Charlotte Wiberg och jag har en artikel ute om Aftonbladets förhållande till judar och frågor som rör antisemitism.
Uppdatering: Läs även Björn Wiman.
Uppdatering 2: Magnus Sandelin är också inne på ämnet.
Uppdatering 3 (24/8): Håkan Holmberg kommenterar i UNT, Charlotte Wiberg berör kort frågan i Kristianstadsbladet.
Uppdatering 4 (25/8): Den kloka bloggaren med bloggnamnet jag inte begriper kommenterar klokt.
Aaron på Nyheter24.
27 kommentarer:
väldigt bra artikel!
Anonym,
tack för det! Signera gärna kommentarer fortsättningsvis.
låt mig få kalla mig ksld!
ksld,
ok, du har min välsignelse.
jag är hemskt ledsen om jag råkat bomba ditt kommentarsfält här. ja. det kan ju vara onödigt att publicera det här också om så är fallet.
Bjereld skriver såhär i slutet på sin artikel på newsmill:
"Antisemitism är en vidrig och vedervärdig företeelse. Man kampen mot antisemitismen försvåras när debattörer och självutnämnda Israelvänner använder antisemitism som ett slagträ för att avfärda seriös kritisk mot staten Israels agerande. Jag blir därför dyster när jag ser personer som t ex Gunnar Hökmark på Newsmill jämföra Aftonbladets artikel med nazisternas och Tsarrysslands antisemitism, eller när Jesper Svartvik ur Svenska kommittén mot antisemitism ryggradsmässigt stämplar texten som antisemitisk. Kampen mot antisemitism är faktiskt alldeles för viktig för att överlämnas till personer som som i dessa frågor väljer agitatorns roll i stället för att använda sitt öppna sinne."
hökmark var väldigt pricksäker om du frågar mig. jag menar: boströms "artikel" var ju otvivelaktigt antisemitisk. tråkigt att se denne statsvetare skriva såhär, tycker jag. vad tycker du?
Angående den ursprungliga sakfrågan, organhandel, är det inte så lätt att hitta sansade röster nu sedan de visserligen viktiga debatterna om antisemitism, yttrandefrihet, diplomati och Aftonbladets policy brutit ut. Men på SvT:s hemsida för Rapport, som jag betraktar som en ganska tillförlitlig källa, hittade jag följande artikel:
http://mobil.svt.se/2.22577/1.883388/marknaden_for_organhandel_blomstrar?
Artikeln bekräftar min misstanke om att handel med organ från fattiga till rika länder är ett tilltagande fenomen. Som exempel på "givarländer" nämner artikeln: Kina [där organ från avrättade används], Colombia, Pakistan [som beskrivs som en "njurbasar"], Afghanistan, Ryssland, Rumänien och Palestina.
Som exempel på länder med organköpare nämns Europa [ospecificerat, men det inrymmer ju ganska många länder], Saudiarabien, Indien, Tyskland [nämns särskilt], Israel och Sydafrika.
Som exempel på länder där medborgare både köper och säljer organ på marknaden nämns Egypten och Turkiet.
Vill man hitta kopplingar mellan den globala organhandeln och nationellt/politiskt förtryck finns det som synes många uppslag och många frågor att ställa.
Om Donald Boström, istället för det han skrev, hade skrivit en artikel med ungefär samma fokus som i den här bloggkommentaren av mig, hur skulle det ha då påverkat
a) Aftonbladets publiceringsvilja, b) Entusiasmen hos Gahrton, Lasse Wilhelmson m fl, c) reaktionerna hos svenska judar, d) Israels reaktion, e) denna bloggs reaktion?
Svara den som vill.
Bra och viktig text om aftonbladet. Tack!
Ksld,
jo, nog skjuter Hökmark prick... Ärligt talat kan jag inte ta honom på allvar alls.
"Ärligt talat kan jag inte ta honom på allvar alls."
med syftning på den ganska kristne (efter lite googlande) statsvetaren bjereld?
Båda.
Hökmark är okunnig borde hålla sig till annat. Jämställandet med Der Sturmer är extrem och stollig.
Ulf Bjerelds påstående om att SKMA:s och Jesper Svartvikes reaktion skulle vara agitation och ryggmärgsreflex är obehaglig. Men man kan ju knappast bli förvånad. Bjereld har i flera år ägnat sig åt att bagatellisera och legitimera antisemitism.
Jonathan, jag har din text om Aftonbladet och har inte mycket att invända mot den, den verkar bestickande. Någon bestämd ståndpunkt tar jag inte utan att ha hört försvarssidans argument - om de nu bevärdigar artikeln ett svar.
MEN ert användande av EWK:s teckning ställer jag mig kritisk till. Detta av flera anledningar. EWK var mig veterligt inte antisemit. Han kritiserade makthavare på båda sidor om Israel-Palestinakonflikten, liksom han gjorde det i svensk inrikespolitik och i varje hörn på jorden. Nidporträtten han gjorde var inte elakare på ena sidan än vad den var på den andra. Vad beträffar den aktuella teckningen så kom den till utifrån den allmänna bestörtning som invasionen av Libanon gav upphov till, och i all synnerhet den ofattbart grymma och orättfärdiga slakten av oskyldiga människor i flyktinglägren Sabra och Shatila, som israels armé var åtminstone medansvarig till (enligt den egna undersökningskommissionens resultat). En stark reaktion var högst motiverad. Att han använde ett bibelcitat speglade bara den israeliska sidans egen logik, som ju fotar en god del av sitt handlande på den skriften. Om ena sidan har rätt att citera Toran, och motivera sitt handlande utifrån densamma, ja då måste även den kritiska sidan ha rätten att göra detsamma i avsikt att spegla situationen, utan att därför förtjäna epitetet antisemit. Betecknande nog citerade han blott Toran, och la varken till eller ifrån. Just därför blev kritiken så effektiv. Men antisemitism, som har att göra med att förvränga och förljuga bilden av juden var det inte fråga om.
Antisemit och antisemitism är värdefulla begrepp som bör skyddas mot överanvändning utifrån kortsiktiga politiska syften, som nu, när den svaga israeliska regeringen försöker att vända den egna befolknings intresse från de inhemska problemen mot en yttre fiende, som råkat bli Sverige. Ja, det är åtminstone min tolkning.
Om EWK var antisemit finns det inte mycket innebörd kvar i det begreppet, och att bli skälld för detsamma lär inte leda till några starkare reaktioner framöver. Jag blev förresten själv kallad det häromdagen. Jag ser ingen anledning att ändra på min kritiska hållning gentemot Israels bosättnings- och palestinapolitik, så jag får kanske vänja mig vid att bära den etiketten. Men om detta är anledningen, ja då bekommer det mig inte särdeles.
Bra skrivet av er, (som vanligt)!
Den här debatten är alldeles för oresonlig och oförsonlig. Denna artikel är något bättre än Erixons och Hökmarks, men fortfarande är den för konspirationsbetonad. Lite konkret kritik:
"Man verkar inte förstå att det handlar om gamla myter djupt försänkta i vår kultur, och att dessa rotats och spridits just på det sätt Boström gör, genom att binda samman mer eller mindre relevanta fakta med fantasier, lögner och lösa rykten. Metoden är inte unik för antisemitismen, det går till på samma sätt också när det handlar om romer, araber och muslimer, för att bara nämna några exempel."
Jag håller med om att sådana fenomen faktiskt finns. Särskilt vanliga är de idag vad gäller muslimer. De som sprider uppfattningar om muslimer som den du talar om brukar dock vara mer eller mindre öppet rasistiska. Detsamma gäller de som spred antisemitiska myter före kriget. Aftonbladet brukar tvärtom från tid till annan ta mycket starkt avstånd från rasism.
"De flesta seriösa debattörer är överens om att det rör sig om usel journalistik och att bilden Boström suggererar fram påminner om de myter om blodtörst och ritualmord som genom historien riktats mot judar."
Vissa sådana här myter sprids helt klart pga antisemitiska motiv. Men bara för att det finns antisemitiska mytbildningar i samhället behöver ju inte varje artikel som sprider lögner om Israel (om det nu är lögner) vara skriven med antisemitiska motiv. Faktiskt har vi en mycket bättre förklaring till varför Aftonbladets kultursida publicerar sådana här artiklar en antisemitismhypotesen: Israel-Palestina-konflikten är ett av få ställen i världen där ett I-land står mot ett U-land, och som alla vet är Aftonbladets kultursida starkt för U-ländernas intressen mot I-ländernas. Inom vänstern har det publicerats massvis med konspirationsartade artiklar om t ex George Bush, Karl Rove, Dick Cheney och grabbarna. Det är inte något specifikt för just Israel. Som jag ser det saknar hypotesen att denna artikel skrivits pga latent antisemitism helt förklaringsvärde. Orsaken är istället motståndet mot de västliga kapitalistiska länderna, varav Israel är ett av många.
"För honom tjänar hänvisningarna till hävdvunna antijudiska myter bara som en förevändning för att tysta kritik av Israel."
Det tror inte jag heller att ni gör. Båda sidor borde sluta ägna sig åt tankeläsning och konspirationsteoretiserande och läsa vad motståndaren faktiskt säger på raderna, istället för man tror att han säger mellan raderna.
Vad gäller tidningsurklippen är de hämtade från nära 30 års tid och saknar källhänvisningar. Med sådana "bevis" går det inte att belägga någon form av mentalitet hos Aftonbladet.
Bra i alla fall att du inte tar Hökmark och Erixon (som var den som kom med Der Stürmer-kommentaren) på allvar. Det hyfsar debatten en smula. Men det krävs mycket mer av sans och mått ändå.
Gustav,
"Jag håller med om att sådana fenomen faktiskt finns. Särskilt vanliga är de idag vad gäller muslimer. De som sprider uppfattningar om muslimer som den du talar om brukar dock vara mer eller mindre öppet rasistiska. Detsamma gäller de som spred antisemitiska myter före kriget. Aftonbladet brukar tvärtom från tid till annan ta mycket starkt avstånd från rasism."
de öppet rasistiska, de som är i gråzon och de som flirtar och insinuearar finns i både det antimuslimska och det antijudiska.
Visst tar ab avstånd från rasism i allmänhet men intefrån antisemitism efter andra världskriget. Isätllet ser vi en tendens till att alla försök att diskutera frågan om antisemitism i sverige idag ses som försök att tysta Israelkritik.
"Vissa sådana här myter sprids helt klart pga antisemitiska motiv. Men bara för att det finns antisemitiska mytbildningar i samhället behöver ju inte varje artikel som sprider lögner om Israel (om det nu är lögner) vara skriven med antisemitiska motiv."
självfallet behöver inte alla lögner om Israel ha antijudiska motiv.
"Vad gäller tidningsurklippen är de hämtade från nära 30 års tid och saknar källhänvisningar. Med sådana "bevis" går det inte att belägga någon form av mentalitet hos Aftonbladet."
Det finns visst hänvisningar. Vi redovisar ju artikelförfattare och datum till texterna vi kommenterar. Du får nog läsa om lite mer noggrant.
Saki,
tack!
Mattias,
återkommer med svar till dig.
"de öppet rasistiska, de som är i gråzon och de som flirtar och insinuearar finns i både det antimuslimska och det antijudiska."
Säkert, men nu gällde frågan just Aftonbladet och varför de publicerat den artikeln. Jag menar att de inte har antisemitiska motiv.
"Visst tar ab avstånd från rasism i allmänhet men intefrån antisemitism efter andra världskriget. Isätllet ser vi en tendens till att alla försök att diskutera frågan om antisemitism i sverige idag ses som försök att tysta Israelkritik."
Här några artiklar som kritiserar antisemitism i Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/kultur/article4285380.ab
http://wwwc.aftonbladet.se/blogg/klein/140306102748_se_upp_fr_antisemitismen.html
Staffan Heimersson skriver så här:
"Det är judehat av simplaste slag som Folkrepubliken Malmö praktiserar, när den bestämt att Davis Cup-matcherna mellan Sverige och Israel fredag–söndag nästa vecka ska spelas inför tomma läktare."
Visst, det är knappast tidningens officiella linje, men det är knappast heller Boströms artikel.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/staffanheimerson/article4524877.ab?service=print
Vad du säger är ju helt enkelt inte sant.
"Det finns visst hänvisningar. Vi redovisar ju artikelförfattare och datum till texterna vi kommenterar. Du får nog läsa om lite mer noggrant."
Vad jag menar är hyperlänkar. Jag har ingen lust att spendera dan på KB och givet det är det omöjligt att kontrollera hur riktig den bild ni ger är. Dessutom är det ett hopkok av vad olika journalister sagt under decennier. Det finns som synes ett otal exempel på när Aftonbladet tagit avstånd från antisemitism, men det tar ni inte upp.
Gustav,
att ab också ibland tagit avstånd från antisemitism är inget som försvarar pulicerandet av flera antisemitiska texter. Vi säger också i texten ab som helhet ej är att betrakta som judefientlig. Däremot finns det ändå ett mönster och det måste man kunna ta upp.
Dessutom rör den ena av texterna du skickade Förintelsen.
Tycker ändå kulturchef och ledarsidan väger betydligt tyngre än en krönika i ab.
Här har du lite länkar att förkovra dig i.
Åsa Linderborg (15/3-06)
http://www.aftonbladet.se/kultur/huvudartikel/article361371.ab
Wolfgand Hansson (15/5)
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5151750.ab
Information om debatten i ABF-huset (5/11 2008)
http://abfgoteborg.org/index.php?option=com_content&task=view&id=432&Itemid=44
Henrik Bachner och Jan Helin i debatt studio ett (20/8)
http://www.sr.se/webbradio/?type=db&Id=1908485&BroadcastDate=&IsBlock=0
Åsa Linderborg (21/8)
http://www.aftonbladet.se/kultur/article5671677.ab
Robert Collin (3/1 2006)
http://www.aftonbladet.se/bil/collin/article341745.ab
Diakonias kommentar:
http://boforsberg.blogspot.com/2009/08/nar-mellanosterndebatten-gar-over.html
Anna Veeder
http://www.newsmill.se/artikel/2009/08/20/israeliska-manniskorattsaktivister-stoder-inte-bostroms-anklagelser
Tack för länkarna. Jag känner inte personerna som skrivit dessa men ser inte alls att man på direkt kan sluta sig till att dessa artikar skrivits med antisemitiska motiv. Hur kan du vara så säker på det? Det är allvarliga anklagelser du för fram och då måste du kunna belägga dem ordentligt.
Gustav,
jag tycker att det beläggs att texterna är problematiska i newsmill-texten. Exakt vad som pågår i skribentens huvud kan jag förstås inte säga. Det är heller inte det som är aktuellt.
Det låter lite på dig som att det är mer problematiskt att ta upp frågan om antisemitism än att uttrycka sig antisemitiskt eller att skänka legitimitet åt judefientlighet.
Visst Jonathan, ta den tid på dig du behöver. Eftertanke är ett av svenskans vackraste ord tycker jag.
Vill bara tillägga att EWK av vad jag förstår ofta figurerade i New York Times, en tidning med - om jag inte är felunderrättad - en hög andel judiska läsare. Ett indicium på att han inte alls uppfattades som antisemitisk när det begav sig.
Det är klart att det är vad som försigår i skribentens huvud som är aktuellt. Det är avsikten som avgör huruvida en handling är omoralisk eller ej.
Du måste förstå vad en antisemitismanklagelse innebär idag: den kan, om den accepteras som riktig, t ex innebära att det blir omöjligt att fortsätta att utöva sitt yrke. Därav allvaret i den här typen av anklagelser.
Jag tycker att citatet du har som signatur säger det mesta om din verksamhet:
"Det farliga med antisemitismen är inte de bekännande antisemiterna, utan de andras villighet att tillerkänna delar av deras trosbekännelse ett visst mått av rimlighet och berättigande."
Detsamma gäller frågeformuläret, som du verkar sluta upp bakom givet din kritik av Lindeborg, där t ex påståenden som
"Judarna utnyttjar nazisternas judeutrotning (förintelsen) i ekonomiska och politiska syften."
