fredag, januari 09, 2009

Anders Rönnmark om antisemitism

Journalisten Anders Rönnmark manar till motstånd mot det hat och de fördomar som inte sällan avfärdas som "kritik mot kriget".

3 kommentarer:

David Munck sa...

Efter dagens demonstration i Stockholm har jag av nyfikenhet läst hemsidan för Israels ambassad. Den beskrivning av konflikten som där ges är, givetvis, ur israelisk synvinkel, konstigt vore annars. En passage gjorde mig dock positivt överraskad. Läs:

"Grundandet av Israel motsvarade det judiska folkets historiska och nationella förväntningar oavsett om de bodde i det heliga landet, flydde från Förintelsens fasor eller fördrevs från arabiska länder. En framtida palestinsk stat måste uppfylla ett liknande ändamål för palestinierna – det måste vara förverkligandet av nationella krav för hela det palestinska folket – de som lever på Västbanken och Gaza, de som bor i flyktingläger i närliggande arabiska stater och för de som bor i resten av världen."

Detta stycke instämmer jag helt i (fast jag inser att det är svårt att enas om var gränserna ska ligga). Vad som gör mig positivt överraskad är att förut ansågs det som antisemitiskt att dra några som helst paralleller mellan judarnas situation då och palestiniernas situation nu. Och visst, sådana paralleller måste dras med stor försiktighet. Bl.a. har det aldrig funnits någon avsikt från någon att utrota palestinierna som folk så alla förintelsemetaforer, jämförelser med Hitler o.d. skapar bara grumligheter. Men att vara palestinier i Gaza nu har nog likheter med att vara jude i Warzawa-ghettot då. Om detta får sägas högt, utan att det används eller tolkas som agitaion modell Sovjet, så har vi kommit ett steg framåt.

Jonathan sa...

David,

du skriver att alla förintelsemetaforer endast skapar grumligheter. Men det du ger ÄR just en Föintelsemetafor. Eller menar du att gettona kan brytas loss från Förintelsen? Situationen i Gazaremsan är fruktansvärd men det är inte lika med Warszawagettot. Och varför bara Warszawagettot, vad gäller för andra getton som Lodz, Krakow, osv? Om du nu har behov av att etablera ett släktskap mellan Warszawa och Gaza så undrar man varför, med vilket syfte? För att israeler/judar ska erkänna att palestinierna lider/lidit "lika mycket"? För att israelerna "gör samma sak" mot palestinierna som tyskarna (och deras medhjälpare i hela Europa) mot judarna?

Vad får dig att tro att texten på den israeliska ambassadens hemsida refererar till "paralleller"? Den enda parallellen som dras är den om nationell strävan. Räcker det inte med att det tyder på att man från israeliskt håll faktiskt inser att palestinierna har varit hårt prövade och är lika mycket värda? Du kan ju leta efter såna insikter hos Hamas.... Vilka är i så fall likheterna mer exakt enligt dig? Vilka skulle "likheterna" vara mellan Hamas skjutande av raketer mot israeliska civila mål och det motstånd som restes i en del getton? På vilket sätt är det "ett steg framåt"? Du får säga det här hur högt du vill. Det är ingen som hindrar dig men vill du också slippa kritik?

Det vore också intressant att få höra varför du tror att att det är så attraktivt med den här sortens jämförelser när det gäller just den här konflikten.
Jag infogar ett avsnitt ur en kolumn i Times (http://www.timesonline.co.uk/tol/comment/columnists/david_aaronovitch/article5454670.ece):

For months - years even - the historical twinning that some campaigners have chosen for the situation in Gaza has been with the Warsaw ghetto. There'll probably be a sign up soon, because in the past week Ken Livingstone, the activist-musician Brian Eno and George Galloway have all made the comparison.
“Gaza is a ghetto,” said Mr Livingstone, "in exactly the same way that the Warsaw Ghetto was, and people are trapped in it”; while Eno predicted: “They [the Israelis] will continue to create a Warsaw Ghetto in the Middle East.” The less-restrained Mr Galloway pronounced: “Those murdering them [the occupants of Gaza] are the equivalent of those who murdered the Jews in Warsaw in 1942.”
Busy people sometimes hurry their reading. Mr Galloway, for example, may only have skimmed the day-by-day reports made by SS Brigadeführer Jürgen Stroop on the destruction of the Warsaw Ghetto in 1943. On the third day of the operation Stroop tells how “large numbers of Jews - entire families - already on fire, jumped from the windows. We made sure that these, as well as the other Jews, were liquidated immediately.”
Stroop's operation was made necessary because the inhabitants of the ghetto took up what few arms they had, having already seen more than half their number transported to extermination camps - a figure which, if translated into Gaza terms, would mean the deliberate killing of 500,000 Palestinians.
A year earlier in this place that was, pace Livingstone, “exactly” a ghetto in the same way as Gaza, the death rate from starvation and disease was more than 4,000 a month - the equivalent of 12,000 in the Gazan “ghetto”. On these grounds alone, never mind any others (rockets, Hamas, etc), we may conclude that Gaza 2009 and Warsaw 1943 have very little in common.

David Munck sa...

Jag frånfaller parallellen med Warzawa-ghettot, den var slarvig och skapar mest grumlighet och har ingen vikt för min analys. Jag är medveten om att paralleller mellan Israel och Nazi-tyskland ofta dras av antisemitiska skäl. Och det är riktigt att Warzawa-ghettot inte går att separera från Förintelsen. Israel har aldrig haft någon avsikt att utrota ett folk. Punkt.

Det som dock synliggörs av jämförelsen från Israels ambassad är ett folks desperation och statslöshet. Om Israels politik i handling motsvarade sådana insikter (som, precis som du säger, saknas hos Hamas) skulle det vara en början till lösning. Det är lättare för den starkare parten, Israel, att ta sådana initiativ.

Jag håller med Göran Rosenberg: "Den dag som minnet av staten Israels tillblivelse och minnet av det Palestina som därmed gick förlorat kan samsas på ett och samma inbjudningskort, det vill säga den dag då två folk kan se sin gemen-
samma historia i ögonen och bejaka sin oupplösliga ödesgemenskap, den dagen finns det verkligen anledning att fira."