Logiken

Det finns en opinion för att isolera Israel genom att bojkotta israeliska politiker, akademiker, varor, idrottare och kulturarbetare. Bojkottförespråkarna väljer ut Israel och bara Israel för den här bestraffningen.

Stoppa matchen-rörelsen driver just en sådan agenda men verkar ha svårt att vara helt konsekvent. Samtidigt som man vill förhindra israeler att i Sverige sporta med racket och boll gör man reklam för israelisk film vars spridning man i konsekvensen namn borde vara emot. Ja, visningen borde till och med stoppas eftersom filmen är gjord av israeler i Israel. Det är heller inte vilken film som helst. I Aftonbladet har den kallats för "Israelisk propaganda". Stödjer Nätverket mot israels krig och ockupation (gruppen bakom Stoppa matchen) "israelisk propaganda"? Bojkottarna har rätt att veta. Om idrott är politik vad är då inte kultur?

Uppdatering: Björn Wiman är inne på ett liknande spår. (tack för tipset, Charlotte!)

Uppdatering 2: Centerpartisten Bassem Nasr ser det som självklart, trots att han är starkt kritisk mot Israel, att matchen ska spelas. Nasr skriver:

Icke desto mindre bör matchen spelas. Det finns inga rimliga argument för politiker att besluta om idrottsbojkotter. För om vi ska välja ut specifika länder som portförbjuds från svenska idrottsevenemang måste vi i rättvisans namn ta fram en övergreppstabell där alla världens länder får poäng för varje brott de begår och de länder som hamnar längst upp i övergreppstabellen bojkottas. Länder som torterar får 3 poäng, ockupationsmakter tilldelas 8 poäng och nationer som angriper andra får 7 poäng. Det blir nästan som en egen sportgren. Om vi inte vill upprätta övergreppstabeller så finns det ett alternativ, nämligen att sittande riksdagsmajoritet bestämmer vilka länder som ska bojkottas. Då får vi en situation där valet av statsminister avgör om Sverige ska möta Kuba eller USA i pingis. Inget av alternativen är särskilt lockande.

Uppdatering 3: Hvudledare i DN, UNT, Dagens Arena och en intressant text av Per Planhammar. Charlotte Wiberg skriver också. Sportkrönika i SKD.(6/3)

Reepalu, bojkott och matchen i Malmö

Läsvärd ledare i Expressen och intressant reportage i Sydsvenskan.

uppdatering: En liten observation av mig.

Uppdatering 2: Artikel om bland annat världsbilden bakom Global Intifada.

Myrdal och Omar

Billgren kommenterar Mohamed Omars senaste intervju.

Ta avstånd från antisemitism

Expos Daniel Poohl uppmanar Ohly och vänsterpartiet att göra ett tydligt avståndstagande från antisemitismen på Jan-Inge Flüchts blogg.

Utdrag:

Den situation som uppstått ger Vänsterpartiet en gyllene chans att visa att man håller rågången mot rasism och främlingsfientlighet.
Det är bara att tydligt ta avstånd från de antisemitiska föreställningar som marknadsförs på Jinge.se.
Det kan väl inte vara så svårt?

Uppdatering

Läs mer:
Länkar till olika röster i Ohly-Jinge-debatten
Sammanfattning av debatten
Samling med exempel på antisemitismen på Jinge.se

Ohlys tystnad

UNT har idag en mycket läsvärd huvudledare där frånvaron av reaktioner från Lars Ohly kritiken diskuteras.

Utdrag:

Listan är lång, men Lars Ohly är tyst. Och det är egentligen det som är det mest anmärkningsvärda. Slängarna, antydningarna och den i vissa fall ohöljda antisemitismen på jinge.se har tyvärr länge varit kända - men det bekommer inte Vänsterns partiledare Lars Ohly.
För detta är en av Lars Ohlys favoritbloggar.Varför är Vänsterpartiets ryggmärgsreflex att hellre tro en känd tummelplats för antisemitism om sanningen än Svenska kommittén mot antisemitism?

