Olaglig och osmaklig antisemitism

Ulrika Milles i DN Kultur 27/9:

"En chef som försvarar sina publicistiska beslut utåt till varje pris – och antingen gör sig dum eller faktiskt inte ser skillnaden mellan olaglig antisemitism och osmaklig antisemitism."

Hosny förlorade

Farouk Hosny blev inte ny chef för UNESCO. Den positionen fick den bulgariska fd utrikesministern Irina Bokova. Hosny, som var egyptens kandidat, har tidigare talat om "infiltrationen av judar i internationell media"och uttryckt en ambition att bränna israeliska böcker. Hosnys förklarng till den förlorade omröstningen är "sionistiska påtryckningar". Den kritik Hosny fått för sina uttalanden beskriver han som en "konspiration" med judiska förtecken. Med sin "valanalys" bekräftar han återigen sina kritikers bild av honom.

Jag har tidigare skrivit om Farok Hosny här och här.

Uppdatering: Läsvärd artikel i NY Times där Hosnys medverkan i censur tas upp.

Reportern Gunilla Von Hall reducerar i SvD de uttalanden som orsakat den breda kritiken mot Hosny till "[e]n tanklös kommentar i stridens hetta". Bra jobbat.

Vatikanen kände till intervjun

Kyrkans tidning om Vatikanen och SSPX:

Intervjun med biskop Richard Williamson, medlem i det då bannlysta prästbrödraskapet SSPX, sändes i Uppdrag granskning i januari 2009 och väckte stor uppmärksamhet.

Biskop Williamson förnekade i tv-intervjun att Förintelsen alls har ägt rum.
- Jag tror inte det fanns några gaskammare, sade han bland annat.

Bara tre dagar senare offentliggjorde påven beslutet att häva bannlysningen av SSPX.

Vatikanen har fram till nu hävdat att man inte kände till intervjun med Richard Williamson när beslutet om den upphävda bannlysningen fattades.

Uppdrag granskning avslöjar i kvällens program att informationen om Williamsons uttalanden kom till kardinalen Castrillon Hoyos, som lett förhandlingarna med SSPX under åtta år. Det svenska katolska biskopsämbetet i Stockholm, hade skrivit om intervjun i en intern rapport redan i november 2008. (Svt)

Uppdatering: reportaget i Uppdrag granskning

Helin är ute och cyklar

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin följer upp Helle Klein i sin blogg ("JK friar Aftonbladet", 21/9):

"När jag uppmanat att bevisa vad som utgör hets mot folkgrupp i artikeln, har svaret blivit att artikeln bara är lite antisemitisk, inte olagligt antisemitisk. Dock fortsatt oklart vad som varit lite antisemitiskt. För mig håller det där inte vatten. En artikel som är antisemitisk är och bör vara olaglig."

Jag bemötte Helins argumentation (antisemitism är liktydigt med hets mot folkgrupp) i bloggen och på svt.se/debatt (31/8):

"Antisemitism är fördomar och fientlighet mot judar. Precis som när det gäller andra liknande tankestrukturer handlar det om åsikter och attityder som på intet sätt måste vara brottsliga men som likväl är djupt problematiska. Antijudiska föreställningar och uppfattningar ska inte förväxlas med hatbrott, varav en av brottstyperna är hets mot folkgrupp. Här handlar det om en kriminalisering av framför allt handlingar som är motiverade av hat. Ribban är satt synnerligen högt när det gäller vad som får uttryckas i exempelvis tidningar. Det mesta som skrivs i högerextrema tidningar är exempelvis fullt lagligt.

Den logiska följden av Helins resonemang är att texterna i SD-kuriren, Realisten, Nationell Idag eller hos Mohamed Omar för det mesta inte kan beskrivas som antimuslimska, främlingsfientliga, rasistiska, homofoba eller antijudiska eftersom de oftast inte är olagliga."

Givetvis är idén om att allt som knyter an till fördomar och myter om olika grupper bör vara otillåtet omöjlig att förena med yttrandefrihet. Den omdebatterade artikeln av Donald Boström är ett exempel på konspiratorisk mytbildning om judar men den är inte ett brott mot lagen om hets mot folkgrupp. För en antirasistisk analys av Boströms text rekommenderas Henrik Bachners gästkolumn i DN 26/8.

Om antisemitism är liktydigt med hets mot folkgrupp måste även främlingsfientlighet och islamofobi vara det. Det märkliga är att när Aftonbladet diskuterar islamofobi eller främlingsfientlighet känner de sig inte tvungna att leda i bevis att brott har begåtts. Oftast är det, på Aftonbladets opinionssidor, just icke-brottsliga åsikter, attityder och glidningar som tas upp som exempel. För att det här inlägget inte ska bli oändligt långt låter jag bli att här förklara hur jag själv ställer mig till de i Aftonbladet publicerade inläggen som tas upp nedan.

Åsa Linderborg och Erik Wijk på kultursidan ("Stormaktskryperi", 26/10 -2006):

"Ändå är bombhögern allt mer bekymrad över detta krig. Oron kunde rent av få Expressen att i tisdags rubricera sin huvudledare med att ”USA måste lämna Irak”. De kallar kriget ”ett gigantiskt misslyckande” men nämner inte ens det amerikanska våldet, det handlar i stället om en rad diplomatiska misslyckanden. Den liberala oron beror på det sekteristiska våldet och amerikanska förluster samt kanske främst den fasansfulla tanken att al-Qaida griper makten och upprättar ”en gudsstat med terrorn som livsluft”. Ett påstående som visar en häpnadsväckande okunnighet om att detta lösa nätverk är en ytterst marginaliserad kraft i Irak. Allt tyder på att irakierna vill styra sig själva och varken tänker låta amerikaner, saudier eller iranier göra det åt dem. Det enda denna liberala mardröm luftar är en utvecklad islamofobi."

