickas med militärt medel och förverkliga den israeliska sniken och girigheten i hela Mellanöstern."

Den internationellt ökände antisemiten Israel Shamir benämner i Mana judar som "Shylock lånehajen"" och hånar en överlevande från förintelsen som "betala-medan-du-gråter-holocaust-snyftaren" (29/1 -03)

Mana-skribenten Jorge Capelán avfärdar fördomar mot judar i en artikel 14/3 -06. Människor i Sverige som hyser fördomsfulla åsikter gentemot judar beskrivs som "offer" av vilka man kräver en "orimlig distans och nyansering i uttrycken". Att diskutera antisemitism är, vidare, enligt Capelán, att sprida propaganda som "vill få allmänheten att acceptera en politik de inte vill ha. En politik som går ut på att stänga ute, bomba, söndra, utplåna och plundra folk långt borta."

Det är oacceptabelt

att en tidskrift som sprider och söker rättfärdiga antisemitism ska erhålla ekonomiskt stöd från en statlig myndighet som Kulturrådet*. Vi finner det också djupt oroande att de uttryck för antisemitism som förekommer i Mana förnekas på många håll i den svenska debatten eller benämns "antirasism". Hat och fördomar mot judar är inte "antirasism". Det är dess motsats.

*Då artikeln förberedes och skickades in var dialogen lite otydlig. Yael Feiler vill upplysa om tidningen Manas antisemitism men vill inte tydligt ta ställning till vilket beslut Kulturrådet borde ha fattat.

Magnus Sandelin

frilansjournalist och författare till boken Extremister

Richard Slätt

fd chefredaktör Expo

Yael Feiler

fil dr i teater- och dansvetenskap
vid Stockholms universitet

Hugo Lagercrantz

professor vid Karolinska institutet

Jonathan Leman

skribent och föreläsare


Uppdatering:Magnus Sandelin publicerar artiklen på sin hemsida.


Uppdatering 2: Andra artiklar om Mana:


fredag, januari 25, 2008

Rahimis personlighetsklyvning

Magasinet Neo kunde idag avslöja att profilskribenten Sharare Irani inte existerar verkligheten och att Babak Rahimi hittat på namnet. Neo skriver i ett senare inlägg att en person som ovetandes stått som undertecknare till en artikel i Mana tänker polisanmäla Rahimi.

Här kan man läsa Babak Rahimi intervjua sig själv.

Se inslaget i fredagens SVT Kulturnyheter (en minut in i sändningen).

Babak Rahimi vill inte bemöta anklagelserna utan hänvisar till Ann-Sofi Jakobsson:

ASJ: jag kan säga att i egenskap av syrelseordförande i ägarföreningen till Mana så kommer vi att se över de här uppgifterna och be Babak Rahimi redovisa hur han ser på de uppgifter som uppkommit. Vi har inte hela bilden klar för oss i styrelsen.

rep: Men nog måste du ha frågat Babak Rahimi om det är sant?

ASJ: Javisst, men...

rep: Vad svarar han?

ASJ: Jag kan inte gå in på här och jag har inte hela bilden klar för mig i det här läget. Och jag vill inte spekulera i framtiden på det sättet. Styrelsen måste få ta del av en helhetsbild, så att säga.

rep: Men det är väl inte att spekulera, vidhåller Babak Rahimi att det här är en fabricerad historia av Neo.
ASJ: Jag tänker inte gå in på det just nu.

Flera medier rapporterar om skribenten och medgrundaren som skapades av Rahimi, bland andra:
SvD, Expressen, , Unt, Resumé, Sundsvalls Tidning.

Manadebatten visar hur det extrema normaliseras

Så fick Mana alltså statliga medel för att fortsätta sprida hat och rasism. Något annat var knappast väntat.

Det är inte bara Mana som suktar efter offentliga medel för sin verksamhet. Diskussionerna har fått forumdebattörer på Nordisk.nu att se möjligheter i ett fortsatt stöd till Mana:

En signatur skriver:
"Och skulle man inte tappa sitt stöd borde det väl inte vara omöjligt för nationalistiska tidningar att tigga till sig lite pengar"

Läs i Henrik Bachner om det mönster av bagatelliserande och försvar av rasism och fördomar mot judar som Mana-debatten följer.

