Hatpropaganda direkt i din Gmail

Gurgîn Bakircioglu uppmärksammar Googles reklam för Nationaldemokraterna.

Uppdatering: Se även Gurgîns tidigare postning om ämnet.

Uppdatering 2 1/1: Nyheter 24 rapporterar.

Ett år av antigayretorik

Missa inte Tor Billgrens årskrönika.

Konfliktens medpassagerare

Charlotte Wiberg skriver om rasismen och avhumaniseringen som åker snålskjuts på den tragiska konfliken.

Uppdatering 29/12: Håkan Holmberg skriver om anklagelserna om "utrotning".

Uppdatering 30/12: Magnus Sandelin tar upp ämnet.

Uppdatering 31/12: Nima Daryamadj om grisar och apor och människor.

Inga judar om Skånskan får bestämma

Skånskans ledarsida tycks vara emot att judar deltar i politiken. I en ledare i gårdagens tidning uttrycker ledarredaktionen sitt missnöje med att Obama driver den politik han gått till val på. Skribenten är besviken över att Obama inte är "någon svart gettopolitiker". Skånskans ledarskribent är särskilt upprörd äver Obamas utnämningar. När valet av Joe Biden diskuteras är det Bidens politik och ställning inom partiet som är intressant.

"En signal om hur Barack Obama skulle komma att resonera gav redan valet av vice president. Han valde där Joe Biden, tungt meriterad senator, utrikespolitiskt snarast hök och starkt förankrad i det demokratiska partiets etablissemang."

När turen Sedan kommer till Rahm Emanuel är politiken inte längre intressant. Nu är problemet, enligt skånskans ledarsida, Emuanels judiskhet och mellannamn.

"Närmaste medarbetare som stabschef blir Rahm Emamnuel [sic], ledamot av representanthuset, en drivande och aggressiv politiker, dessutom med judiskt påbrå, hans mellannamn är Israel."

Vad spelar det för roll att Emanuel har "judiskt påbrå" och heter Israel i mellannamn? Vill man kritisera en politiker kollar man upp vad denne sagt och gjort inom politiken. Det räcker så. Inget annat behövs.

Den enda slutsatsen som går att dra av Skånskans ledare är att judar inte ska få delta i politiken. De är diskade i egenskap av judar.

Via Anders som tipsade om det här inlägget.

Uppdatering: Angående besvikelsen över att Obama inte är "någon svart gettopolitiker" vill jag passa på att rekomendera en text av Sunny Hundal som diskuterar just de opinioner som vill definiera hur svarta amerikaner ska vara.

Uppdatering 2:
Johannes Forssberg kommenterar i Expressens opinionsblogg.
Marcus Bohlin skriver i Sundsvalls tidnings ledarblogg.
Sakine Madon, Magazion och Charlotte Wiberg bloggar.

Uppdatering 3: Den här sortens skriverier om Rahm Emanuel liknar i hög grad de kampanjer mot Barrack Obama som gick ut på att han i hemlighet var muslim vilket vissa hävdade innbebar illojalitet. Obamas mellannamn Hussein användes emot honom på samma sätt som Emnauels mellannamn Israel nu används mot Emanuel. Det är precis samma mekanismer och samma sorts fördomar.

Nordegren om Wagner

Här.

Förnekandet i riksdagen

Sakine Madon har en läsvärd kolumn i Expressen om debatten om och erkännandet av folkmordet på kristna 1915.

Gulan Avci kommenterar.

Årets blogg

Den här bloggen är nominerad i Björn Pedersens bloggtävling. Rösta gärna!

Extremisternas likheter

Dilsa Demirbag-Sten har skrivit en utmärkt artikel om extremvänstern som bemöter en del av Åsa Linderborgs stolligheter i Aftonbladet Kultur.

Även Magnus Sandelin kommenterar.

Mer om ämnet:

Om konspirationstänkande och demonisering inom extremvänstern.

Åsa Linderborgs retorik har tidigare diskuterats i den här bloggen och av Herman Dill.

