Globalising Hatred : The New Anti-Semitism

Läste just en välskriven recension av den brittiska politikern Dennis MacShanes (Labour) nya bok om antisemitism.

Här är ett utdrag ur recensionen:

There are lots of features of US policy that foreigners, and plenty of Americans, think are misguided. But only with Israel do critics seem to assume that the White House loses all rationality and takes dictation from some extraneous, parasitical force. If the 'Israel lobby' was all-powerful, MacShane notes, it might have done something by now about Washington's solid alliance with Saudi Arabia, which is the chief exporter of an ideology explicitly dedicated to the destruction of Israel and of the Jews.

MacShane looks at the set texts of radical jihadi Islam and finds them full of abuse of Jews. He observes that the idea of an aggressive Jewish conspiracy is not a marginal strand in Islamist radicalism, but the essential premise. An ideological edifice of murderous hatred towards Jews is being erected in communities around the world and yet many people think anti-semitism is something that once happened in pre-war Europe. Worse, many left-leaning, liberal intellectuals seem to think that anti-Israel rhetoric is one of the more reasonable bits of the jihadi agenda - that on Zionism, at least, the terrorists have a point. Except that, by Zionists, al-Qaeda means Jews and its reason for hating them is that they are conspiring to control the world. Any complicity with that notion was anti-semitic in the Thirties and it still is.

Globalising Hatred is a small klaxon of a book, more concerned with raising the alarm than building a thesis. The arguments sometimes reel around giddily but are steadied on their way by solid facts. And in case you wondered, no, Denis MacShane is not Jewish. Does that make a difference to his argument?

Läs hela recensionen här.

Via Engage

Två lästips

Christoph Andersson om hur tyska nazisters propaganda och kartlägning av människor i Sverige.

Sakine Madon om skillnaden mellan att engagera sig och att visa engagemang.

Nytt om Durban II

Missa inte en läsvärd bloggning av Ashna om Durban II

Repliksvar

Jag svarar på Birros replik här.

Debattartikel på Newsmill

jag skrev en artikel för Newsmill om hur frågan om antisemitism diskuteras i Birro-Zytomierska-soppan.

Jag har tidigare bloggat om ämnet här.

Uppdatering: Charlotte kommenterar min artikel och Birros replik.
Även Ashna, Sakine och UNT kommenterar.

Antisemitisk litteratur på bokmässan i Frankfurt

Läs om detta här och här.

Birro och "Elitism-Judsim"

Marcus Birro blev i juni irrriterad på Calle Schulman vilket naturligtvis är helt ok. Men när Birro ska kritisera Schulman riktar han kritiken mot vad han kallar "elitism-judsim" (sic). Vad Birro verkar mena med detta är att Schulmans beteende är ett exempel på ett elitistiskt och judiskt beteende. Detta beteende präglas av "En Bödels Brist På Empati".
Så här såg rubriken ut:

"Elitism-Judsim Hatar Med En Bödels Brist På Empati"

Här är den borttagna sidan med tillhörande kommentarsfält.

Charlotte skriver om detta och om reaktionerna på att Katrin Zytomierska fått sparken.

Själv tycker jag att det är olutstigt att Katrin verkar ha fått foten, inte för sina hårda om deltagarna, utan för att hon bloggat om att Birro "har uttryckt sitt missnöje mot judar".

Nu tycker förstås inte jag att Birro ska få foten som sidekick från TV4:as kvällsöppet men det verkar onekligen vara så att påtalande av antisemitiska uttryck verkar vara mer provocerande än grumliga påståenden om judar.

Uppdatering 20.30:
Signaturen Patrik lämnade just en intressant kommentar som kan läsas i kommentarsfältet.

Uppdatering 2 19/10:

Charlotte följer upp med ett bra inlägg och bloggen Gameover kommenterar händelsen och kritiserar TV4.

Uppdatering 3 20/10:

Debattartikel på Newsmill. Texten är inte längre tillgänglig via newsmill.se, därför infogas den nedan.

Marcus Birro har visst uttryckt obehagliga idéer om judar

Publicerad: 2008-10-20, Uppdaterad: 2008-11-05

Marcus Birro har på sin blogg get uttryck för en obehaglig syn på judar. Mediernas ensidiga kritik av Katrin Zytomierska som kallat Birro för "Judehatare" präglas av okunnighet. Det skriver i dag JONATHAN LEMAN.

"Katrin är en subba som borde sparkas" och "TV4 är fega som inte står upp för Katrin" utgör grovt indelat de huvudsakliga reaktionerna i den fåniga mediekarusellen mellan Marcus Birro och Katrin Zytomierska. Det som fångar mitt intresse är det somliga verkar tycka är det värsta Zytomierska gjort sig skyldig till: antytt att Birro hatar judar.

I somras reagerade Marcus Birro med ett inlägg i sin blogg (10/6) på något Calle Schulman skrivit. Det står naturligtvis Birro fritt att ge svar på tal och Schulman är knappast någon ängel, han ska tåla kritik. Birro, i sitt svar på Schulman, riktar av någon oklar anledning kanonerna mot vad han kallar "elitism-judsim"(sic). Rubriken till inlägget är "Elitism-Judsim Hatar Med En Bödels Brist På Empati". Det är svårt att tolka på annat sätt än att Birro tycker att Schulmans beteende är ett exempel på ett påstått judiskt och elitistiskt beteende, ett beteende som präglas av hat och "En Bödels Brist På Empati".

Det spelar förstås ingen roll att Calle Schulman faktiskt inte är jude. Marcus Birro ger uttryck för en osmaklig - förvisso inte ny - syn på judar. För vad gör egentligen referensen till judiskhet eller "judism", som Birro vill kalla det, i bloggen och i det sammanhanget om han inte vill säga något med det? Det har vi inte fått svar på.

De ursprungliga inläggen i Marcus Birros blogg som berör det här är borttagna, och därmed även kommentarerna till inläggen, men de finns fortfarande kvar att ta del av genom Googles cache. I kommentarerna vägrar Birro ge svar på vad han egentligen menade med sin formulering. I stället anklagar han sina få kritiker för att "kasta första stenen". Han tackar för osmakliga inlägg i sitt kommentarsfält, han tackar specifikt en kommentator som tolkat hans inlägg som legitim kritik mot "judisk elitism" och judar som ser sig som "förmer än andra, dvs, det utvalda folket".
Birros svar på frågan om hans inställning till judar är att han knappast kan hysa antijudiska fördomar eftersom han har "släktingar som suttit i koncentrationsläger" och att det därför skulle vara "helt sinnesjukt att påstå" att han skulle kunna hysa fördomar mot judar. (17/10 Nyheter 24). Birro får ursäkta, men vad har släktingars historia att göra med vad som pågår i hans huvud eller vad han skriver i sin blogg? Försöket till bortförklaring påminner mig om en pinsam scen i den brittiska tv-serien The Office då chefen David Brent försökte förklara varför en man aldrig kan förakta kvinnor: "How can I hate women, my mum's one."

Birro kallar i samma intervju Katrin Zytomierska för "en sån här jävla människa" och "Nån jävla amöba från helvetet" - två minst sagt elaka omdömen som av någon anledning inte alls väcker journalisters och tyckares intresse och indignation. Samtidigt sväller mainstreammedia och bloggosfär över i fördömanden av Zytomierskas uttalanden som kategoriseras som förtal. De få bloggare som uppmärksammat vad Birro faktiskt skrivit om judar kan räknas på en hand. Varför? Hur kommer det sig att inte en enda journalist har brytt sig om att fråga vad Birro menade med det han skrev?

En märklig föreställning är att de enda som kan bära fördomar och hysa fientlighet mot judar är hatfyllda högerextremister. Det är få som inte tar avstånd från judehat när det kommer från de grupperna, men när antijudiska fördomar och attityder i vår tid uttrycks av etablerade tyckare i seriösa forum tycks det plötsligt vara ett tabu att överhuvudtaget diskutera det. Att tala om att det, på samma sätt som mot andra grupper, finns folkliga fördomar om judar leder hos alltför många till mental kortslutning.

Uppmärksammandet av antijudiska uttryck provocerar mer än de antijudiska uttrycken i sig. Nöjeskrönikören Maria Brander tycker exempelvis inte att man ska få skriva att någon uttryckt judehat. "Det är fullkomligt oacceptabelt. Ingen kan eller ska komma undan med det.", skriver hon i Expressen (18/10). Vad som däremot verkar kvitta för Brander är om det ligger något bakom påståendet. Den frågan vill inte hon, eller hennes kollegor för den delen, ägna ett tecken.

Hat är ju ett starkt ord och alla som ger uttryck för fördomar drivs förstås inte av hat. Jag vet lika lite som alla andra om Marcus Birro hyser hat. Men en sak är säker: Birro har uttryckt obehagliga idéer om judar. Och frågan återstår: Vad menar Birro egentligen med "Elitism-Judsim Hatar Med En Bödels Brist På Empati"?

JONATHAN LEMAN

Charlotte kommenterar min artikel och Birros replik.
Kommenterar gör även Sakine och UNT.