Så "bombhögerns"/liberalers (och andras?) oro över terrorattentat som skördar civila liv och ett radikalislamistiskt maktövertagande i Irak är uttryck för en "utvecklad islamofobi". Expressen pekas ut i detta sammanhang men något bevis för att kvällstidningen begått något brott får vi inte se.

Åsa Linderborg på kultursidan ("Fp jagar elever - och röster", 21/9 -2005)

"Det tragikomiska är emellertid inte folkpartiets islamofobi och dess repressiva konsekvenser för kidsen i Vallby och Skärholmen, utan Utbildningsnämndens svar."

Folkpartiet beskrivs här som ett islamofobiskt parti men var är beviset för att partiet har begått något brott?

Petter Larsson på kultursidan ("Har Nilsson blivit främlingsfientlig?", 11/5 -2006):

"Så har Expressen tagit ett kliv ut i det främlingsfientliga träsk där folkpartiet redan plaskar. I tisdags (9 maj) pläderade den politiske chefredaktören PM Nilsson för att någon form av språk-, kunskaps- och värderingstest ska krävas för att bli medborgare."

Tror Helin att språktest-utspel kan utgöra brott mot lagen om hets mot folkgrupp?

Olle Svenning på ledarsidan ("Strejkveckan som skakar presidenten", 21/11 -2007):

"Sarkozy anförtrodde sina besökare sin islamofobi, samtidigt som illa avlönade lärare rustade för strejk tillsammans med andra statsanställda."

Nu är förvisso Sarkozy fransman men var har han gjort sig skyldig till sådant som i Sverige skulle klassas som brott mot lagen om hets mot folkgrupp?

Per Gahrton på kultursidan ("Idioti eller fobi", 17/3 -2006):

"Kan utrikesutskottets aktion enbart förstås som utslag av välmenande idioti? Eller finns här en dold agenda för militant islamofobi?"

Gahrton ställer frågan om inte utrikesutskottet har en "dold agenda" för "militant" hets mot folkgrupp (islamofobi). Han brer på rejält men några misstankar om brott kan man inte se röken av.

Stefan Jonsson på kultursidan ("Ett folk besatt av de fremmende", 10/9 -2009):

"Danskarna är sjukligt besatta av ”muhammedanerne” och ”de fremmede”

Danskarna som kollektiv är alltså "sjukligt besatta" islamofober. Nu är det många (5,5 miljoner?) brott som ska styrkas och det här exemplet är bara någon vecka gammalt så Helin kan inte gömma sig bakom att det publicerades före han tog över som chefredaktör.

Olle Svenning på ledarsidan ("Vänd Lundgren ryggen", 6/2 -2002)

"Frestelsen blev till slut oemotståndlig för Bo Lundgren. Hans partikamrater i Europa har sopat hem valseger på valseger med uttalade eller underförstådda främlingsfientliga paroller eller öppnat för samarbete med högerpopulister. Ideologiimporten måste genomföras. Och nu står den där som moderat valparoll: "Vänd inte Sverige ryggen".

Blinkningen kan inte missförstås: Svenskarna först. Den blågula högern."

Eftersom man inte enligt Helin får tala om flirtande med olika typer av fördomar och rasism bör Aftonbladet presentera belägg för att Bo Lundgren begått ett brott.

Efter den här genomläsningen förefaller det allt mer troligt att definitionen av fördomar mot judar som liktydigt med hets mot folkgrupp endast gäller just judar. Det tycks vara fritt fram i Aftonbladet att kritisera dem man anser (på ett icke-brottsligt sätt) knyter an till fördomar och mytbildning mot andra grupper. De som tar upp fördomar mot judar anklagas av bland andra Aftonbladets kulturchef för att vara "taltrattar" åt en främmande makt.

Det är nog rimligt att anta att den som tror att Jan Helin eller de enskilda artikelförfattarna kommer att lägga fram bevis för att Jan Björklund, Lotta Edholm, Bo Lundgren, Expressens ledarsida, PM Nilsson, "danskarna", utrikesutskottet och Frankrikes president är brottslingar väntar förgäves.

Vad beror dessa dubbla måttstockar på?

Uppdatering: Björn Wiman tar upp Aftonbladets reaktion:

"Både Jan Helin och Åsa Linderborg – ej online – gör sig i dag dummare än de är när de triumferande kommenterar JK:s beslut att inte inleda förundersökning mot Donald Boströms artikel i Aftonbladet om påstådd organhandel. JK:s beslut är lika självklart och riktigt som att en allmän åklagare avvisar en polisanmälan mot en ful tackling i hockeyrinken. Boströms artikel är naturligtvis inte antisemitisk i betydelsen hets mot folkgrupp. Det har heller ingen av de sansade debattörer från både höger och vänster som kritiserat den påstått."

Wiman problematiserar också jk-anmälningarna mot Aftonbladet:

"I själva verket har den som anmälde artikeln till JK – precis som Israels regering och den svenska ambassadören – gjort Aftonbladet en stor tjänst, eftersom tidningen nu kan använda anmälan som en lättköpt propagandaseger. Antisemistismen är en alltför allvarlig sak för att överlåtas åt rättshaverister och den omfattar tyvärr betydligt fler schatteringar än uppenbara brott mot tryckfrihetsförordningen – precis som muslimofobi och andra rasistiska yttringar."

Texter om Aftonbladet-Boström-affären:

• Det är dags att Aftonbladets ansvarige utgivare börjar ta ansvar (SVT debatt)
• Aftonbladet har sedan länge ett problematiskt förhållande till judar (Newsmill)
• Helle Klein tramsar
• Mer om debatten på Publicistklubben
• Helt otroligt
• Boström ljuger i Al-Jazeera
• Boström försvarar en konspirationsteori med en annan
• Jan Guillou blir ägd
• Boström och Wahlström
• Vem är det som "matar extremister" egentligen?
• Är det inte brottsligt kan det inte vara antisemitiskt
• Hyckleri på ledarsidan
• Den diplomatiska krisen
• "Förtalsarmén" och "propagandaapparaten"
• Debatt i Studio ett
• Kritiker av israelisk politik sågar bladet

Ahmadinejad kom inte med något nytt

Charlotte Wiberg om delar av vänsterns oförmåga att höra vad Irans president faktiskt säger.

Helle Klein tramsar

Aftonbladets Helle Klein återvinner i sin blogg Jan Helins stolliga antisemitism=hets mot folkgrupp-retorik. Rubriken till inlägget är "Inte antisemitism". Klein menar att eftersom JK inte har funnit att artikeln utgör brott mot lagen om hets mot folkgrupp kan den heller inte vara antisemitisk. Jag har tidigare tagit upp påståendet att antisemitism är detsamma som hets mot folkgrupp i bloggen och i SVT Debatt. Juristen och debattören Mårten Schultz bloggar också om ämnet.

I samma inlägg ger Klein också sin bild av kritiken mot Aftonbladet. Det blir en ganska falsk sådan.

"Sanslösa beskylllningar om att artikeln och tidningen skulle vara antisemitisk haglade från israeliska regeringsmedlemmar och liberala redaktörer i Sverige."

Vilka "liberala redaktörer" har påstått att Aftonbladet är en antisemitisk tidning? När det gäller kritik mot artikeln kan man också fråga sig vilken av kategorierna "liberala redaktörer" och "israeliska regeringsmedlemmar" exempelvis jag själv eller följande tillhör: Arbetaren Zenit, reportern Mikael Löfgren och biståndsorganisationen Diakonia.

Uppdatering (21/9): Ny drapa från Jan Helin.

Uppdatering 2 (22/9):

Åsa Linderborg i Aftonbladet kultur (21/9):

"I lördags friade Justitiekanslern som väntat Aftonbladet från anklagelser om antisemitism i samband med publiceringen av Donalds Boströms artikel den 17 augusti om israelisk organhandel."

Vanlig nyhetsplats i tidningen:

Rubrik:

Publiceringen är inte antisemitisk

I texten:

"Debatten kom mestadels att handla om huruvida publiceringen var antisemititisk och Jan Helin ställde sig från början positiv till JK:s beslut att granska publiceringen.

– Vi välkomnar all prövning av en sådan omdebatterad artikel. Jag har hela tiden hävdat att de som anklagar oss för antisemitism har en bevisbörda och det var hela tiden väntat att JK skulle komma fram till att det inte är en antisemitisk artikel."

Marin Aagård på AB Kultur:

"Den är inte antisemitisk, konstaterade JK."

Chefredaktör Jan Helin:

I texten:

"Jag har välkomnat all prövning av artikeln, fast i förvissningen att kritikerna har fel – detta handlar inte om antisemitism. De som påstår att artikeln är antisemitisk tar på sig en bevisbörda som kritikerna tagit märkvärdigt lätt på för att vara en så allvarlig anklagelse. När jag vänt mig emot kritikerna och bett om förklaringar på vilket sätt artikeln är antisemitisk har svaren blivit mer än lovligt lösa i kanten. När jag uppmanat att bevisa vad som utgör hets mot folkgrupp i artikeln, har svaret blivit att artikeln bara är lite antisemitisk, inte olagligt antisemitisk. Dock fortsatt oklart vad som varit lite antisemitiskt.

För mig håller det där inte vatten. En artikel som är antisemitisk är och bör vara olaglig. Antisemitism är den mest vedervärdiga form av hets mot folkgrupp som historien känner. Därför var JK:s beslut glädjande och väntat, för min del."

Det är bara i Aftonbladet det ser ut så:
http://www.metro.se/se/article/tt/2009/09/19/aftonbladisrael/
http://svtplay.se/v/1696914/rapport/jk_friar_aftonbladet_for_hets
http://www.dn.se/nyheter/varlden/israel-hamas-sverige-carl-bildt-1.957120
http://folkbladet.se/nyheter/inrikes/artikel.aspx?articleid=4986061

Sverigedemokraterna och nazismen

Adaktusson tog tidigare i veckan (15/9 och 17/9) upp personer med nazistiskt förflutet som engagerar sig och kandiderar för Sverigedemokraterna i kyrkovalet.

Följande kandidater togs upp i programmet (15/9):

• Patrik Ehn (Nordiska Rikspartiet och Sveriges Framtid)
• Eva Remnebratt (Nationaldemokraterna)
• Martin Klausen (Nationaldemokraterna)

Jimmy Åkesson lät i Expo (21/8 -2008) meddela att en aktiv Sverigedemokrat inte får ha ett förlutet inom nazistiska eller rasistiska organisationer.

Får man ha förflutet inom rasist- eller nazistorganisationer?
– Nej, det får man inte ha.

I veckans intervju med Adaktusson låter det såhär:

Adaktusson: Du sa i Expo att man får inte ha en sådan här bakgrund om man ska företräda partiet.