Att insinuera att judarna kontrollerar media

I en påstått israelkritisk blogg kunde man häromdagen läsa:

"...Richard Falk, använde så sent som idag orden “brott mot mänskligheten” om den israeliska blockaden och utsvältningspolitiken mot Gaza. Likt hans företrädare har han noterat likheterna mellan Israel och sydafrikansk apartheid. Dessa internationella experters uttalanden utelämnas dock av Bonnier- och Hjörnepressen i Sverige, som mer verkar köra på Rabbi Perrins famösa uttalande att en miljon araber är värda mindre än en judisk nagel."

(http://alandalus.wordpress.com/2008/12/10/bloggen-lagger-ner/)

Samma dag hade Göteborgsposten (en del av "Hjörnepressen") den TT-artikel om FN-representanten Richard Falk som flera andra tidningar publicerade. Dagens Nyheter publicerade artikeln dagen därpå (11/12, A-delen, sid 22) under rubriken "Israel får skarp kritik av FN-expert". Att det tidigare (i positiva ordalag, kan jag tillägga) skrivits om Falk i DN är heller inget som intresserar dessa bloggare. Inte heller tar man upp att det var just i Bonniermedias flaggskepp, Dagens Nyheter, som det bedrevs en kampanj för att försvara tidskriften Mana och där kritikerna inte släpptes in.

Men, och det här är det viktiga, det spelar ingen roll om DN och GP publicerat artikeln eller inte. Den frågan är helt irrelevant. Problemet är grundtanken att judarna styr medierna och gör så i en föregivet "proisraelisk" riktning liksom att medieföretag misstänkliggörs på basis av deras ägares verkliga eller inbillade "judiskhet". Det rör sig om en irrationell rasistisk föreställning. En på hat och misstänksamhet ideologiskt grundad fantasi med långa historiska rötter.

Idén att det i Stampengruppens och Bonniers medier inte är tillåtet att kritisera Israel är ett ett exempel på vår tids subtila variant av den gamla antijudiska myten att judarna styr och manipulerar media. Hos bloggare som exempelvis Jan-Inge Flücht, (jinge.se) är dessa fantasier bärande inslag.

När FN:s rapportör om mänskliga rättigheter, Richard Falk, ändå är på tal kan det vara värt att nämna att han är en sk "9/11-truther". Det vill säga en av dem som inte tror på vedertagna fakta om vad som hände 11 september 2001.

Bloggen Screw Loose Change som arbetar med att slå hål på konspirationsteorier om elfte september diskuterar Richard Falk i flera inlägg. Falk har även skrivit förordet till en bok av konspirationsteoretikern David Ray Griffin.

Det är lustigt. Med sin syn på 9/11 visar Falk att han hanterar kontroversiella frågor med irrationalitet. Sådana egenskaper tycks inte göra en person mindre aktuell när man ska välja en ny "FN-expert".

Jag rekomenderar alla att läsa Aaronovitch och Engage för mer om Richard Falks retorik. Han har bland annat jämfört Israel med nazityskland och påstått att Israels politik innehåller "folkmordstendenser". Efter att han blivit vald till FN-sändebud har Falk försökt slingra sig ur sina påståenden om Israel, dock utan att ta tillbaka dem. En Hard Talk-intervju från tidigare i år ger flera tydliga exempel.

Oliver Kamm tar upp hur Falk tidigare påstått att uppgifterna om Ayatollah Khomeinis religiösa fanatism var falska. Falk hävdade att Iran under Ayatollahregimen mycket väl kunde bli en human samhälsmodell för andra utvecklingsländer att ta efter.

Det märkliga när det gäller rapporteringen om Falks uttalanden är att den är så okritisk. Problemet är att så få i media finner anledning att diskutera det faktum att FN anlitar en politisk extemist och konspirationsteoretiker som när han yttrar sig om Israel låter som talkörerna i Durban eller presidenten i Teheran.

Uppdatering: Mats skogkär tar bland annat upp hur Falk grundar påståenden i en rapport på starkt ifrågasatta påståenden.