Uppdatering 5 22/10:

Birro replikerade och jag skrev ett repliksvar på Newsmill.
Repliksvaret till Birro är inte längre tillgängligt via newsmill.se, därför infogas det nedan.

Marcus Birros ursäkt slätar inte över hans fördomar

Publicerad: 2008-10-22 10:10, Uppdaterad: 2008-11-20 14:11

Att Birro häver ur sig fördomar om judar när han är förbannad visar att "det judiska" i hans tänkande förknippas med "elitism". Att han inte ser problemet i detta visar hur svårt vi har att tala om de vardagliga fördomar som omger judiskhet. Det skriver JONATHAN LEMAN i en replik Marcus Birros på senaste inlägg.

Att Marcus Birro knappast skulle ha skrivit som han gjorde om han inte menade något med det, var det jag skrev. Låt mig upprepa det som verkar gå Birro förbi: Att han häver ur sig fördomar om judar när han är förbannad på Schulman säger ju någonting - att "det judiska" i hans tänkande förknippas med "elitism" säger ytterligare något. Som om det inte var nog "Hatar" denna påstått judiska elitism "Med En Bödels Brist På Empati".

I stället för en vettig förklaring hänvisas till vad som kallas "en fullständig, reservationslös och ohämmad ursäkt för detta enda, illa valda ord". Det inlägg som åsyftas karaktäriseras bättre som en orgie i självmedlidande och är helt befriat från något som ens liknar en förklaring till formuleringen. Det är också i anslutning till detta inlägg som Birro tackar skribenten bakom de, enligt Birro, " fina inlägg" som rättfärdigar påståenden om elitistiska judar.

Samtidigt som Birro i sin replik på min artikel hävdar att han beklagar sitt inlägg säger han i samma stycke att det inte fanns "något som helst fog för några beskyllningar". Hur ska han ha det? Han tycks mena att formuleringen elitism-judism inte fanns i själva inlägget utan endast i rubriken (som om rubriken inte hade varit illa nog!), vilket är fel. I en kommentar till ett av de borttagna inläggen erkände Birro att han hade redigerat bort "elitism-judism" ur själva brödtexten.

Men det intressanta är inte ett enstaka blogginlägg av en författare. Exemplet visar bara den överladdning av begreppet antisemitism som finns. Under efterkrigstiden har företeelsen förknippats så starkt med nazism och Förintelsen att vardagliga fördomar - såsom den Birro ger uttryck för - blir svåra att känna igen och diskutera. Därför riktade journalistkåren ilskan mot Katrin Zytomierska, hur vågade hon anklaga Birro för något sådant?

Det var och är oproblematiskt att föra en diskussion kring Zytomierskas omdöme om en idoldeltagare som "lite väl bögig", vilket är bra. Det ses knappast som något otillbörligt att ställa frågor om Zytomierskas värderingar. Varför ska det vara så svårt att identifiera och ifrågasätta vanliga fördomar mot judar?

JONATHAN LEMAN

Nyheter24.

Updatering 6 23/10:

Aaron Israelson kommenterar.

Uppdatering 7 24/10:

Följande står att läsa i en tv-krönika i DN av Mattias Hermansson:

"...varpå Zytomierska slog tillbaka bloggledes med påståendet att Birro skulle ha antipatier mot judar. Nivån låg med andra ord långt under vad en tidnings insändarsida skulle ta in..."

Poängen verkar vara att antipatier mot judar inte är en verklig företeelse utan något som oseriösa personer drömmer ihop. Sedan försöker de skriva insändare om detta icke-ämne men de blir lyckligtvis refuserade så att Hermansson slipper höra fantasierna.

Expressen-skribenten Malin Roos ger uttryck för ungefär samma sak. I en krönika 23/10 skrev hon:

Plötsligt var det Katrin Zytomierska det var synd om. Inte de "bögiga","tjockisarna" eller för den delen, "judehatarna".

"Judehatare" är ett skällsord likt "tjockis" och inte en verklig företeelse. Alla som blir kallade judehatare tycks per definition vara offer för förolämpning.

I rubriken manar även skribenten Zytomierska att säga upp sig. Uppgiften att dissa eller hylla unga lycksökare vill man inte gärna dela med sig av.

Fantasier om lagar

S-politikern och bloggaren Reza Javid har författat ett inlägg där han beskriver en lag som specifikt skyddar judar mot rasism och som förhindrar att antijudiska uttalanden görs.