Åkesson: Man ska inte ha en nazistisk bakgrund om man ska företräda partiet.

Adaktusson: Det har de här personerna, i alla fall en av dem.

Åkesson: Det är svårt för mig att bedöma vad de där organisationerna är för några.

Jimmy Åkesson, Sverigedemorkaternas partiordförande, vill alltså inte "bedöma" huruvida Nationaldemokraterna eller Nordiska rikspartiet kan sägas vara rasistiska eller nazistiska organisationer.

Partisekreteraren Björn Söders reagerade genom att påstå att det inte är mer uppseendeväckande än om kandidaterna tidigare hade varit aktiva i Vänsterparitet.

I Adaktusson (17/9) framkommer att ytterligare Sverigedemokrater har nazistiska kopplingar:

• Roland Filper (kopplingar till Riksfronten)
• Erik Hellsborn (uttryckt sig gillande om boken Vedergällning)
  
• Roger Hedlund (kopplingar till Riksfronten och Nationella alliansen)
• Jens Leandersson (deltagit på nazistfester)

I SVT Debatt (7/4) ställde Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder frågan "Vad är rasistiskt i de texterna?", för att sedan själv svara på den: "Där är ingen rasism i de texterna." Då gällde det SR-programmet Kalibers granskning av Sverigedemokraterna där det avslöjades att företrädare för Sverigedemokraterna och ungdomsförbundet sjungit vit makt-musik.

Partisekreteraren för ett parti som gör anspråk på att vara demokratiskt och icke-rasistiskt ser alltså inget rasistiskt i vit makt-musik som Olov Lindholms "Friheten Leve", Fyrdungs "Folkligt uppror" och Svensk Ungdoms "Sverige har fallit"

Ur "Sverige har fallit":

Men i öknen är jorden helt utbränd och död. Här finns inget förutom just nöd.
Till det stråtrövarban som kom land och till land.
Härjar fram har gett skälpande hand.
Han som skrikit där det ockras och köpslås hit och dit, snacka skit kan väl kosmopolit.

Med sin snabel i vädret han sniffar sig fram bland basarer och nöjen och glam.
Men så hugger han till och då ligger du still, han får alltid till slut som han vill.
Han spottar på all heder, och han fnyser åt moral, han är sniken och svekfull och kav.

Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti som inte har gjort upp med sitt förflutna och som i dag vägrar att identifiera nazistiska rörelser och uttryck som nazistiska. Att inte göra det är ett ställningstagande. Å andra sidan är väl något annat knappast att vänta från ett parti vars första ledare, Anders Klarström, kom från just det öppet och uttalat nazistiska Nordiska Rikspartiet, ett parti vars karaktär Åkesson finner "svår" att bedöma.

Läs mer i Expo om SD och kyrkovalet :

• SD - ett av kyrkans mest aktiva partier
• SD vill fördubbla sina mandat i Kyrkomötet
• Från Oden till Jesus
• Använd din röst

Ahmadinejad fortsätter att förneka Förintelsen

Nyhetsinslag från Reuters och artikel på Sky News. TT rapporterar också:

Samtidigt som tiotusentals människor demonstrerade mot det iranska presidentvalet valde den omvalde presidenten Ahmadinejad att vädra de åsikter om Israel och judar som han framfört vid tidigare tillfällen.

– Förevändningen för skapandet av den sionistiska regimen är falsk.. Den är en lögn baserad på ett påstående som är mytiskt och omöjligt att bevisa, sade han till åhörarna på Teherans universitet.

Uppdatering: Mats Skogkär skriver läsvärt i Sydsvenskan.

Uppdatering 2 (20/2): Uttalande av EU.

Legitimering av muslimhat i Världen Idag

I Världen Idag förvandlar Mats Tunehag islamofobi till motstånd mot fundamentalitisk islam.

Menar Tunehag att fördomar och fientlighet mot muslimer som kategori är berättigad eftersom det finns radikal islamism?

Det verkar så.

Mer om debatten på Publicistklubben

Lawen Mothadi i GP om Publicistklubben-debatten:

Jag tvivlar på att någon som var på debatten hade kommit för att hon eller han trodde att något nytt skulle sägas. Men det märkliga är att något nytt faktiskt sades. Förutom Guillous och Linderborgs mantra om att man aldrig "får" kritisera Israel (ingen ställde den uppenbara följdfrågan: Och varför, enligt er, får man inte det?) menade de båda att Donald Boströms artikel faktiskt inte höll måttet. Men märk väl att det inte är samma sak som att den inte skulle ha publicerats. Det var bra att Aftonbladet publicerade, för se, det ledde till debatt. Men höll kopplingen mellan rabbinen i New Jersey och 17-åringen på Västbanken? Nej, svarar Linderborg. Till Chukris och Wimans och många i publikens förvåning: Det är ju det som är hela problemet.
Debatten visade hur människor är beredda att, om det av ideologiska skäl behövs, försvara ett felsteg. Det är en förståelig taktik av en politiker, men jag kan inte se hur det tjänar Åsa Linderborgs intellektuella eller publicistiska förtroendekapital.

Uppdatering: Här är ett par reaktioner som jag inte har tagit upp tidigare.

Mikael Löfgren i DN( 26/8):

"Genom att bidra till ryktesspridning snarare än att undersöka dess faktiska grund knyter ­Boströms artikel an till antisemitiska stereo­typer."

Lars Linder i DN (16/9)

"[A]rtikeln höll inte, varken som repor­tage eller som debattinlägg."