I texten står det om raderat material på Jinge.se och att det fortfarande funnits möjlighet att ta del av detta på olika bloggar. Det stämmer att borttagna kommentarer finns och funnits tillgängliga på annat håll. Det är viktigt att komma ihåg att bara ett litet fåtal (fem stycken) av alla de exempel som presenteras av SKMA är borttagna. Av ledaren är det lätt att få intrycket att man måste tillgå raderat material för att kunna se antisemitismen på Jinge.se men inga av Jan-Inge Flüchts eller Lasse Wilhelmsons blogginlägg är så vitt jag vet borttagna och kommentarsfälten till inlägg som på något sätt berör judar eller Israel är fortfarande fulla av judehat.

Uppdatering: UNT förtydligar.

Uppdatering 2: Kommentarer hos Charlotte Wiberg, Magnus Sandelin och Karl Rydå.

Uppdatering 3:
Länkar till olika röster i Ohly-Jinge-debatten
Sammanfattning av debatten
Samling med exempel på antisemitismen på Jinge.se

En situation som känns igen

David Toube efterfrågar en ny bred antirasistisk rörelse.

Charlotte tipsar om mer spännande brittisk läsning.

Al Qaradawi hyller Hitler och Förintelsen

Expo, DN och Nyheter24 rapporterar.

Se Al Qaradawi här:



Uppdatering: Kommentar av Lars Åberg

Ian Buruma om antisemitism i asien

Utdrag:

The Chinese picked up many modern Western ideas from the Japanese. Perhaps this is how Jewish conspiracy theories were passed on as well. But Southeast Asians are not immune to this kind of nonsense either. Former Malaysian prime minister Mahathir Mohamed has said that "the Jews rule the world by proxy. They get others to fight and die for them." And a recent article in a leading business magazine in The Philippines explained how Jews had always controlled the countries they lived in, including the US today.

In the case of Mahathir, a twisted kind of Muslim solidarity is probably at work. But, unlike European or Russian anti-Semitism, the Asian variety has no religious roots. No Chinese or Japanese has blamed Jews for killing their holy men or believed that their children's blood ended up in Passover matzos. In fact, few Chinese, Japanese, Malaysians, or Filipinos have ever seen a Jew, unless they have spent time abroad.

So what explains the remarkable appeal of Jewish conspiracy theories in Asia? The answer must be partly political. Conspiracy theories thrive in relatively closed societies, where free access to news is limited and freedom of inquiry curtailed. Japan is no longer such a closed society, yet even people with a short history of democracy are prone to believe that they are victims of unseen forces. Precisely because Jews are relatively unknown, therefore mysterious, and in some way associated with the West, they become an obvious fixture of anti-Western paranoia.

Läs hela texten här.

Mer från Jinge.se

Finner du via SKMA blogg.

Länkar och kommentarer till artikeln i Sydsvenskan finns i mitt tidigare inlägg.

Uppdatering:

Länkar till olika röster i Ohly-Jinge-debatten
Sammanfattning av debatten
Samling med exempel på antisemitismen på Jinge.se

Missnöjda sverigedemokrater till SPI

Expo rapporterar om hur tidigare sverigedemokratern Göran Hagberg gör politisk comeback i SPI.

Gör Ohly reklam för antisemitism?

Frågan om etablerade politikers stöd till uppenbar antisemitism har återigen aktualiserats när Lars Ohly i senaste numret av Journalisten angivit en blogg med antisemitiskt innehåll som sin favoritlektyr. Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) har skrivit en debattartikel om det.

Utdrag:

Det är skrämmande och synnerligen illavarslande att ledaren för ett riksdagsparti anger en antisemitisk blogg som sin favoritlektyr. Tror Lars Ohly att antisemitiska föreställningar och idéer är detsamma som kritik av Israel? Känner han inte igen vad flertalet inom den politiska vänstern på 1940-talet omedelbart hade identifierat som antisemitiska idéer och språkbruk? Vi hoppas och utgår ifrån att så inte är fallet, och att ouppmärksamhet gjort att dessa inslag har gått Ohly förbi.
Andra, som givit uttryck för stark kritik mot den israeliska politiken, har däremot under en längre tid uppmärksammat attackerna och hoten mot judiska personer och institutioner, liksom den antisemitiska tendensen i den nämnda bloggen och på andra håll. Artiklar har publicerats på internet och i pressen om den alltmer oroväckande utvecklingen. Det är hög tid att också ledande företrädare för demokratiska partier och rörelser bryter sin tystnad. Det är inte pliktskyldiga avståndstaganden och fördömanden som behövs, utan en på kunskaper och demokratisk övertygelse baserad klar och konsekvent hållning mot rasistiska, antisemitiska och islamofoba budskap och handlingar.