Jag skickade ett mail till Reza för att höra hur han tänker.

jag blev lite förbryllad när jag läste din bloggpost med titeln:
"De som använda sig av demokratin för att krossa just demokratin"
http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1745&blogg=27039

"Det islamofobiska budskapet som Jimmie Åkesson och kompani för skulle fällt dem för antisemitism om det istället var riktat mot judar men så länge det inte finns någon liknande lag som skyddar muslimer är det fritt fram att kalla sig för demokrater och föra hetsjakt på en halv miljon människor som bor i Sverige och över 1,5 miljarder totalt i världen."

Menar du att det finns en särskild lag som förbjuder antisemitiska uttalanden? Vad jag vet finns endast lagen om hets mot folkgrupp som omfattar såväl judar som muslimer.

Det ska bli spännande att läsa svaret.

Uppdatering 19/10:

Reza Javid har nu backat från påståendet att "det inte finns någon liknande lag som skyddar muslimer...".
Nu heter det istället att "myndigheterna" hindrar antisemitiska uttryck. Alltså vidhåller Javid i allt väsentligt samma felaktiga påstående. Den som vill kan ta del av Javids kommentarer här.

Durban igen

Passar på att tipsa om Charlottes senaste postning där hon uppmärksammar en intressant intervju med Jonas Sundberg och engagemanget mot en upprepning av Durban 2001.

McCain, Pallin och en obehaglig retorik

I Daily Show om skrämselkampanjerna mot Obama:



Jon Stewart kommenterar den antiarabiska retoriken som riktas mot Obama här:

Extremisters våld

Sakine Madon har en bra text om politiskt våld.

Palestinagrupperna bör ta ansvar

(Uppdatering 081128: Läs även mitt inlägg Palestinagruppernas teori och praktik)

Inom den pro-palestinska rörelsen uppstod för ett par år sedan en strid mellan dem som gav sitt stöd till den internationellt uppmärksammade antisemitien Jöran Jermas/Israel Shamir och dem som tog avstånd från hans judehat. Ammar Makboul var en av dem som tog avstånd från Shamir.

Beklagligt nog fanns även i avståndstagandet från Shamir/Jermas och hans bok Blommor i Galiléen legitimerande av de djupt problematiska kristallnattsmanifestationer där man mer eller mindre tydligt jämställer tyska nazister med judar. Avståndstagandet från Shamir och hans litteratur visar ändå på någon sorts medvetenhet om problematiken att pro-palestinsk aktivism även lockar rasister.

På måndag har Palestinagrupperna i Sverige (PGS) en manifestation tillsammans med bland annat svenska kyrkan. Marknadsföringen sker bland annat hos bloggaren och vänsterpartisten Jan-Inge Flücht där mytologiska framställningar av en pro-israelisk lobby som påstås tysta all kritik mot Israel varvas med grov demonisering av Israel och påståenden om att palestinierna blir utsatta för en Förintelse på samma sätt som judarna av nazisterna.

Palestinagruppernas Anna Wester (webredaktör och informationsansvarig) tipsar regelmässigt om inlägg i Flüchts blogg. Wester rekomenderar läsarna att ta del av Flüchts reklam för aktiviteten (Rubriken är "Palestinierna - Förintelsens senaste offer").

Det är dags för palestinagrupperna att visa att de är medvetna om att pro-palestinsk aktivism lockar inte bara människor med legitima anspråk utan även sådana som ser ett forum för rent eller förklätt judehat. Det är dags att ta avstånd från de senare.

Uppdatering 12/10: I PGS stadgar står att man "bekämpar all form av rasism, antisemitism och främlingsfientlighet". Det vore klädsamt om man levde upp till det och trovärdigheten i Israelkritiken skulle stiga i kurs om man tog sina egna stadgar på det allvar de förtjänar.

Uppdatering 2: Anna Wester om Jinge och rasism:

"...det var något om att jag länkar till Jinge och att han skulle vara rasist. Mitt svar: Jinge är inte rasist. Jag länkar inte till rasister."

Här finns ett antal exempel som visar den tydliga antisemitiska tendensen på Jinge.se.

Vidare läsning:

• I en läsvärd artikel i Expo kan man bland annat läsa om Palestinagruppernas ordförande Per Gahrtons tidigare försvar av Ahmed Ramis nazistpropaganda.
• Charlotte Wiberg har skrivit läsvärda inlägg om antisemitismen i vänsterbloggosfären här, här och här.
• Debatten i Arbetaren om Israel Shamir och den pro-palestinska rörelsen kan man ta del av här.

Karl Rydå om reaktionerna på vaken.se

Här.

Läs karl Rydås ursprungliga inlägg i ledarloggen här.