"Israels existens utgör ett hinder för fred på jorden."
stämplas som antisemitiska.
Vad ni sysslar med är inte att försöka förstå vad frågor kring antisemitism, utan med enögt kategoriserande av personer som goda och onda. Komplexa tankegångar reduceras till en dimension på ett sätt som gör att alla nyanser försvinner. Det påminner mer om ett skolgårdsbeteende där människor ska karakteriseras som "inne" eller "ute" än som intellektuell verksamhet.
"Som jag ser det saknar hypotesen att denna artikel skrivits pga latent antisemitism helt förklaringsvärde. Orsaken är istället motståndet mot de västliga kapitalistiska länderna, varav Israel är ett av många."
Disse to behøver ikke at udelukke
hinanden. Tiersmondismen eller
"antiimperialismen" kan meget vel
være den primære motivation, men
antisemitismen ligger der i så
fald helt tydeligt som et sekundært tema. Hvilket burde give
venstresiden anledning til selvransagelse.
Gustav,
i artikeln anlayseras exemplen. Vi beskriver vad följden av synsättet som uttrycks är. Självfallet är syftet det centrala. Eftersom ingen, inte ens högerextremister, ofta vill erkänna en antisemitisk hållning. Men det är inte alltid en skribent begriper att det man uttrycker innebär judefientlighet. Man kanske själv ser det som en "kritik" av judendomen (jfr sverigedemokraternas tal om "islamkritik") eller av Israel. Men stämmer det överens med det uttryckligt antijudiska måste man kunna diskutera det.
Istället för att presentera en annan analys påstår du bara att man aldrig kan bevisa att avsikten är antisemitisk.
Enligt ditt synsätt är det värre att ta upp antisemitism än att uttrycka sig antisemitiskt.
Jag lägger mer ved på brasan här och sluter upp bredvid Gustav. Jag har haft en lång diskussion med din medförfattare Charlotte Wiberg - som jag visst glömde nämna i mitt första inlägg här - på hennes blogg Kamferdroppar under inlägget som hon döpt till "Ständigt dessa jobbiga judar". Jag påstår nu inte att hon är representativ för någon annan än sig själv, men det var slående - enligt min tolkning då - i hur hög grad hon själv krävde tolkningsföreträde på det jag sa, och i de fall hon inte kunde påvisa någon fördomsfullhet hos mig, själv fyllde i med adjektiv som jag ansågs stå bakom; judarna var enligt mig, enligt henne, både eländiga och högfärdiga, fast jag varken sagt eller antytt något sådant. Med det menar jag att hennes syn på kritik gentemot vanliga (efter vad jag upplever) judiska förhållningssätt, ofta alltför lättvindligt (enligt mig) kallad antisemitism, i själva verket utgår ifrån hennes egna fördomar om andras föreställningar om judar - kort sagt, projektioner.
Jag påstår verkligen inte att antisemitism inte skulle existera eller vara ett problem, och till och med ett stort problem, i synnerhet för enskilda judar (om gruppen judar bör man inte alls uttala sig i ett utifrånperspektiv, om jag förstod Charlotte rätt), men jag påstår att det gäller att lyssna på sina kritiker och meningsmotståndare för att höra efter vad de faktiskt säger, och inte själv skyffla in en massa föreställningar om vad de nog innerst inne egentligen menar. Kort sagt: respektera sina meningsmotståndare.
Mattias,
du får ansluta dig till vem du vill. Jag delar förresten full ut Charlotte Wibergs bedömning av dig och din retorik.
Irrelevant om EWK var antisemit eller inte, jag diskuterar att språket han använder sig av är antisemitiskt.
På samma sätt måste man kunna tala om ifall ett uttalande någon gjort är sexistiskt eller homofobiskt utan att vara helt 100% säker på att personen hatar kvinnor eller homosexuella.
Vad som är viktigt är hur och vad som uttrycks i vilken kontext. Att identifiera Begin med Guds mordängel är oerhört grovt.
Mattias,
Ditt snack om Wibergs påstådda fördomar mot judar och projicering är verkligen pinsamt.
Skicka en kommentar