Kristina Lundquist i Arbetaren Zenit (28/8):

"I fall två väljer Aftonbladet att publicera en spekulativ och, vad det verkar, dåligt underbyggd artikel av Donald Boström. En artikel som dessutom spelar på klassiska antisemitiska föreställningar. Aftonbladet hade kunnat välja att inte göra det, på samma sätt som Jyllandsposten hade kunnat välja att inte publicera karikatyrer som spelar på våldsamt muslimhatande stämningar, i Pia Kjærsgaards Danmark."

Helt otroligt

Från måndagens debatt på Publicistklubben, 58 min in i sändningen:

Rakel Chukri: Varför koppla ihop det till två andra fall? Varför koppla ihop det till den israeliska organhandeln och till en kriminell liga i New Jersey?

Åsa Linderborg: Det kan jag hålla med om. Det är problemet med den här texten...

Björn Wiman: Men det är ju huvudpoängen med kritiken mot hela artikeln!

Åsa Linderborg: Nej det är det inte alls.

Björn Wiman: Jo, det är precis vad det handlar om.

Att blanda bort korten

Charlotte Wibeg tar upp Fassbinders pjäs Soporna, staden och döden och reflekterar över hur man avfärdas från vissa håll när man reser frågan om antisemitism, då säväl som nu.

Kontroversen gäller den antisemitism som framför allt tyska judar funnit i rollfiguren "Den rike juden". Jag satte mig in rätt ordentligt i diskussionerna runt pjäsen under sjuttio- till mitten av nittiotalet i samband med att jag skrev en akademisk uppsats om mottagandet av den, och trots att jag inte kan tycka det var rätt att förhindra framförandet av pjäsen så har jag full förståelse för frustrationen hos de som riktade kritik men fann sig avfärdade av pjäsförespråkare som menade att antisemitismanklagelsen bara var ett svepskäl; ett villospår utlagt av de som inte ville diskutera det som pjäsen enligt dess försvarare egentligen handlade om, nämligen bostadsspekulation (något pjäsens "rike jude" sysslar med).
Och nu sådär femton år efteråt, efter att själv ha varit involverad i diskussioner om antisemitism i helt andra sammanhang tycker jag mig se ett klart mönster. Ständigt, tycks det, finns det de som vill styra in diskussionen på något annat, som avfärdar påvisanden av antisemitism med att de som påvisar i själva verket har en annan agenda, en dunkel och förkastlig sådan. Handlar diskussionen om förekomsten av antisemitism inom vänstern, ja då avfärdas den gärna med att de som vill diskutera sådant i själva verket är mer intresserade av att smutskasta vänstern än att motverka antisemitism. Handlar den om antisemitism som uttrycks i "antisionistisk" språkdräkt, eller som triggas av händelser i Mellanöstern, ja då vill förstås de som fokuserar på antisemitismen i själva verket förhindra "kritik av Israel". And so it goes. Högst märkligt, det hela.

Kanske mer kul än läskigt

Lite lördagsunderhållning erbjuder det här klippet som jag fann via SPL.

Omarnytt

Al Quds-dagen, instiftad av Ayatollah Khomeini efter revolutionen, uppmärksammas på Sergels torg i Stockholm (20/9) med Lasse Wilhelmson och Mohamed Omar som talare. De högerextrema nyhetssidorna Nationell.nu ("Antisionitisk demonstration på Sergels torg" 9/9) och Nationellidag.se ("Mohamed Omar talar på Sergels torg",10/9) uppmärksammar i positiva ordalag.

Mohamed Omar kommenterar också sverigedemokratisk israelvänlig retorik i den högerextrema nättidningen Nationell.nu (“Sverigedemokraterna borde heta Israeldemokraterna”, 11/9):

Nationell.nu har diskuterat Sverigedemokraternas reaktion med Mohamed Omar och han tror att partiets lismande för Israel och den judiska befolkningen i Sverige handlar om ett försök att rentvå sig från misstankar om antisemitism. Samtidigt anser han att partiets “patriotism” är ett hån mot det svenska folket.

– Att partiet kallar sig Sverigedemokraterna är minst sagt vilseledande marknadsföring, för att inte säga rent bedrägeri. Om de vore ärliga skulle de kalla sig Israeldemokraterna. Partiet representerar inte Sverige och svenskarna, säger han bestämt till nationell.nu och fortsätter:

– De har aldrig reagerat när svenskarnas yttrandefrihet begränsats av den israeliska lobbyn. Vad tycker de om att ett främmande lands intressen, Israels, dikterar vad vi får tycka och tänka i Sverige? Vari ligger deras patriotism om de anser att Sverige ska lägga sig platt inför Israel? Vari ligger deras fosterlandskärlek när de inte protesterar mot att stora delar av så kallade “svenska” media ägs av sionistiska judar?

Därför tycker Mohamed Omar att det finns ett mer passande namn på sverigedemokrater:

– Det är inte det svenska folket som åsyftas i deras definition av “demokrati”, endast det judiska. De borde kalla sig judeokrater, inte demokrater. Israeljudeokrater är en bättre benämning på deras medlemmar.

Omar förklarar för Jonas Adolfsson i Världen Idag (9/9) att han har kontakt med det franska "antisionitiska" partiet:

Enligt poeten Mohamed Omar är studiecirkeln i Uppsala starten på vad han hoppas ska bli en antisionistisk folkrörelse.
- Detta är bara början, betonar han. Vi expanderar hela tiden och fler börjar engagera sig ideellt, bland annat med översättning av antisionistisk littteratur. Vi kommer även att börja gå. ut mer på gatorna med flygblad och bokbord.

I planerna finns också ett antisionistiskt politiskt parti. Enligt Mohamed Omar har man kontakt med det antisionistiska partiet PAS i Frankrike.

