På DN:s och Aftonbladets kultursidor har man under den senaste veckan kunnat läsa gripande kärleksbrev, nödtorftigt maskerade som bokrecensioner, till Ulrike Meinhof.
Recensionerna som diskuteras är Sara Stridsbergs i DN och Åsa Linderborgs i Aftonbladet.
Brandt avslutar med att sätta Meinhof-romantiken i ett historiskt sammanhang:
Läs hela texten här.
Den svenska kultureliten har alltid varit strikt avvisande mot demokratier på tysk mark. Weimarrepubliken upplevdes av stora delar av den svenska intelligentian som en förolämpning, och Förbundsrepubliken misstänkliggjordes från första stund. Hösten 1989 såg sig liberala DN tvungen att varna flyende östtyskar för ”det stålhårda prestationssamhället” i väst och så sent som i somras satt en populär tv-personlighet på bästa sändningstid och förklarade att de tyska fotbollsdamerna fick honom att tänka på nazismen.
De statsbildningar som däremot verkligen hänfört vår kulturelit har varit det genommilitariserade wilhelminska riket, Tredje riket då ordning rådde i Berlin och, naturligtvis, det härligt jämställda DDR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar