SD, ND och SVP

Sverigedemokraterna fick alltså 5,7 procent av rösterna i riksdagsvalet (330157 röster) vilket nästan är en fördubbling från föregående val (2,9 procent).

Läs även Daniel Poohls valanalys och ledare i Expo och Niklas Orrenius rapport från SD:s valvaka.

Nationaldemokraterna behöll sina mandat i Södertälje och Nykvarn. Rasmus Gårdebrinks försök att komma in i Vimmerbys fullmäktige gav inte mer än 0,8 procent av rösterna. De avhoppade sverigedemokraterna i Tranemo som sedermera anslöt sig till ND kammade hem 0,5 procent av rösterna.

För nazistiska Svenskarnas parti i Grästorp räckte 102 röster för att få 2,8 procent av rösterna och ett mandat åt partiordförande Daniel Höglund.

Staffan Gising som hoppade av SD och bland annat uppmärksammades för antisemitism kammade endast hem 20 röster till sitt Medborgarnas samlingsparti.

Uppdatering: Blogginlägg om Sverigedemokratisk principlöshet

Fokus tar ställning mot SD

I ett tydligt ställningstagande mot Sverigedemokraterna uppmuntrar Fokus sina läsare att i vardagen ta diskussionen med vänner och bekanta som funderar på att lägga sin röst på partiet.

Vi gör det för att det krävs en gemensam insats för att Sverige ska förbli svenskt. Det räcker inte att själv rösta på ett annat parti och vända ryggen åt sverigedemokraterna. Enligt Fores undersökning (den där 22 procent svarade att de hade en vän eller släkting som funderar att rösta på sd) svarar bara 28 procent av dessa att de försökt övertala sin vän eller släkting att tänka om. Det duger inte!

Sverigedemokraternas politik handlar om att förenkla samhällsproblem för att kunna skuldbelägga invandrare och "etablissemanget". Det kan handla om allt från kriminalitet och kvinnofrid till arbetslöshet och yttrandefrihet. Att bemöta partiet är att problematisera och komplicera förenklingarna och visa på andra politiska alternativ.

Genialiskt

I Jon Stewarts Daily Show om kollektivt skuldbeläggande.

Seminarium om antisemitism

Birgitta Ohlsson, EU-minister (fp) har tagit initativ till ett seminarium i Stockholm om antisemitism, Henrik Bachner kommer att tala om antijudiska attityder i Sverige och Europa, antisemitiska hatbrott och antijudiska strömmningar i den offentliga debatten. Jag kommer tala om aktörerna inom den organiserade antisemitismen.

Antisemitismen i Europa

Torsdag 18:00 – 19:30. Sveriges riksdag, Mynttorget 2, ledamotshuset, folkpartiets klubbrum

Antisemitismen och hatbrotten mot judar ökar på många håll i Europa. Varför sker detta igen sjuttio år efter andra världskriget? Vilka krafter ligger bakom en ny våg av antisemitism? Vad kan EU göra för att tydligare markera mot antisemitismen?

Birgitta Ohlsson, EU-minister (fp) inleder

Samtida antisemitiska strömningar och motiv i Sverige, Europa och globalt.
Henrik Bachner, forskare/idéhistoriker

Den organiserade antisemitismen
Jonathan Leman, skribent och föreläsare verksam i stiftelsen Expo och Svenska kommittén mot antisemitism

anmälan obligatorisk till: natasha.bromberg@liberal.se

facebooksida för seminariet

Frågor till populister

I ett läsvärt inlägg av Rasmus Fleischer om en av Wikileaks talespersoner finns ett intressant resonemang om populism.

Båda de konspiracistiska radiovärdarna, Alex Jones och Henrik Palmgren, blir entusiastiska när Birgitta Jónsdóttir talar om att överskrida en gammal åtskillnad mellan vänster och höger. Vad som räknas är inte ideologier utan the issues, menar de alla. Birgitta Jónsdóttir säger till Alex Jones:

we are also working on this level that we think left and right is redundant, what we really need to focus on are the issues and our causes.
Our movement does not define itself as left or right. Our main objective is to bring the power to the people, the power that they rightfully own, back to them.

Sådana analyser väcker flera frågetecken. Vilka är de “issues” som bara antas finnas där? Vem bestämmer vad som är en “issue”? Vilka är “folket” och hur ställer man sig till motsatta intressen inom detta folk? Premissen är att makt är någonting som kan innehas. Makten ska ges tillbaka till folket. Folket har alltså tidigare – när? – innehaft makten, men sedan förlorat den.

Allt detta är klassiska frågor att ställa när populistiska rörelser dyker upp. Att ställa dem är inte detsamma som att kategoriskt döma ut rörelserna i fråga, exempelvis Rörelsen – eller Wikileaks.