Bitte Hammargren kommer undan

Bitte Hammargren skriver i SvD:

Den israelisk-arabiska konflikten är kärnan till många problem i denna farliga men viktiga region. Grupper som Hizbollah och Hamas föddes under israelisk ockupation. Terrorister – från Bombay till Casablanca – hämtar näring och hat ur den israelisk-palestinska konflikt som har blött i 60 år.

Hammargren tycks alltså mena att "kärnan" i konflikter mellan muslimer och hinduer och mellan aktörer i regionen Indien-Pakistan-Kashmir trots allt ändå är "den israelisk-palestinska konflikt som har blött i 60 år." Liknande idéer har uttryckts och bemötts i Storbritannien. Exempelvis det brittiska gröna partiets Caroline Lucas driver en linje liknande Hammargrens i ett inslag i BBC:

I think what we should be doing is looking at some of the root causes of some of the terrorist acts we see - not to condone it but I do think that we have to try to understand it, and I think that the situation in Palestine for example, with the ongoing Israeli occupation with the absolute strangulation of Gaza with this siege on Gaza - essentially this economic blockade - is really feeding so much anger right across the world and it means that there is more of a fertile breeding ground then for extremists to flourish. So I think that if we are to defeat extremism then we have to go to the root causes of it - we have to look in particular at how marginalised communities are being treated, we have to look in particular about countries like Palestine.

Observera att Lucas är politiker och därmed åsiktsmaskin, medan Hammargren är en utrikeskorrespondent. David Hirsh på Engage bemöter Lucas hållning såhär:

Caroline Lucas says we need to "understand" but she doesn't, herself, show any evidence of understanding. In the past, Lucas has claimed that Israel hides behind a bad faith accusation of antisemitism which it throws at "all who criticise its policies". Now, Lucas is responding to a number of terrorist murders which include the antisemitic murder of Jews, targetted as Jews, with reference to what she calls the "strangulation of Gaza".

This is a serious misrepresentation. Not primarily because "strangulation" is an inadequate description of what is going on in Gaza. But because even if it wasn't, it would not explain why anger at Israeli policy was mystified into a racist anger against Jews.

Usually we hold racists and other bigots responsible for their hateful propaganda and their hateful actions. We understand racism as being a grossly unfair and unreasonable response to things that happen in the real world.

We don't "understand" a woman wearing a short skirt as being one of the causes of her rape.

We don't "understand" black kids' involvement in street crime as being one of the causes of racism against black people.

And we don't "understand" Israeli policy as being one of the causes of racism against Jews.

Caroline Lucas is right to want to try to "understand". But she isn't going to understand racism so long as she believes that racism against Jews is a trick, played by Israel against the world with the intention of covering their evil Jewish crimes.

Usually antiracists have little difficulty in condemning racism as being wholly wrong-headed and morally vile. Usually we don't accept the reasons given by the racists for their hatred as being worthy of much serious consideration or "understanding". Antisemitism should be no different. So why is it different for some antiracists?

Även Howard Jacobson bemöter Lucas i en kolumn i The Independent:

We are not unsubtle in this column. We understand that a simmering resentment will not always express itself rationally or fairly. In frustration, the angry often kill the wrong people in the wrong places. But to argue that Palestine fuelled the massacre at Mumbai, that the Hindu waiter shot in the forehead after serving water to a terrorist was paying for the inequities of Gaza, that he wasn't already, in the eyes of that terrorist, expendable enough as an unbeliever, as one who had stolen Kashmir, or simply as a spot of target practice en route to a mad and misguided martyrdom, is not only preposterous, it is irresponsible.

//

Frankly, my dear, they don't give a damn. The Chabad Centre in Mumbai was a Jewish organisation, not an Israeli one. Its occupants were tortured and killed for being Jews, not for being complicit in the "strangulation" of Gaza, unless all Jews are held to be complicit in the strangulation of Gaza, in which case Caroline Lucas must be very careful where and in what language she lays blame. If she is right that the perception of a great wrong in Palestine motivates such murders as those in Mumbai, then it behoves her, as one who influences perception, to be scrupulous in her observations.

I andra länder bemöts dessa idéer av flera. Märkligt nog inte i Sverige.