Läs artikeln här och pressmeddelande i SKMA blogg.

Uppdatering: SvD ledarblogg, UNT ledarlogg, Smålandsposten, Västerbottens-Kuriren, Barometern, Magnus Sandelin, Ashna, Johan Ingerö, Charlotte Wiberg, Johan Lundberg, Oscar Löfroth, Prärietankar och The Campaign Dossier uppmärksammar.

Uppdatering 2: SKMA lägger ut exempel på antisemitismen på Jinge.se.

Här och här finns de citat som tas upp i artikeln i Sydsvenskan. Nu finns också tre temasidor med olika exempel. Dessa finner du här, här och här.

Uppdatering 3:


Uppdatering:

Länkar till olika röster i Ohly-Jinge-debatten
Sammanfattning av debatten
Samling med exempel på antisemitismen på Jinge.se

Kulturdebatten om antisemitism och vänstern

Antisemitism inom vänstern är ett ämne som oftare diskuteras (åtminstone offentligt) utanför vänstern än inom den. Därför har det varit särskilt intressant att följa den senaste tidens debatt i Expressen Kultur.

Anders Ramsay oroas av att man inom vänstern tar så lätt på antisemitismen. Det är naturligtvis bra att han tar antisemitismen på allvar men förståelsen begränsar sig till en förenklad och tillrättalagd antikapitalistisk bild. Den mångfacetterade antisemitismen kan helt enkelt inte förstås genom ett så ideologiskt raster.

Också Per Wirténs inlägg präglas av ideologiska skygglappar. Wirtén söker i sin första text förpassa judehatet till en rasistisk borgerlighet och påstår att antirasisterna från vänster minsann tar antisemitismen på allvar. Att motsätta sig att diskutera de specifika drag den antijudiska rasismen har fyller funktionen att man osynliggör den antisemitism som kanske inte går hand i hand med antiziganism, afrofobi, islamofobi etc. Den vänster som ser sig själv som antirasistisk går på så sätt fri från granskning.

Charlotte Wiberg invänder mot påståendet "att antirasismen äntligen börjat inkludera skärpt kunskap om antisemitism". Det stämmer helt enkelt inte och Wiberg framhåller att Wirtén tyvärr en längre tid varit en del av problemet genom bland annat sitt försvar av Jan Bergman och Mana.

Här är inläggen i debatten:

• Anders Ramsay - Ryktets makt
• Per Wirtén - Blodets renhet
• Charlotte Wiberg - Gamla synder
• Anders Ramsay - Antisemitismens egenart
• Per Wirtén - Rasismens skred
• Charlotte Wiberg svarar Wirtén och Ramsay i sin blogg: Konstifika svar - men ändå en debatt som innebär framsteg

Skånes läxa

Niklas Orrenius diskuterar rasism och Skåne i en artikel idag. Jag delar hans uppfattning att "motsättningarna ligger mer i öppen dager" i Skåne. Det är viktigt att komma ihåg det när man på en del håll förskjuter problemen med rasism till Skåne. Naturligtvis finns även jordmån där myter kan få fäste i resten av Sverige.

Utdrag:

Det brukar sägas att en myt bara får fäste om det finns en jordmån för den. Om den bekräftar uppfattningar som redan finns, då kan den spira. Jag märker att mina uppsvenska vänner ofta har en enkelspårig bild av skåningen. Det är inte Nour El-Refai eller Zlatan Ibrahimovic de tänker på, om man säger så.

När jag flyttade till Skåne för snart tolv år sedan slogs jag av den vitala diskussionslusta som finns här. Det är liksom en högre nivå på det offentliga samtalet än i Östergötland. Vassare och ofta blixtrande intelligent. Folk tycks inte lika konflikträdda heller.

Motsättningarna ligger mer i öppen dager. Att Sverigedemokraterna valts in i kommunfullmäktige i 32 av 33 skånska kommuner är ett tecken på det. I Region Skåne slåss partiet för att hålla den skånska dialekten fri från "ovälkomna avarter i form av brytning på arabiska och serbokroatiska".