Omar upplever medvind och är för tillfället tacksam för Aftonbladets publicering om påstådd israelisk orgnhandel.
- Den här debatten har gynnat oss i vår propaganda eftersom den visar vilket
inflytande sionisterna har över Svenska medier.

Läs mer om det "antisionitiska" partiet i SKMA:s nyhetsbrev eller kika på länkarna här. I partiets program står bland annat följande:

• Få bort den sionistiska inblandningen i det politiska livet.
• Peka ut och avslöja alla politiker som förespråkar sionismen.
• Utrota alla former av sionism i nationen.
• Befria vår stat, vår regering och våra institutioner från sionistiska organisationers grepp.
• Befria medierna för att skapa mångfald och för att främja yttrandefriheten.
• Främja yttrandefriheten inom politik, kultur, filosofi och religion, samt befria dessa områden från sionismen.
• Öppna upp för en nationell dialog för att skapa ett samhälle som utesluter allt förespråkande av sionism.

Mohamed Omar intervjuar en representant för partiet i sin blogg alazerius.wordpress.com ("Sionismen är det största problemet – intervju med Maria Poumier", 23/8 -2009).

Boström ljuger i Al-Jazeera

Donald Boström i Al Jazeera (28/8):

"Nobody have ever said or written that the Israeli army is catching young Palestinian men in order to carving out their organs. But there is a false translation of the article."

Jaha, det fanns inget sådant i artikeln? Låt oss ta en titt på vad Boström faktiskt skrev i den famösa AB-artikeln. Jag vill nämligen minnas att det är just sådana anklagelser som förs fram:

"Men starka misstankar finns också hos palestinier att deras unga män har fångats in, och...ofrivilligt fått agera organreserv innan de dödats."

Jo, där har vi det. Boström tycks ha mycket svårt att hålla sig till sanningen.

Medan debatten pågår rullar Boströms rykten och antydningar förbi i textremsor som om de vore vederhäftig fakta:

"Israeli army accused of harvesting organs from executed Palestinians"

"Israeli troops killed Palestinians then took body parts"

"Bodies kept for months or years before returning them to families"

"Families usually discover that bodies are missing vital organs"

Jag tror att Al Jazeera är en arbetsplats där Donald Boström skulle trivas utmärkt.

Boström försvarar en konspirationsteori med en annan

Ett ofta förbisett inslag i debatten kring de konspirationsteorier som publicerades i Aftonbladet kultur för en tid sedan är artikelförfattaren Donald Boströms sätt att avfärda kritiken som riktats mot honom själv och Aftonbladet. Jag och Charlotte Wiberg berörde detta i vår debattartikel på Newsmill (23/8):

I P1 morgon (21/8) beskriver Boström svepande kritiken mot honom och Aftonbladet som en "förtalsarmé" orkestrerad av Israel, ett land som enligt Boström har "världens största propagandaapparat". De som tycker att det är viktigt att markera mot texter som fiskar i grumliga vatten är alltså viljelösa verktyg för Israels regering. Detta trots att i princip samtliga som kritiserat Aftonbladets grumliga publicering även med rätta kritiserat israeliska UD:s brösttoner och markerat mot den svenska ambassadören i Tel Aviv. Bland dem som fördömt publiceringen finns dessutom flera som ofta riktar stark kritik mot israelisk politik, exempelvis biståndsorganisationen Diakonia, Aron Lund på Expressens ledarsida och fredsaktivisten Anna Veeder. Är även de en del av Israels "förtalsarmé"?

I en debatt i Gomorron Sverige (8/9) mellan Stig Fredriksson (tidigare ordförande för Publicistklubben) och Donald Boström upprepar Boström sina idéer om israelisk propaganda.

Diskussionen här handlar om det strikt journalistiska, inte om den diplomatiska konflikten mellan Sverige och Israel.

Programledare (ca 8min in i inslaget):

"Hur har du funderat på att du skulle kunna hantera källor och material på ett annat sätt för Stig är inte ensam om den här kritiken?"

Boström:

"Nej inte i Sverige och det är också intressant. Det här är stormens öga så klart så här satsar den israeliska motmaskinen sin huvudkraft."

Man har bara diskuterat artikeln rent journalistiskt och det är just det frågan från programledaren handlar om. Av Boströms svar framgår att han menar att även den kritik Fredriksson representerar (kritik mot artikelns strikt journalistiska brister) är en produkt av någon sorts israelisk manipulation av den svenska debatten.

Kritiken mot Boström och Aftonbladet har som sagt kommit från många olika håll. Vad Boström antyder här är att svensk media domineras av journalister som tar sina order från Israel. De som kritiserar Boströms text gör det inte för att de vill värna om god journalistik. Deras artiklar utgör främmande och illegitima inslag i den svenska debatten. Skribenterna bakom artiklarna är en del av den "israeliska motmaskinens" propagandaspridning i Sverige.

Det är beklämmande att Boström upprepar detta i olika varianter nästan varje gång han medverkar i media och att ingen programledare ännu ställt någon kritisk motfråga om det. Är det så svårt att känna igen antisemitiskt anstrukna antydningar och konspirationstänkande?

Umeåpolitikern som ifrågasätter 30-talets judehat

UNT:s ledarskribent Karl Rydå tar upp Umeå-kristdemokraten Rabih Ballouts ifrågasättande av 30-talets antijudiska propaganda.