Artiklar om Mana:

onsdag, januari 23, 2008

Dilsas vettiga skäl till reservation

I gårdagens Expressen reder Dilsa Demirbag-Sten ut turerna kring Mana. Rekomenderas varmt, även för dem som inte är anhängare av statligt finansierad kultur.

måndag, januari 21, 2008

Rättshaveristerna flockas kring Mana-debatten som flugor kring skit

Bloggaren Hampus Eckerman försöker skjuta idéhistorikern Henrik Bachners trovärdighet i sank eftersom han inte kan tåla att antisemitism diskuteras. Bachner har uppmärksammat det systematiskt antijudiska som präglar tidskriften Mana. Det enda denne Eckerman lyckas med är att visa att han är en obstinat rättshaverist som inte kan handskas med källor..

Det första Hampus stör sig på är att Bachner tar upp en Mana-text där rondellhundsdebatten och en Israelisk militäroperation i Syrien kopplas samman

"Man kan undra ifall Mahmoud Ahmadinejad, Irans president med sinne för långsökta konspirationsteorier inte i själva verket har rätt. Det var Israel som påverkade Lars Vilks att göra rondellhundarna, för på det här viset kommer landets folkrättskränkning bort från löpsedlar och nyhetssändningar."

När det gäller citatet stämmer det att Blomquist visar att han är kritisk till Ahmadinejad genom att säga att han har ”sinne för långsökta konspirationsteorier”. Men det är inte tydligt att Blomquist är ironisk i fallet Vilks. Det kan ju vara så att den iranske presidenten denna gång faktiskt har rätt. Så tolkade iaf jag citatet i fråga. En sådan tolkning är inte speciellt uppseendeväckande om man beaktar att Mana är en grupp rättshaverister som konspirerar gränslöst.

”det absurda är att även standardversionen av Förintelsen – den sionistiska – versionen används för att hålla förintelsens hjul rullande”

030128

”Idag är det det arabiska folkets tur att malas i Non-stop-going-machine-of-Holocast!”

030128

"Hyckleriet och manipulationen i denna sk debatt är mer än uppenbara. Rapportens budskap är att muslimerna är mer "antisemitiska" än de kristina. Av offren krävs en orimlig distans och nyansering i uttrycken medan övergreppen tystas ner och tillmällen nyanseras och nonchaleras"

"Antirasister och antinazister kriminaliseras, och ”antisemitismen” omvandlas till allt det som den Israeliska ambassaden inte vill höra. BRÅ/FLH:s rapporter är bara en droppe i det hav av ideologisk propaganda som vill få allmänheten att acceptera en politik som de inte vill ha. En politik som går ut på att stänga ute, bomba, söndra, utplåna och plundra folk lång borta."

060314

"Alltså det ligger i Israels intresse att hela området fortsatt vara instabilt, och skapa fientliga klimat runt omkring, för att om Israel har viljan till fred så skulle ha accepterat dem internationell freds planer eller dem arabiska freds initiativ, men fred och Israel hör inte ihop, bara om det understickas med militärt medel och förverkliga den israeliska sniken och girigheten i hela Mellanöstern."

070410

"Nobelprisförfattaren Alexander Solsjenitsyn som skrev om Gulag, hävdade att den ursprungliga ryska arkipelagen var utarbetad och administrerad av judar. Hans påstående blev kritiserat och förnekat av judiska organisationer. Det finns emellertid ingen tvekan om vem som skapade Palestinas Gulag."

030129

Underförstått i det sista citatet är att de judiska organisationerna inte har någon trovärdighet och att det de facto var judarna som låg bakom Gulag, precis som alla andra hemskheter i Världen enligt författaren som kallar sig Israel Shamir som Mana gav utrymme till. Läs mer om rasisten Shamir hos Expo (här och här)

Skriverier om att Muhammed var våldtäktsman och massmördare brukar i regel förekomma i antimuslimska sammanhang och fördömas som islamofobiska, vilket är bra. När man dock skriver liknande om judar och judisk tro är det i många fall få som tar avstånd. Då används med fördel andra måttstockar för att i vanlig ordning bortförklara all antisemitism.

