Artikeln avslutas med ett tänkvärt resonemang om kritik mot Israel och antisemitismSåväl Boström som Aftonbladets ledning söker nu framställa sig som yttrandefrihetskämpar och offer för en orkestrerad ”hatkampanj”. De är ingetdera. Överdrifterna från israeliskt håll rubbar på intet sätt det faktum att tidningen genom att trycka Boströms artikel gjort sig skyldig till ett allvarligt övertramp som utlöst berättigad kritik.
Boströms text, publicerad på Aftonbladets kultursidor 17/8, söker göra gällande att staten Israel stulit organ från dödade palestinier. Men inte bara det. Den hänvisar också till uppgifter som säger att palestinier fångats in och ”ofrivilligt fått agera organreserv innan de dödats”. Boström suggererar även fram en koppling till en israelisk kampanj för organdonation: ”Samtidigt som denna kampanj pågick försvann unga palestinska män som levererades tillbaka nattetid till sina byar fem dygn senare, döda och uppsprättade.”
För dessa påståenden presenteras inga som helst belägg. Allt bygger på rykten, spekulationer och dunkla associationer. Den dunklaste av dem alla går till USA. Utan att klargöra sambandet förbinder Boström de föregivna morden och likplundringarna i Israel med det faktum att en amerikansk rabbin tidigare i år greps i New Jersey, anklagad för illegal organhandel. Pressad av kritik låter Boström nu meddela att han inte tror att det finns någon koppling mellan den amerikanske organhandlaren och de påstådda israeliska förbrytelserna (Jerusalem Post 20/8). Den nya versionen gör inte saken bättre: om han endast ville belysa förekomst av organhandel, varför valde han då att illustrera detta internationella problem med en rabbin i USA?
Såväl Boström som Aftonbladet har i efterhand förklarat att artikeln alls inte påstår något, utan bara ställer frågor. Det är en klassisk argumentation när fördomar ska torgföras, men budbäraren vill kunna två sina händer: ”Jag hävdar inget, jag reser bara frågan om romer kanske är inherent kriminella?”, ”Jag har ingen åsikt, men man måste få ställa frågan om muslimer har en fallenhet för terrorism?”
Boströms frågor är alltså inget annat än retoriska knep. Att argumentationen sammantaget formar sig till en anklagelse är otvetydigt. Detta framgår också av kravet på att ”bringa klarhet i denna makabra verksamhet”. Om Boström verkligen hade undrat skulle han naturligtvis ha börjat med att ställa frågan om ”denna makabra verksamhet” över huvud taget existerar.
Som många påpekat påminner Boströms hopkok om historiska mytbildningar om judar. Det gäller dels stereotyper om ondska, girighet och konspirationer, dels legenden om ritualmord. Den senare uppstod under högmedeltiden. Judar anklagades för att mörda kristna barn i syfte att använda deras blod i det osyrade bröd som används i samband med den judiska påsken. Beskyllningen har levt vidare långt in i modern tid och har vid upprepade tillfällen lett till omfattande förföljelse.
Spår av dessa och andra föreställningar påverkar – ofta omedvetet – ännu i dag tänkandet om judar inom vissa europeiska opinioner. De aktiveras av och anpassas till samtida politiska konflikter och behov. Staten Israel utgör i sammanhanget en central projektionsskärm.
Av detta förhållande – väl belagt i en omfattande forskning – varken kan eller ska dras slutsatsen att kritik mot Israels politik i någon generell mening skulle vara färgad av fördomar mot judar. Ingenting pekar på att så skulle vara fallet. Men antisemitism existerar, även i debatten om Israel, och det är viktigt att det finns en medvetenhet om detta.
Det är förvisso också sant att begreppet antisemitism ibland missbrukas i svensk debatt. Men det budskap som nu skanderas av dem som uppskattar Boströms artikel, att all kritik av Israel stämplas som antisemitism, är en överdrift och ett sätt att söka kväsa diskussionen. I själva verket är det stora problemet i den svenska offentligheten det motsatta: antijudiska yttringar betecknas regelmässigt som ”kritik av Israel”. Och i denna farliga agitation spelar Aftonbladet – och särskilt dess kultursida – sedan länge en ledande roll.
Uppdatering: Dilsa Demirbag-Sten i Expressen Kultur.
7 kommentarer:
I den artikel som fått Israel att se rött står visserligen att unga palestinier som varit eftersökta av den israeliska armén dödats och efter några dagar lämnats tillbaka ihopsydda på ett sätt som väckt familjernas misstankar att man tagit organ ur deras döda kroppar. Det må vara att det associativa samband som uppstår mellan enskilda israeliska soldaters möjliga agerande 1992 och den nyligen uppdagade organhandelhärvan är olycklig men detta bör inte hindra oss att ställa frågan: Vad har hänt med dessa kroppar?
