fredag, mars 06, 2009

Förintelsen i antijudisk propaganda

Agneta Pleijel diskuterar den aktuella problematiken här.

Utdrag:

Hur tänkte Melander? Varför i Herrans namn straffa Primo Levi för Gaza – en lägerfånge i Auschwitz innan Israel ännu fanns? Ok, Melander vill kritisera Israel. Varför just så? Han är inte ensam. En rad kyrkliga företrädare – före detta ärkebiskopen KG Hammar var den mest prominente – vägrade hylla minnet av Förintelsens offer på grund av Gaza.

Enklaste förklaringen är att det i båda fallen handlar om judar. Som om Förintelsen var en sak bara för judar eller för Israel. Men Gaza är för många Israelkritiker värre än folkmord i Rwanda och etnisk rensning i Bosnien. Av det skälet; det handlar om judar.

Detta skrivs inte för att urskulda övervåldet i Gaza. Men för att förstå varför Förintelsen används för att straffa Israel. Ett mycket avsmakligt exempel cirklar just nu på nätet (ett bildband, en vän fick det från en arabstat, jag från en europeisk avsändare). Metoden är att hitta bilder som är så lika varandra som möjligt. Till vänster ett fotografi från Förintelsen, utmärglade barnlik. Till höger en snarlik bild från kriget i Gaza. Barnen har runda kinder men är lika upprörande döda.

Till vänster en nazisoldat med geväret höjt. Till höger en israelisk soldat. Den förra bilden, nazisoldaten, är retuscherad (ser jag, offren är borta eftersom de skulle avslöja nazismens mål, folkmordet). Men genom bildpar efter bildpar med förbluffande likheter trummas det in att Förintelsen och Gaza är samma sak. Fotona av lemlästade och dödade palestinier är i sig starkt berörande. I den här konstellationen används de till en historieförfalskning.

Gaza påstås vara en historisk upprepning. Men Gaza är ingen upprepning av Förintelsen. Nazismen ville utplåna alla judar ur mänskligheten och Förintelsen var en gigantisk industri för dödandet av judar. Gaza däremot var ett angreppskrig för att sätta stopp för raketer från Hamas mot civila israeler. Man kan uppröras av resultatet. Men att likställa det med Förintelsen?

Bildbandet är infam propaganda. Sammanställningen Förintelsen–Gaza är aldrig oskyldig. Amos Oz talade nyss i Sverige om den kristna formen av antisemitism: ni judar har lidit mycket, hur kommer det sig att ni plågar palestinier? (Oz: ”Vi har fördrivit er, vi har gasat er – ändå är ni inte snälla, vi är besvikna på er”). Särskilt kristendomen, med sin tradition av judefientlighet, måste passa sig för dunkla krav på att Israel ska vara ädlare och mer storsint än andra för att inte avskys mer än andra.

Kriget i Gaza hade högst realpolitiska orsaker. Resultatet kan fördömas. Man måste dock välja hur. KG Hammar inser kanske att hans vägran att delta i Förintelsedagen kan uppfattas som en skändning av Förintelsens offer? Att det skapar rädsla hos judar i Sverige, fast de kan tycka lika illa om kriget i Gaza som han? Svenska kyrkan bör inte avläsa Förintelsen med Israels politik som raster. Omvärldens uppgift borde vara att bidra till fred och en tvåstatslösning. Att straffa Israel genom att vanhelga Förintelsen är ingen bra väg.

4 kommentarer:

Charlotte W sa...

Det var en stark text.

Anonym sa...

Tack Agneta,
Ilmar Reepalu i Malmö har tidigare också sagt att den man han hatar mest är Ariel Sharon. Inte Idi Amin eller Kamputscheas tidigare ledare eller Milosowitsch i Serbien eller....utan Israels dåvarande premiärminister.
Tillsammans med att han personligen tyckte att matchen borde stoppas då 400 barn (avsiktligen) mördats av Israel, men aldrig i Kina nämnt något om förtrycket i Tibet eller mänskliga rättigheter, aldrig i Ryssland kritiserat Putins politik osv....
Han har också förnekat att hans ställningtagande skulle vara ett röstfiske.
Vad har han då för grumliga motiv till sin ojämnt upphöjda moral? Man kan bara spekulera.

olof den andre sa...

Man hatar israel och judarna för det är en demokrati, det är det som vänstern, nazisterna och islamisterna har gemensamt i denna aktion, hatet mot demokratin. Läs bara Wiehes artikel, så länge israel styrdes av antidemokratiska krafter med stöd av Sovjet så hade han förståelse för Israel.

Anonym sa...

Vilken bra artikel. Klart, enkelt och rakt på sak. Hoppas att Agneta Pleijel fortsätter att skriva.