tisdag, januari 27, 2009

Håkan Holmberg: Berodde Gaza på Anne Frank?

Här och här.

1 kommentar:

David Munck sa...

Jag instämmer helt i kritiken mot dem som inställde Förintelsens minnesdag på grund av kriget i Gaza. Det var ett otroligt fegt och historielöst beslut. Men är det verkligen en bra argumentationslinje att, som t.ex. Anna Ekström, förneka att Förintelsen och Gaza har med varandra att göra? Daniel Finkelstein (ej att förväxla med Norman Finkelstein) använder tvärtom, i en kolumn i brittiska Times, sin familjs minne av just Anne Frank för att hjälpa oss att förstå Israels agerande. Se länk:

http://www.timesonline.co.uk/tol/comment/columnists/daniel_finkelstein/article5461544.ece

I själva verket har ju Förintelsen och Gaza mycket med varandra att göra. 1900-talets antisemitism (främst i Europa men även i Arabvärlden), som kulminerade i Förintelsen, är ju främsta orsaken till att allt fler judar ansåg sig behöva en egen stat, och att de idag försvarar denna stat till varje pris. Israels bildande löste en del av dessa problem men bidrog också till att skapa den palestinska flyktingskatastrofen.
Förintelsen är unik på grund av dess indistriella skala och nazisternas syfte att utrota *alla* medlemmar av en folkgrupp. Men både israeler och palestinier har lidit mycket.

Man kan snarast hävda att i dessa tider är det extra viktigt att minnas Föreintelsen, just för att förstå den historiska bakgrunden till Israels bildande. Liksom man måste förstå flyktingkatastrofen 1948 för att förstå palestiniernas strävan. Detta hindrar givetvis inte att rikta kritik, även skarp kritik, mot hur de båda folkgruppernas (dvs israelernas och palestiniernas) ledare agerar idag.

Pro-sionister och anti-sionister beskyller ofta varandra för att vara styrda av latenta skuldkänslor för Förintelsen. Anti-sionisterna menar att pro-sionisterna vill låta Palestinas folk betala för Europas skuld. (Exempel: Doktor Gormander, som tycker det vore rättvisare om judarna hade fått sin stat i Bayern istället. Ja, det hade kanske varit rättvisare att Tyskland fått göra en landavträdelse, men som lösning på Mellanösternkonflikten är Gormanders förslag utan värde eftersom väldigt få judar känner tillhörighet eller hemmahörande i Bayern.) Pro-sionisterna menar att anti-sionisterna finner skuldlindring i att "judarna" själva visar sig mäktiga till krigsförbrytelser, dvs att de inte bara är offer.

Båda dessa argument är ganska ofruktbara. Självklart kan *ingenting* mildra nazisternas (och deras medlöpares) skuld för vad de gjorde. Jag känner faktiskt ingen personlig skuld för Förintelsen för jag var inte född när den ägde rum. Däremot känner jag som europé ett ansvar för att vara engagerad i Mellanösternkonfliktens lösning.