Sommaruniversitetet - om östeuropeisk antisemitism förr och nuEtt polskt judiskt par får 1945 besök av en man som räddat deras liv. När de skiljs säger mannen: ”säg inte till någon att jag hjälpte er, det vore inte bra”. Anti-semitism var stark och utbredd i Polen även efter kriget. I juni 1946 anställdes en pogrom i staden Kielce. I Jedwabne hade 1941 över femton hundra judar mördats, inte av tyskarna, utan av sina egna grannar. En del brändes inne i en lada, för att det skulle gå fortare.
Historikern Jan Gross har nyligen givit ut två böcker om dessa händelser som skakat om den polska allmänheten. Förintelsen och antisemitism var länge en icke-fråga i Polen. Skyldiga i dessa skändligheter var kyrkan, kommunistpartiet, nationalisterna och vanligt folk, som själva deltagit, alla ville de sopa undan det obehagliga förflutna och skriva om historien. Och det gällde också för resten av Östeuropa. Medverkande: Historikerna Paul Levine och Oscar Österberg. Redaktör: Per Runesson.
Lyssna på programmet här.
4 kommentarer:
Jan Gross bok "Strach" (som den heter på polska) fick extremt mycket kritik i Polen. Enligt högt uppsatta politiker i Polen hände aldrig det som du nämner i inlägget. Min pappas mosters familj blev också mördade av polacker efter krigets slut.
Intressant och värt att begrunda (och lätt att glömma med tanke på de oheliga allianser som Gaza-kriget nyligen utlöste) är att Lech Walesa började flirta med antisemitismen *efter* att han slängt alla socialistiska ideal över bord. Liksom att det är nu, och inte på 70- eller 80-talet, som fascismen växer fram i Ryssland. Liksom att den serbiske "siste titoisten" Ivan Stambolic, som försökte lösa Kosovo-konflikten på ett sätt som både serber och albaner kunde acceptera, först kuppades bort av Milosevic och senare mördades av Milosevic-trogna fascister. Dom som oreserverat bejublade realsocialismens död efter 1989, utan att bry sig om vad som skulle komma istället, gjorde det för lätt för sig.
David,
det "realsocialistiska" Polen var knappast fritt för antisemitism det heller, den antisemitiska kampanjen i Polen 1968 är ett exempel.
Icke heller är borgerkrig och etnisk rensning enda alternativet til kommunistdiktatur, se Tjeckoslovakien fredliga upplösning efter "realsocialismens död".
Det är nog du som "gör det för lätt för dig."
Isak,
nej naturligtvis är inte krig och etnisk rensning enda alternativet till kommunistdiktatur. Jag har aldrig stött de stalinistiska regimerna i Östeuropa och är väl medveten om deras vidrigheter, av vilka antisemitismen i Polen 1968 bara är en av väldigt många exempel. Min poäng är att t.ex. Stambolic, Gorbatjov och den tidige Walesa, liksom fortfarande många dissidenter i Kuba och Kina, ville bli av med totalitarismen utan att för den skull ge upp hela idén om ett solidariskt samhälle. På 80-talet fanns en hel del möjligheter till det. Om man inte hade slängt ut barnet med badvattnet hade en del av dagens problem kunnat undvikas. Många kloka röster i Östeuropa försökte säga det, men få lyssnade.
Skicka en kommentar