Jag tvivlar på att någon som var på debatten hade kommit för att hon eller han trodde att något nytt skulle sägas. Men det märkliga är att något nytt faktiskt sades. Förutom Guillous och Linderborgs mantra om att man aldrig "får" kritisera Israel (ingen ställde den uppenbara följdfrågan: Och varför, enligt er, får man inte det?) menade de båda att Donald Boströms artikel faktiskt inte höll måttet. Men märk väl att det inte är samma sak som att den inte skulle ha publicerats. Det var bra att Aftonbladet publicerade, för se, det ledde till debatt. Men höll kopplingen mellan rabbinen i New Jersey och 17-åringen på Västbanken? Nej, svarar Linderborg. Till Chukris och Wimans och många i publikens förvåning: Det är ju det som är hela problemet.Uppdatering: Här är ett par reaktioner som jag inte har tagit upp tidigare.
Debatten visade hur människor är beredda att, om det av ideologiska skäl behövs, försvara ett felsteg. Det är en förståelig taktik av en politiker, men jag kan inte se hur det tjänar Åsa Linderborgs intellektuella eller publicistiska förtroendekapital.
Mikael Löfgren i DN( 26/8):
"Genom att bidra till ryktesspridning snarare än att undersöka dess faktiska grund knyter Boströms artikel an till antisemitiska stereotyper."
Lars Linder i DN (16/9)
"[A]rtikeln höll inte, varken som reportage eller som debattinlägg."Kristina Lundquist i Arbetaren Zenit (28/8):
"I fall två väljer Aftonbladet att publicera en spekulativ och, vad det verkar, dåligt underbyggd artikel av Donald Boström. En artikel som dessutom spelar på klassiska antisemitiska föreställningar. Aftonbladet hade kunnat välja att inte göra det, på samma sätt som Jyllandsposten hade kunnat välja att inte publicera karikatyrer som spelar på våldsamt muslimhatande stämningar, i Pia Kjærsgaards Danmark."
7 kommentarer:
Jag har sett Publicistklubbens debatt nu. Mycket intressant, och Lawens sammanfattning är rättvisande. Några reflektioner om debatten.
1. Jag hoppas att denna mediehärva nu inte avskräcker seriösa journalister från att undersöka den internationella organhandeln som ett *globalt* fenomen, utan någon journalistisk särbehandling av israeler eller amerikanska judar. Om Åsa Linderborg har stoff till en sådan artikelserie, som hon antyder bl.a. i yttrandet om den samtida kapitalismen [Linderborg sa inte sionismen!] som kannibalisk, så sluta gnäll över tystade röster Åsa och publicera istället!
2. Linderborgs åter igen framförda tes, att Israels övergrepp mot palestinier är nertystade i media, är felaktig. Vilken planet var hon på under Gaza-kriget?
3. Linderborgs starka ställning som opinionsbildare beror, tyvärr, mer på att vänstern idag har så få andra självständigt tänkande profiler, än på hennes skicklighet, kunskaper eller tankedjup. Hon gjorde i denna debatt bort sig genom att, som exempel på att vänsterns debattörer ansätts hårt varje gång de "sticker ut hakan" [vad trött jag är på det uttrycket] eller "har fel någon gång", nämna Jan Myrdals konsekventa och vidhållna försvar för Pol Pot-regimens mord på en sjättedel av Kambodjas befolkning!
4. Kopplingen mellan en obducerad palestinier år 1992 och en nyligen upprullad härva i News Jersey där en amerikansk rabbin varit iblandad
är - som många påpekat - obefintlig annat än som uttryck för Donald Boströms agenda. Tanken att organplundring skulle vara ens en mindre drivkraft för ett krig som pågått sedan 1948 är helt befängd.
5. Jag är också nyfiken på i vilken utsträckning det är medicinskt möjligt att ta organ från en kropp som skjutits ner med de kulor som israeliska armén regelmässigt använder. Linderborgs påpekande att man kan ta "vävnader, hjärtklaffar och hornhinnor" känns inte helt övertygande som belägg för Boströms tes.