Förra veckan uppmärksammade Världen Idag att Kristdemokratenas ordförande i Umeå, Rabih Ballout menar att det inte går att veta vilka förföljelser som judar utsattes för i 1930-talets Tyskland. I stället för att fördöma uttalandet försökte Anders Sellström, KD-ordförande i Västerbottens län, släta över åsikterna.Reaktionerna och avståndstagandena har inte låtit vänta på sig, men en sak har ännu inte uppmärksammats: var Ballout har publicerat sina uttalanden. Ballouts ifrågasättande av Nazitysklands förtryck har publicerats på Västerbottens-Kurirens hemsida.Västerbottens-Kuriren satsar mycket på sin webbplats.

Om Ballouts "klargörande" och VK:s syn på detta skriver Rydå:

Sedan Ballouts inlägg publicerades har han kontaktats av tidningen och även skrivit ett klargörande. Enligt Näslund nöjer sig vk.se med detta. Någon avstängning blir det inte och det kritiserade inlägget får vara kvar.- VK har tydliga regler för dem som bloggar. Skulle vi se att KD-politikern Ballout, eller någon annan av våra bloggare, bedriver hets mot folkgrupp stängs de av med omedelbar verkan.Men kan man verkligen ta ett "klargörande" med rubriken Försök till misskreditering på allvar, särskilt som det återigen innehåller påståendet att "I historieböckerna kan man inte veta allt. Så är det." Det spelar ingen roll att Ballout sedan exemplifierar med vad det står eller inte står om folkmordet på armenier i turkiska läroböcker, något riktigt avsteg från hans tidigare text är det inte. Från Västerbottens-Kurirens sida borde det inte heller spela någon roll att det Ballout skrivit inte är att klassa som hets mot folkgrupp. De trivialiseringar av förtrycket mot judar som han ger uttryck för genom att skriva att vi inte "vet ett smack om" huruvida "det spreds judehat propaganda under 1930-talet" är allvarliga nog.Det publicistiska ansvaret sträcker sig längre än att bara hålla sig inom lagens råmärken. Jag tvivlar å det starkaste på om en text av det här slaget hade tillåtits publiceras i Västerbottens-Kuriren. Det borde fälla avgörandet, men det gör det inte. I stället för att tydligt markera vad som är tidningens linje, gömmer sig Västerbottens-Kuriren bakom teknik, bloggarnas personliga ansvar och en ursäkt som inte ens är en ursäkt.

Mer läsning:

• Nyhetsartikel på svd.se
• Inlägg i den här bloggen
• Magnus Sandelin
  

Tutus plakatpolitik

Utmärkt svar från Robert Rozett på Desmond Tutus plakatpolitik.

Jan Guillou blir ägd

Martin Wicklin intervjuar i Medierna i P1 Jan Guillou om kulturjournalistik och spekulationer (spola fram ca 10 min).

Wicklin ställer frågan varför Guillou angriper spekulativ journalistik i vissa frågor (Catrine Da Costa, Thomas Quick mm) men samtidigt anser att Boströms spekulationer är legitima. Guillou har uppenbart svårt att förklara varför olika måttstockar ska gälla för de olika fallen och trasslar in sig i resonemang om ett eventuellt samband mellan rabbinen i New Jersey och de föregivna organstölderna och efterföljande morden begångna av israeler.

Ett par ytterligare saker som är värda att påpeka:

1) Artikelförfattaren Donald Boström ser inte sin text som en (kultur)debattartikel. Boström ser det som ett vanligt hederligt journalistiskt dagsverke. Enligt egen utsago har han inte påstått något som inte är styrkt och han har låtit båda sidor komma till tals. Det är bara Boströms försvarare på Aftonbladet som snackar om att det är ett kulturdebattinlägg.

2) I påannonseringen beskrivs Jan Guillou som en representant för "kampen för sanning". Det kan ju diskuteras. Jan Guillou har länge varit konspiratoriskt lagd bara de orgundande spekulationerna riktas åt rätt håll. Alla som reser frågan om antisemitism förklaras exempelvis av Jan Guillou vara pro-israeliska propagandister.

Uppdatering: Intervjun med Guillou på Youtube. Lyssna även på Trifa Abdullas parodi på AB:s "kulturjournalistiska principer" som sändes i slutet av samma Medierna i P1. Se även den här "for dummies"-guiden till hur man sprider antisemitiska rykten.
------------

Aftonbladets politiska chefredaktör Helle Klein söker i sin blogg förvandla Boströms konspirationsteorier till en "kulturartikel angående organhandel i Israel".

Låt oss ta det igen. Artikeln i AB handlar inte om "organhandel" (något som förekommer i många länder). Aftonbladets artikel bygger på påståenden - framförda som insinuationer - att staten Israel systematiskt stulit organ från dödade palestinier samt att palestinier fångats in och ”ofrivilligt fått agera organreserv innan de dödats.”

Lästips

1) Megan Carpentier om MSNBC-medarbetaren Pat Buchanan. Buchanan får stöd av högerextremisten och KKK-veteranen David Duke.

2) Magnus Sandelin tar upp kristdemokraternas Umeå-ordförande, Rabih Ballouti, som ifrågasätter judeförföljelser under 30-talet.

Ballouti använder också termen "judisk propaganda" om åsikter han inte gillar. Den "judiska propagandan" sprids enligt Ballouti för att "avleda/ missleda om de både mänskliga och rättsliga brotten som Israel begår varje timme dagligen".

Uppdatering: Justitiekanslern (JK) om vad som är olagligt och lagligt och lämpligt och olämpligt:

Men ministrarna skulle kunna gå mycket längre i sin kritik, om de så vill, utan att bryta mot lagen.
Hotet är snarare politiskt.
- Det är inte alldeles klart var gränserna går. Det är rätt mycket man får göra enligt grundlagen, fast det ändå skulle betraktas som politiskt och juridiskt olämpligt, säger justitiekanslern Göran Lambertz, som är statens advokat och ensam åklagare i tryckfrihetsmål, till TT.