I detta nyhetsbrev beskrivs hur Ordfront upplät utrymme till en text som handlade om mer än religionskritik.

”Således upplät Ordfront nr. 1-2, 2000 fem sidor åt en analys av Gamla Testamentet som
bar antijudaismens alla kännetecken. Gamla Testamentet, GT, är som bekant det kristna
namnet på den judiska bibeln. Och i enlighet med kristen antitetisk teologi porträtterades här
GT som kristendomens motsats. Ordfronts läsare fick veta att det var obegripligt hur "de kristna" kunde acceptera ett budskap "som står i direkt strid med allt som Jesus av Nasaret lärde ut". Den judiska bibelns Gud var en "psykotisk mördare", rasist och "fullblodsnazist". Han kunde ha varit "läromästare" åt Hitler. Skribenten klagade över att det "länge varit omöjligt att ens tala om den stora inre överensstämmelsen mellan nazismen och den gammaltestamentlige guden" och pläderade för en kristen brytning med GT. Kanske uttrycktes här en längtan till 1930-talet då denna typ av associationer och förslag var legio i antisemitisk argumentation. Efter att döpta européer under inflytande av egenproducerad rasism och nazism begick folkmord på judar har fantasin om rasism, nazism och folkmord som företeelser rotade i judendomen emellertid lockat allt bredare skaror.”

Det påstås också att Hjertén endast försvarade Faurissons yttrandefrihet, något som är helt okontroversiellt. Jag tycker också att Faurissons skitsnack ska vara tillåtet rent juridiskt. Det Hjertén gör är emellertid något annat. Hjerténs engagemang består till stor del av att beskriva Faurissons slutsatser som sanningar och hans studier som god vetenskap.
Detta yttrande i fransk radio av förintelseförnekaren Faurisson…

”De påstådda gaskamrarna under Hitlertiden och det påstådda folkmordet på judarna utgör en och samma historielögn; denna har tillåtit en jättelik politisk och finansiell bluff vars främsta förmånstagare är staten Israel och den internationella sionismen och vars främsta offer är det tyska folket – dock icke dess ledare – och det palestinska folket.”

...bemöter Stefan Hjertén såhär:

”När jag upptäckte frånvaron av antisemitism hos Faurisson genom att läsa hans texter och inlägg i debatten, blev jag förvånad och antog att ett misstag hade begåtts, någon hade i skumma syften kallat Faurisson antisemit…”

Hjertén inte bara förklarade Faurissons påståenden som icke-antisemitiska, han menade själv att han genom Faurisson insett att gaskamrarna var besvärliga ur källsynpunkt.

Boström drev tillsammans med Mikael Löfgren i Mediemagasinet tesen att rapporteringen om Israel-Palestina var "otydlig" och detta därför att tre svenska korrar vara judar (dvs judiskheten gjorde dem suspekta), dels påverkan av en föregiven judisk lobby, dels påtryckningar från Israel. Nathan Shachar, en av de som misstänkliggjordes, kommenterade detta i DN. (011114)

” I tv-programmet Mediemagasiet (1/11) hävdade bland andra fotografen Donald Boström och DN:s medarbetare Mikael Löfgren att Mellanösternkonflikten är "otydlig" i svenska medier. Detta skulle bero dels på att några av dem som rapporterar från regionen har judisk anknytning, dels på påtryckningar från den judiska lobbyn och israeliska interventioner i medierna.
Innan vi ordar om Mellanöstern är det viktigt att understryka vad det här handlar om. Det handlar om detta: För att utforska en skribents fördomar, hans "bias" och andra skavanker
räcker det med att läsa honom. Inget mer behövs. Om det han skriver är vederhäftigt kan inga avslöjanden om hans person trolla bort detta. Om det han skriver är oriktigt kan inga glimtar ur hans privatliv andragas som förmildrande omständighet. Redan antikens argumentationsanalytiker insåg detta, och de myntade en särskild term för sådana felslut, argumentum ad hominem, det vill säga slutledningar som utgår från personen, inte från det han påstått.”


