De vanliga dumheterna

Varje gång frågan om antisemitism tas upp kommer en rad reaktioner som gör gällande att det som av SKMA och andra identifierats som antisemitism egentligen inte är antisemitism och att anledningen till att antisemitism tas upp är för att tysta debatten om israeliskt agerande. SKMA:s ordförande Willy Silberstein skrev igår en text på SvD:s debattsida. Självklart finns konstruktiva kommentarer men det är påfallande ofta samma trötta resonemang som bottnar i en oförmåga eller ovilja att läsa innantill.

Bloggen Norah4You's Weblog:

Antisemitismen slår ut i full blom, SvD opinion 4 juni 2010 påstår Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism. Han har fel. Allt som är galet måste i enlighet med de Mänskliga Rättigheterna, Yttrandefrihet såväl som Åsikts-, Religions- och Tryckfrihet kunna påtalas utan att detta på något sätt kan sägas vara lika med rasism! Detta gäller i fallet Israel och Gaza båda sidor."

Anser Norah att exemplen Silberstein tar upp och de som postats här och här endast är exempel på politisk kritik mot Israel? I så fall normaliserar hon judehatet. Självklart kan Israel kritiseras för sin förda politik (detta är också något som sker) men det är något helt annat att tala om judar i generella termer och sprida fördomar. Vad Norah4You skriver är att kritik mot Israel aldrig kan vara rasistisk. Det är lika fel som att säga att kritik mot Mona Sahlin inte kan vara sexistisk. För det mesta är kritiken mot Mona Sahlin och andra ledare helt legitim men det finns också kriitk som vilar på en sexistisk argumentation. Det är förstås helt rimlig politisk kritik att anse att Mona Sahlin inte är en bra ledare. Att däremot koppla hennes ledaregenskaper till att hon är kvinna är sexism. Samma princip gäller för Israelkritik och antisemitism. Det är inte krångligare än så.

Skribenten Ia bloggar följande i Kvalitetsbloggen

"Frågan om Affes antisemitism är lika död som Affe själv."

Det spelar alltså ingen roll för Ia att hatbrotten mot judar har ökat dramatiskt och att judar lämnar Malmö. Det spelar ingen roll för Ia att debatten om Israel i olika diskussionsforum övergår i rent judehat. Frågan är för Ia död, judar får skylla sig själva.

Med rubriken ("Don't mention the war") antyder Ia att det handlar om en strategi att söka tysta debatten om Israels agerande på internationellt vatten. Det är förstås ett uselt Ad hominem-argument, förstås. SKMA är en antirasistisk organisation, inte en utrikespolitisk. Man måste kunna diskutera hur händelserna på parkeringsplatsen i Landskrona använts av rasistiska och främlingsfientliga grupper utan att det uppfattas som ett försvar av misshandeln. Man måste kunna diskutera vågen av islamofobi efter elfte september utan att det uppfattas som ett försvar för terrorattentaten. Och man måste kunna diskutera det judehat som intensifieras när våld och oroligheter trappas upp i mellanöstern.

Den märkliga bloggen Magnus Berg, Burgsvik kommer bland annat med följande antaganden:

Willy Silberstein, Jonathan Leman och deras organisation Svenska kommittén mot antisemitism [...] ger sitt fulla stöd till Israel och Israels folkrättsbrott.

Fel, kommittén har inte uttryckt något stöd till Israels agerande. Inte någonstans. Kommittén har inte gjort det eftersom den är en antirasistisk och inte en utrikespolitisk organisation. Berg har också tidigare, i sitt försvar av den antisemitiska bloggen jinge.se, betecknat SKMA och andra som söker motverka antisemitism som psykopater.

Peter Harold är inne på samma spår som Kvalitetsbloggen:

"Antisemitism-spöket är genomskinligt. Att tillgripa det varje gång det börjar lukta bränd turk/arab urvattnar dess innebörd."