Skyll på judarna när det går dåligt

Intressant om judehat och finanskraschen i z-word-bloggen.

Rasism på läktarna

Brandmannen Henrik Johansson om hur hat sprider sig.

Uppdatering 8/10:

Det verkar finnas viss osäkerhet kring uppgitferna i insändaren.

Uppdatering 2 8/10:

Johansson vidhåller att hans bild av förloppet är sann (tack Charlotte).

Egentligen är det svårt att förstå varför det inträffade (förutsatt att det stämmer) väcker förvåning. I somras hade jag ett samtal med några goda vänner med fotbolssintresse som bekräftade att rasistiska slagord mot alla möjliga grupper, bland annat judar, var en del av läktarkulturen. Att ingen reagerar på sådant tycks vara normen.

Uppdatering 3 9/10:

Charlotte Wiberg skriver en mycket läsvärd inledare i Fria Tidningen som bland annat diskuterar händelsen.

Uppdatering 4 11/10:

Wiberg följer upp inledaren med en bloggpost.

Al Qaeda: Konspirationsteoretikerna hånar oss

Lite humor från The Onion:


9/11 Conspiracy Theories 'Ridiculous,' Al Qaeda Says

Lite allvar från Nick Cohen.

Föreläsningar av Håkan Blomqvist och Jeffrey Herf

Jag vill passa på att tipsa om två utmärkta videoinspelade föreläsningar som Svenska kommittén mot antisemitim länkar till. Ämnet för båda dessa är myten om den judiska världskonspirationen.

Några aktuella exempel på stereotyper om judar och pengar, ett ämne Håkan Blomqvist talar om i sin föreläsning, finner vi i en del av diskussionerna kring den amerikanska finanskrisen. ADL uppmärksammar detta.

Ett exemepel på stereotypisering genom fördomsulla formuleringar om judar och pengar kunde man läsa i en ledartext i Arbetarbladet i somras.

Ledaren uppmärksammades av SKMA som skrev:

Den mycket blandade publiken i Washington förvandlas och reduceras av Lutti till “judiska affärsmän i New York”. Lutti har troligen ingen aning om vilka som bevistade mötet, men han tycks förutsätta att det bara var judar och judar är i hans föreställningsvärld uppenbarligen “affärsmän”. Med begreppet “judiska affärsmän” associeras ofta föreställningar om rikedom och inflytande, två andra stereotyper som återkommande projiceras på judar som kategori. Även “New York” är i sådana sammanhang ett klassiskt signalord: i den antisemitiska idétraditonen är “New York” (eller “Wall Street”) en symbol för den föregivna judiska ekonomiska och politiska makten. Sådana uttryck var vanliga i svensk press på 1930- och 1940-talen, framför allt i högerorienterade och ”nationella” organ. Att de dyker upp i en socialdemokratisk ledare 2008 är beklämmande och oroande.

Debatt med nationaldemokraterna

Ikväll i SVT2 (19.30) debatteras frågan om främlingsfientliga och rasistiska partiers rätt att kampanja på skolor. Bland annat nationaldemokraternas Marc Abramsson och ssu:s Jytte Guteland kommer debattera. Medverkar gör även elever och skolledare.

På Skolfronts site finns mer information.

Jag har tidigare diskuterat frågan här och ställt mig frågande till JK:s beslut.

Kärleksbreven till Meinhof

Jens-Christian Brandt uppmärksammar den senaste tidens Meinhof-hyllningar.

På DN:s och Aftonbladets kultursidor har man under den senaste veckan kunnat läsa gripande kärleksbrev, nödtorftigt maskerade som bokrecensioner, till Ulrike Meinhof.

Recensionerna som diskuteras är Sara Stridsbergs i DN och Åsa Linderborgs i Aftonbladet.

Brandt avslutar med att sätta Meinhof-romantiken i ett historiskt sammanhang:

Den svenska kultureliten har alltid varit strikt avvisande mot demokratier på tysk mark. Weimarrepubliken upplevdes av stora delar av den svenska intelligentian som en förolämpning, och Förbundsrepubliken misstänkliggjordes från första stund. Hösten 1989 såg sig liberala DN tvungen att varna flyende östtyskar för ”det stålhårda prestationssamhället” i väst och så sent som i somras satt en populär tv-personlighet på bästa sändningstid och förklarade att de tyska fotbollsdamerna fick honom att tänka på nazismen.
De statsbildningar som däremot verkligen hänfört vår kulturelit har varit det genommilitariserade wilhelminska riket, Tredje riket då ordning rådde i Berlin och, naturligtvis, det härligt jämställda DDR.

Läs hela texten här.