- Det var väl så det var med Muhammedkarikatyrerna och Laila Freivalds uppträdande. Det var egentligen inte någon tvekan om att det var lagligt, men det betraktades av KU som klart olämpligt, säger han.

Trippel granskning
Freivalds förlorade jobbet som utrikesminister sedan hon beordrat en medarbetare att varna ett webbhotell för riskerna med att låta Sverigedemokraternas nättidning publicera karikatyrerna.

Men det finns ändå ett utrymme kvar att utnyttja, enligt Lambertz. En minister kan utan fara säga att "det där har vi ingen anledning att tro på", säger han, men går över gränsen om publiceringsbeslutet kritiseras.

Publiceringen av artikeln ska nu granskas av JK, och den svenska Israelambassadörens kritik mot den ska granskas av såväl JK som JO och riksdagens konstitutionsutskott.
- De flesta anmälningar som kommer in mot artiklar i tidningar går ganska fort för oss att avfärda. Jag vet inte riktigt hur det kommer att gå i det här fallet, men det ska väl funderas kring det i alla fall, säger Lambertz om publiceringsgranskningen.

Boström och Wahlström

Det är intressant att se att Donald Boströms konspirationsteorier fått kritik redan 2005, då naturligtivis utan den dunkla kopplingen till händelsrna i New Jersey. I Johannes Wahlströms konspiratoriska och antijudiska falsarium "Israels regim styr svenska medier" publicerad i Ordfront (12/2005) presenteras Donald Boströms fotografier som "bevis" på organstöld.

Den israeliska censurens genomslag på svenska redaktioner är, om än uppseendeveckande, långt ifrån ovanlig, om man får tro reportern och fotografen Donald Boström som skildrat konflikten sedan 1985.

När Donald Boström lyckades smuggla ut bildbevis på uppsprättade palestinier med stulna organ, var det inget annat än ett scoop. Efter att ha trotsat knytnävsslag från militärer och fått sin kamera beslagtagen, lyckades han rädda några bilder undan den israeliska censuren. På Dagens Nyheters redaktion ville man inte ha med dem att göra.

– De förklarade att de inte ville ha det bekymmer bilderna skulle ge upphov till, återberättar Donald Boström.

Med andra ord fungerar den statliga censuren bäst i samråd med svenska redaktionernas rädsla för att stöta sig med Israel.

Sydsvenskans ledarsida diskuterar (9/12 -2005) konspirationsteorierna mot bakgrund av de ritualmordsmyte som länge funnits om judar. Ledarskribenten Mats Skogkär tog även kontakt med Boström som då förklarade att han inte alls hade några bevis :

Enligt en uråldrig antisemitisk vandringshistoria dödar judar kristna eller muslimska barn för att av blodet baka bröd till sina högtider. Judar som blodtörstande vampyrer - sådana historier florerar än idag och finner en uppskattande publik på sina håll i bland annat Mellanöstern.

I Sverige är publiken möjligen mer krävande. Men det finns moderna, försåtligare varianter - antisemitism light. I det senaste numret av Ordfront Magasin finns en artikel med rubriken "Israels regim styr svenska medier". Under förevändning av att idka mediekritik sprids här bland annat en infam skröna om hur Israel skördar döda palestinier på deras inre organ. Enligt skribenten Johannes Wahlström har den svenske fotografen och journalisten Donald Boström lyckats "smuggla ut bildbevis på uppsprättade palestinier med stulna organ" ur Israel.

Hade det varit sant vore det en världssensation. Men det är en lögn. Bilder finns. De togs 1992 och kan beskådas i Donald Boströms bok Inshallah. Boström berättar över telefon att det var anhöriga till de dödade palestinierna som hävdade att organ tagits. Ingen annan. Den förklaring han själv fick från israeliskt håll var att kropparna obducerats. Därav de långa, hopsydda såren från mage till haka. Från palestinsk sida fanns enligt Boström inget intresse av att gräva i saken. Vilket kan tyckas märkligt; om ryktet visat sig stämma hade de utrikes- och inrikespolitiska konsekvenserna för Israel blivit förödande.

För Boströms del slutade historien med en rad frågetecken. Inte med någon sanning, inte med några bevis.

Då som nu tycks Boström gärna vilja framställa organstölder som ett faktum. Pressad förklarar han dock att han inte har några bevis utan bara presenterar misstankar som andra har. Det förefaller orimligt att Boström, efter debatten kring ordfront 12/2005, inte skulle känna till de antisemitiska ritualmordsmyterna.

Ulrika Knutson

Jag hade missat den här utmärkta krönikan av Ulrika Knutson.

Det är dags att Aftonbladets ansvariga utgivare börjar ta ansvar

Jag har en debattartikel på SVT Debatt där jag kritiserar Aftonbladets chefredaktör Jan Helin.



Se även min och Charlotte Wibergs artikel för mer om tendensen i Aftonbladet.

---------------------------
Charlotte diskuterar i sin senaste City-krönika förnekandet och förminskandet av antisemitism.

Uppdatering: Charlotte Wiberg om hur liten skillnaden är mellan att öppet påstå något och att suggestivt antyda något.

Magnus Sandelin kommenterar.

Den stora resan

SVT-programmet Den stora resan har skapat kontrovers. Ledarkrönika i Expressen, reportage och debatt i P1-morgon 31/8.