När jag promenerar i min hemstad Malmö ser jag ofta rasistiskt klotter och klistermärken. "Jävla judar, jävla judar!" skanderade en motdemonstrant vid söndagens pro-israeliska manifestation på Stortorget.

Visst finns det rasister i Skåne. Fler än i andra delar av landet? Den diskussionen tycker åtminstone inte jag är särskilt meningsfull. Men det finns en läxa att lära här, för den som blir arg över stämplingen av Skåne som ett rasistnäste.

Det är inte trevligt att bli dragen över den där enda kammen.

Låt oss hoppas att de i södra Sverige som mest behöver läxan är förmögna att se det just som en läxa och att man i resten av landet inte ser de rasistiska uttrycken i Skåne som ett sätt att slippa diskutera rasism i sin del av landet.

Poliser bakom antisemitiskt attentat

DN rapporterar idag att flera av dem som utförde attentatet mot en synagoga i Venezuela var poliser.

Obehaglig eufemism

I Medierna i P1 (090131) kallades bloggar fientliga till muslimer för "islamkritiska" (ca 11 min in i inslaget).

Att vara kritisk till islam är det inget fel på. Tvärt om, det är en sund inställning att förhålla sig kritiskt till islam och andra religioner (här är förresten en mycket bra islamkritisk blogg). Men det här handlar inte om religionskritik. Varför inte kalla saker vid deras rätta namn och beskriva dessa bloggar som antimuslimska eller rasistiska? De präglas ju trots allt av en demonisering av människor med muslimsk tro eller bakgrund, inte kritik av idéer. Blogginnehavarna skulle säkerligen också känna igen sig bättre i den beskrivningen.

På bloggen Muslimska Friskolan (http://muslimskafriskolan.blogspot.com/) kan man bland annat läsa inlägg med rubriker som "Succé att rensa ut muslimska elever". I den och andra liknande bloggar försvaras även de rasistiska uttalanden vi kunnat höra av poliser i Malmö.

För den som vill läsa mer om antimuslimska uttryck och nätverk rekommenderas Expos tema.

Rasism inom polisen

Aftonbladet skriver om den grova rasism som helt ogenerat uttrycks av en polis som till och med är medveten om att kameran är på.

Kommentar av Rydå i UNT.

Hur "en verklig jude" är

Johan Lundberg uppmärksammar den senaste lektionen i Mohamed Omars antijudiska folkbildningskampanj.

Uppdatering: Lars Adaktusson i SvD om Omar och "sionisterna". Tidigare har bland annat Madon, Demirbag-Sten, Rydå och Rayman tagit upp ämnet. (11/2)

Lästips

Lawen Mohtadi i GP om låsta positioner.

Jonathan Freedland på Comment is free om behovet av att kraftfullt ta avstånd från antisemitism oavsett vad vi har för åsikter när det gäller konflikter och krig i omvärlden.

Wolfgang Hansson påminner oss om det fruktansvärda lidandet i Sri Lanka. Samtidigt som jag försöker sätta mig in i krigets Sri Lanka kan jag inte låta bli att undra när Sri Lankas flagga och Buddha ska börja "jämföras" med Swastikor och situationen för de drabbade med Förintelsen av Europas judar.

Sveriges radio rapporterar om hur KG Hammar kopplar ihop Gaza med Förintelsen. I Sydsvenskan har det skrivits om föreningar i Göteborgstrakten som gjort liknande kopplingar.

I danska tidningen Politiken uppmärksammas exkludering av judiska barn från olika skolor.

Walter Reich har skrivit en läsvärd debattartikel om hur Förintelsen används för att angripa judar.

Uppdatering: Charlotte Wiberg bemöter Per Wirtén.

Ali Fegans avslöjande

I SvD om Williamson-affären som jag tidigare skrivit om här.

Attack mot synagoga i Venezuela

Expo rapporterar.

Läs mer i en sammanställning på Harry's Place och en text av Karl Pfeifer från 2007.