Det är även "Pezster" som talar om "Propagandamaskinen i full rullning":

"Givetvis är det även dags att dra fram konceptet "antisemitism" igen."

Socialdemokraten Martin Moberg kör också samma trötta trop

Nu spelas det antisemitiska kortet ut som är till för att skuldbelägga och få tyst på de kritiker som under de senaste dagarna har yttrat sig till stöd för Ship to Gaza i både media och i de sociala medierna. Jag har väntat på att detta skulle ske och så kom det, vilket är ytterst olyckligt och absurt då det inte främjar debattens utformning. En debatt som med sådana utfall sorgligt nog riskerar att bli både smutsigare och hätskare, det tjänar ingen på och absolut inte Israel.

Anders Svensson skriver indirekt att hatkommentarer mot judar egentligen är Israelkritik. Det är ett försvar för rasism som märkligt nog kommer från en person som identifierar sig som antirasist..

I denna ingår som vanligt att kalla Israel-kritiker för antisemiter och att anklaga folk för terrorism och samröre med terrorister.

Socialdemokraten Peter Andersson skriver att Silbersteins debattartikel är "ett inlägg som inte är så mycket mer än ett försvar av Israel, med samma retorik som den israeliska regeringen använder. Varje kritik vänds till att handla om antisemitism."

Andersson förklarar alltså hatkommenterar om judar som "kritik" av Israel.

Uppdatering 6/6: Jonas Sjöstedt förenar ståndpunkternas att antisemitism aldrig kan ursäktas med att det är fel att uppmärksamma antisemitism.

I SvD skriver Willy Silberstein och varnar för antisemitism. Det är en varning som är berättigad. I debatten om Israel/Palestina rör sig många extremister i undervegetationen, det gäller både dem som sprider hat mot judar och mot muslimer. Rasister av olika slag är aktiva på ”bägge sidor”. Det är viktigt att hålla tanken och rågången klar. Kritik av Israel får aldrig bli hat eller fördomar mot judar. Däremot tycket jag nog att Silberstein i sitt viktiga ärende skjuter över och förbi målet. Jag har svårt att se varken Veronica Palm eller Torbjörn Tännsjö som antisemiter, en och annan olycklig formulering till trots. Skjut istället på de verkliga antisemiter som faktiskt finns och förtjänar kritiken.

Det stämmer att det finns en undervegetation av hat både bland proisraeler och propalestinier. Antisemitism existerar på ett strukturellt plan precis som andra typer av intolerans. Silberstein är noga med att påpeka att han inte tror att Palm hatar judar. Men förtjänar inte en makthavare som uttrycker sig antisemitiskt kritik även om denne inte hatar judar? Ska vi inte kunna förvänta oss att våra makthavare föregår med gott exempel?

När det gäller Tännsjö handlar det på intet sätt om "en och annan olycklig formulering" utan om ett konsekvent försvar för idéer om kollektiv skuld, rasismens själva kärna.

Uppdatering 6/6 21:34: Tom Andersson som representerar miljöpartiet i Borås konspirerar:

I början av propagandakriget låg man lågt med att spela ut antisemit-kortet då kritiken kom från en bred grupp och Israel själva använder inte det i huvudtaget denna gången. Däremot gör andra det i Sverige och i andra länder. Willy Silberstein ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism spelade ut antisemitkortet med fullkraft i SvD, men det känns inte trovärdigt. Kommer ihåg någonting om pojken som ropade varg... (inte centerpartiet denna gången)

Även Peter Karlberg vitmålar antijudiska uttryck:

Jag är egentligen otroligt trött på de nyttiga idioterna i Israels tjänst som poppar upp så snart Israels brott mot det palestinska folket uppmärksammas. Genast utropas alla kritiker - observera nästan alltid utan urskiljning - som antisemiter.

I kommunisternas blogg skriver konspirationsteoretikern Astrid Boman:

Willy Silberstein kallar de svenska protesterna mot Israels ockupationspolitik och protesterna mot de senaste morden för antisemitism. J