Men ingen har talat eller skrivit om judiska soldater, varken de palestinska familjerna eller artikelförfattaren Donald Boström. Utan misstankarna riktas mot soldater i den israeliska armén som kan ha varit inblandade i specifika incidenter.
Israels armé är inte en judisk armé. I den ingår människor med olika etnicitet och religioner: druser och beduiner är till exempel inte judar (20 procent av Israels medborgare är inte judar). Det bor dessutom fler judar utanför Israel än i Israel. Det är därför självklart för de flesta, inklusive Donald Boström, att det är felaktigt och dessutom rasistiskt att associera det judiska folket med de brott israeliska soldater misstänks vara inblandade i, vilket inte heller görs i artikeln. Eller att lägga det judiska folket till last de bevisade brott den israeliska staten och armén begått i 42 år. När endast de som utför och de som är politiskt ansvariga för dessa handlingar bär ansvaret.
Att det på sina håll ändå görs en sådan felaktig och osmaklig sammanblandning, får inte hindra seriös kritik eller misstankar om oegentligheter. Ett sådant tabu blir annars en outtalad inskränkning i yttrandefriheten. Egendomligt nog är de som automatiskt jämställer Israel med det judiska folket och vice versa två väldigt motstridiga grupper: Israels regering, påhejade av de så kallade Israelvännerna utgör den ena, olika rasistiska/antisemitiska grupper den andra.
Den här artikeln i SDS utgör en bra illustration på sista stycket i den artikel du länkar till.
http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article545491/Politik-inte-lika-med-religion.html
Dror,
Jag tar mig friheten att infoga Magnus Sandelins svar till kommentaren du även lämnat på hans blogg:
Israel har medborgare från olika befolkningsgrupper men definierar sig som en judisk stat, varför landet ibland blir en projektionsyta för antisemitiskt färgade teorier. Den aktuella artikeln i Aftonbladet låter dessutom inte spekulationerna stanna vid Israel, utan kopplar en 17 år gammal händelse med en dödad palestinsk pojke till vad en amerikansk rabbin sagt i år om illegal organhandel där fattiga israeler lockats sälja sina egna njurar för pengar. En gigantisk, judisk konspiration med mord syftande till organhandel målas upp där en av de äldsta antijudiska myterna, den om juden som ritualmördare, torgförs. Upplägget med organhandel och barn är inte heller den ny: 1966 skrev en stor rumänsk veckotidning om hur israeler smugglade småbarn ut ur Rumänien för ”organtransplantationer och blod”. I en iransk TV-serie från 2004, Zarahs blå ögon, skildras hur israeler stjäl palestinska barns ögon. Och i den turkiska filmsuccén Valley of the Wolves från 2006 är en av skurkarna en amerikansk-judisk militärläkare som stjäl fångna irakiers organ.
Det är pinsamt att inte svenska Palestinaktivister känner igen lögnerna och fördomarna. Aftonbladets artikel har verkligen inte tjänat palestiniernas sak.
Kommenterat av Magnus Sandelin — 26 augusti 2009 @ 15:47
Onekligen intressant att läsa Demirbag-Stens artikel i expressen. Jag trodde inte att hon var kapabel till att skriva en så till den israeliska regeringens agerande ifrågasättande artikel. Verkar onekligen som om Boströms artikel har rört om i grytan rejält.
"Onekligen intressant att läsa Demirbag-Stens artikel i expressen."
Jo tak, især den med,at den skrækkelige Avigdor kaster sig
over "lilleputlandet" Sverige mens
han lader stormagten Ungarn være i
fred, var god.
-Og Dror Feiler er ikke antisemit.
Han støtter terror imod alle.
Ikke kun mod jøder.
Dror Feiler under Mana-bråket:
”Påståenden och anklagelsen om att tidskriften Mana skulle vara antisemitisk är absurda och grundlösa. Trivialiseringen av begreppet antisemitism genom att kritiken mot Israel likställs med kritik av judar kan bidra till att kampen mot antisemitism, liksom kampen mot all form av rasism, försvagas”
Dror Feiler 1 maj:
"Mitt namn är Dror Feiler.
Jag är kulturarbetare och aktivist.
Jag är engagerad i kulturpolitiken, i kampen för ett fritt Palestina,
i kampen för mäskliga rättigheter i Colombia och i kampen mot rasismen, antisemitism och islamofobi"
Med kamp mot antisemitism avses alltså att bekämpa alla som reser frågan om antisemitism
Skicka en kommentar