Att hålla två bollar i luften samtidigt

Historikern Fredrik Persson är en stark kritiker av Israel som i en debattartikel markerar mot antisemitismen. utdrag:

Jag är en av de tusentals Malmöbor och miljontals människor världen över som under de senaste veckorna demonstrerat mot Israels krig i Gaza. Frustration och förtvivlan över att se ytterligare en strof svart poesi bombas fram har uttryckts med höjda röster och rörelse på gator och torg.

Tyvärr har bevekelsegrunderna för att ta till gatan varit skiftande. I förra veckan – den 27 januari, på Förintelsens minnesdag – fann de nazianstrukna högerextremisterna i tyska NPD det för gott att bjuda in till demonstration i Berlin. Deras paroll ”mot den israeliska Förintelsen i Gazaremsan” – en osmaklig och ogrundad historisk analogi – ekade av antisemitism snarare än av engagemang för drabbade och dödade palestinier.

NPD nekades demonstrationstillstånd i sista stund och fick nöja sig med att föra ut sitt budskap genom mindre aktioner runt om i Tyskland. Det lär dock inte stoppa försök att använda de tyska nynazisternas förehavanden till att avfärda all kritik mot Israels krig enligt det svartmålande sammanförandets logik.

Ett sådant sätt att argumentera är intellektuellt ohederligt och måste avfärdas. Detta får dock inte vara den enda slutsats som dras. Exemplet belyser obönhörligen att vissa av reaktionerna på de tragiska turerna i Mellanöstern är behäftade med antisemitism. Dylika tongångar finns dessvärre inte bara bland effektsökande extremister utan kan också anas i svenska demonstranters och debattörers solidariserande med den palestinska saken.

Det handlar sällan om entydigt uttalad antisemitism, men i affekt har mer än en opinionsyttring tagit vägen genom en geggig gråzon i vilken ingen rakryggad radikal och antirasist borde vilja göra visit: Plakat där davidsstjärnan och hakkorset fogas samman med likhetstecken, jämförelser mellan Israels folkrättsvidriga krig och Förintelsen samt tal om sionistiska konspirationer. Till detta kommer okända förövares attentat mot judiska församlingar.

Att erkänna och förkasta dessa attityder är inte att falla undan för Israel. Tvärtom är ett tvärsäkert avståndstagande från antisemitiska glidningar en förutsättning för att få kritiken mot Israels krig att fästa. Om detta vittnar inte minst den senaste tidens animerade debatt om antisemitism som förts bland annat här i Sydsvenskan.

Läsvärda texter

2008 års sista nyhetsbrev från SKMA är nu upplagt på skma.se och finns även tillgängligt via bloggen. Charlottes Wibergs bidrag finner jag särskilt läsvärt.

Jag vill också passa på att tipsa om en ny text i Wibergs blogg och Nima Daryamdjs senaste krönika.

Refaat el-Sayed skyllde på "sionisterna"

Mikael Tossavainen skriver i sin blogg om Refaat el-Sayeds uttalanden i en P3-dokumentär från 2006. Här följer ett utdrag ur Tossavainens inlägg:

The show was mildly interesting, and would probably be of little interest to anyone who didn't live in Sweden in the 1980's and therefore doesn't remember that decade as the years of Palme-el-Sayed-Gorbachev. However, it becomes really interesting toward the end (ca 01:20:30 into the podcast), when el-Sayed gives his own explanation to why everything went south in 1986. Unlike most people, such as the media and the court that put him in jail, he doesn't blame the crash on his lying and shady business.

Instead, he blames "the Zionists". He says:

"P G Gyllenhammar [the head of Volvo at the time], he's dependent upon the Zionist organization in the world. P G Gyllenhammar is a part of that group, directly or indirectly."

In el-Sayed's mind, powerful international Jewish business people wanted him to fail, and didn't want him to become a player on the international financial markets because he's an Arab, born in Egypt. All this to protect Israel. The show can be downloaded here.

Personen som kommenterar el-Sayeds påståenden om Gyllenhammar och "sionisterna" avfärdar det som en "efterhandskonstruktion". Som om det vore vilken efterhandskonstruktion som helst? Jag undrar om det bottnar i okunskap eller ovilja när man utelämnar den uppenbart antijudiska dimensionen av "efterhandskonstuktionen". Det är knappast första gången det händer.