När det gäller Ulrika Kärnborgs konspirationsteorier står det följande i hennes artiklen i DN:

"Redan året före terrorattentatet mot World Trade Center var Bushadministrationen upptagen med att annullera internationella fördrag, dra sig ur FN-samarbete och närma sig det Likudledda Israel, samtidigt som man faktiskt, ja, helt öppet, förberedde en attack mot Irak. Efter att pliktskyldigast, med överväldigande stöd från världsopinionen, och märk väl: resultatlöst, ha jagat Usama bin Ladin i Afghanistan, kunde man så återgå till den ursprungliga planen, att störta Saddam Hussein för att på så vis eliminera åtminstone en av Ariel Sharons fiender."

Bachner kallade aldrig Kärnborg antisemit. Det han gjorde var att peka på henne som exempel på skribenter som attraheras av konspiratoriska idéer ang Irak. Den ofta Israelkritiska kulturskribenten Anita Goldman skrev följande:

”Men det förvånar när Sveriges största liberala morgontidning "komplementerar" på detta vis. Där presenteras den första april en förklaring till den kolossalt våldsamma konflikten mellan USA/Storbritannien och Irak; "Målet är att undanröja en av Ariel Sharons fiender". Hela detta väldiga krigsföretag har alltså igångsatts för att stödja en specifik regim i lilla Israel! Nej, ni läste inte fel och det dementerades inte som DN:s första aprilskämt dagen därpå.
Ulrika Kärnborg, en välkänd medarbetare på kulturredaktionen "menar" så och för att ge emotionellt support till denna konspirationsteori.”
(AB 030403)

Att konspirationsteorier av den typen bygger på den antisemitiska idétraditionen är knappast någon sensation, annat än för dem som vägrar att erkänna annat än rasbiologiskt betingat och utrotningsinriktat hat mot judar som antisemitism.

Det Bachner skriver i artiklen Zaremba refererar till är:

” Att hävda att den proisraeliska lobbyn i USA är inflytelserik är inte att ge uttryck för fördomar. Gränsen överskrids dock när detta inflytande tecknas i termer som saknar grund i verkliga förhållanden, men som överensstämmer med traditionella antisemitiska fantasier. Gränsen passeras således när den "judiska lobbyn" beskrivs som så allsmäktig att den egenhändigt styr USA:s utrikespolitik eller håller den amerikanska administrationen som "gisslan". Detta är en syn som inte är ovanlig i svensk debatt.
I samband med Irakkriget har vi sett en ny variant av denna mytologi. Bland de många konspirationsteorier som cirkulerar - också i några av våra
ledande tidningar - återkommer den om att USA egentligen utkämpade ett krig för Israels räkning. Målet, antydde till exempel Ulrika Kärnborg, var att "eliminera [...] en av Ariel Sharons fiender" (DN 1/4 2003).”

Detta torde inte vara kontroversiellt alls. Det är helt ok att tala om att israeliska lobbygrupper är inflytelserika men Kärnborgs rader visar just exempel på hur ”detta inflytande tecknas i termer som saknar grund i verkliga förhållanden, men som överensstämmer med traditionella antisemitiska fantasier”.

När det gäller rapporten från EUMC är det uppenbart att den mörkades pga sina slutsatser och inte för bristande vetenskap. I en artikel i Die Welt 28/11 2003 sammanfattar rapportens författare sina resonemang. Översättning finns på sidan 2 i SKMA:s nyhetsbrev. Det som inte framgår är att EUMC till slut publicerade rapporten och att den finns att hämta här.

I slutet av sitt febriga utbrott försöker bloggaren anklaga Henrik Bachner för att vara konspirationsteoretiker.

Det är inte varken konstigt eller konspiratoriskt att påstå att svenska judar borde agera med mycket större självsäkerhet och tydlighet i den svenska debatten. Här finns fortfarande en historiskt betingad försiktighet. Att judar och judiska organisationer i USA och Frankrike på ett helt annat och självklart sätt deltar i debatten och inte kan bortses från är knappast ett uppseendeväckande påstående.

Enda anledningen till att jag tagit mig tid till detta är att det faktiskt finns några människor där ute som läser Eckermans skräp.