Sluligen följande reflektioner om de poänger som ändå kan finnas i Boströms artikel.
I den artikel från Rapports hemsida som jag tidigare länkat till,
http://mobil.svt.se/2.22577/1.883388/marknaden_for_organhandel_blomstrar?
, beskrivs den internationella organhandeln som en växande global marknad. Tyskland, Indien och Israel nämns som tre av många länder där det finns köpare; Colombia, Pakistan [en "njurbazaar"] och Palestina nämns som tre av många länder där det finns givare.
En indier som vill shoppa njurar åker troligen till Pakistan eller Kashmir för att det är närmast. Då är det inte konstigt om en och annan israel i samma ärende har åkt till Palestina, som ju Israel också har viss kontroll över genom ockupationen.
De flesta köparna på den internationella organmarknaden kommer enligt Rapports inslag från Europa. Det är inte så förvånande. I Europa är vi vana vid den bästa sjukvården, samtidigt som det på grund av välfärdsstaten finns få människor här som är så desperata att de vill sälja sina organ. Dödsstraffet är också avskaffat i nästan hela Europa så något utbud à la Kina (enligt Rapports artikel medger Kina nu handel med avrättades organ) kan inte heller finnas här.
De judar som grundade Palestina kom mestadels från Europa, med vilken världsdel de själva kände samhörighet även om de förnekades detta av antisemiterna. Från Europa förde de israeliska pionjärerna med sig allt från parlamentarism till barrträd. Israel deltar i Europas VM-kval i fotboll (förvisso främst av säkerhetsskäl, israeliska idrottsmän har dödats förr och de vill inte spela bortamatch i Libanon eller Irak...) och i Eurovision song contest. Är det så konstigt om israelerna också förde med sig den europeiska civilisationens sämsta egenskap, nämligen en tendens att leva på bekostnad av fattigare och mindre utvecklade folk? Om israeler köper organ från andra folk så beror det inte på att de är judar utan på att de är européer.
Jag skulle vilja tillägga att om israeler köper organ från andra folk så beror det främst på att de har råd, och att det finns tekniska möjligheter att t ex köpa sig en ny njure och få den transplanterad, och att folk vill leva så länge de kan och är beredda att betala för det om det går. Samtidigt som fattiga människor ser en chans att få en för dem större summa pengar snabbt, och ofta saknar kunskap om vilka konsekvenser ingreppet kan få för dem själva. På grund av medicinsk teknik är kroppen och dess organ idag en handelsvara. Om det kan ju Linderborg skriva hur mycket som helst. Men artikelns grundtes, att de dödade palestinierna 1992 skulle ha rövats på sina organ på grund av organbristen i Israel och sedan också sålts till USA genom New Jerseynätverket, den tesen finns det inga belägg för.
Hatten av David!
Skottskador med höghastighetsvapen mot buk eller bröstkorg medför en kraftig förorening genom insugning av oren luft och klädespartiklar som innebär att buk eller brösthåla definitionsmässigt är infekterade.
Organen där är därmed helt oanvändbara för transplantation.
/BR
Så nu har BR blivet expert på transplantationsteknik? Vilken medicinsk utbildning har idioten gått för att kunna ge sådana uttalanden?
Nja, det kan ligga något i Muncks resonemg, bortsett från att judar av religiösa skäl inte vill ge bort egna organ för transplantation, därav är det större organbrist i Israel än i jämförbara länder i Europa. Hans påstående att det beror på den europeiska civilisationens sämsta egenskaper är alltså felaktigt. Finns en hel del i judendomen som behöver reformeras och moderniseras: Kosherslakt, omskärelese och synen på organdonation.
Jepp, Maestro. Med 1 års tjänstgöring på Thoraxintensivvårdsavdelning och krigskirurgisk erfarenhet så uttalar jag mig med viss sakkunskap.
/BR
Skicka en kommentar