Fler texter om ämnet:

Inconvenient Truths: The media's disingenuous failure to state the obvious av Christoper Hitchens i Slate

They Hate Us — and India Is Us av Patrik French i NY Times

Terror Attacks Traced to Two From Pakistan av Jane perlez och Robert F. Worth I NY Times

Läs även den här texten av David Aaronovitch

Svenskkontrakt för osvenska Vellingebor

Per Svensson har skrivit ett förslag.

Anti-imperialismens rasistiska baksida

En bra text i Guardian om hur det talas om Barrack Obama inom vissa grupper.

Utdrag:

But the attitude of far lefties such as John Pilger is no less pernicious because it highlights a patronising attitude towards ethnic minorities. Pilger expects all black and brown people to be revolutionary brothers and sisters, and if they veer away from that stereotype, it can only be because they are pawns of a wider conspiracy. For them, it must be impossible to imagine that ethnic minorities might become successful on their own talents or aspire to be powerful without an obsession with racial solidarity. If anything, it highlights their own need to accentuate racial differences and say the actions of anyone from an ethnic minority should be "true" to their race rather than themselves.

The far left was always going to be disappointed with Obama, because he was, and is, unlikely to follow their radical agenda. But playing the Uncle Tom card is really little different from white racists assuming that an Obama presidency would mean the rebuilding of black militancy or a decline in the country's moral standing. There is an presumption that only these white socialists know what's best for poor ethnic minorities who can't think for themselves.

Some defending Pilger have said that Obama is trying to write black people out of history and adopting the language of the "white ruling classes" of solidarity and patriotism. But this ignores the fact that Obama explicitly brought in that history during his victory speech, tying the civil rights movement to the present by saying that America had a tremendous capacity to renew and change.

Vardagsrasism

Ett läsvärt inlägg om ämnet här.

"Attacken mot Chabad House i Bombay - en attack mot judar eller israeler?"

Intressant inlägg i bloggen Judaistik.

Att missförstå extrem islamism och terrorism

Håkan Holmberg om ideologiska skygglappar som skymmer sikten.
Utdrag:

I en rad kommentarer i UNT (och under hösten i en essä i Expo) har jag och andra medarbetare i UNT konstaterat att två schabloner alltid återkommer vid varje spektakuklärt terrordåd, dels att terrorns orsak är fattigdom och orättvisor, dels att muslimer generellt kan misstänkas för att bli terrorister.
Den första föreställningen blockerar den nödvändiga analysen av den islamistiska terrorns verkliga orsaker och de politiska sammanhang där den uppträder. Den andra är ett exempel på "identitetspolitik" av samma slag som islamisterna själva bekänner sig till.

Jag vill också rekommendera Holmbergs artikel med rubriken "Är det verkligen ett civilisationernas krig?" i augustinumret av Expo.

Palestinagruppernas teori och praktik

I en debattreplik för en tid sedan signerad Palestinagruppernas Per Gahrton och Anna Wester påstod de följande:

"Vi tar alltid tydligt avstånd från alla former av rasism och antisemitism..."

Jo, det är ju lätt att påstå men hur ser det ut i verkligheten?

Jag visade i ett tidigare inlägg hur palestinagruppernas Anna Wester (webredaktör och informationsansvarig) fullständigt okritiskt låter pro-palestinska evenemang marknadsföras i antisemitiska sammanhang och under parollen "Palestinierna - Förintelsens senaste offer". En titt i Westers länklista visar tydligt att medvetenheten om antisemitism är fullständigt obefintlig. På en fråga om varför hon länkar till siter med rasistiskt innehåll svarar hon: "Jinge är inte rasist. Jag länkar inte till rasister."
Tidigare i år har Wester passionerat hyllat Ghada Karmi vars konspiratoriska och rasistiska propaganda jag skrivit om här.

2002 anordnade Palestinagrupperna en demonstration i Stockholm där den internationellt uppmärksammade antisemitien Jöran Jermas/Israel Shamir/Adam Ermash talade:

Källa: www.palestinagrupperna.a.se/Sthlm020928del1.htm

Israel Shamir försvarades också frenetiskt av Kristoffer Larsson på Palestinagruppernas hemsida (http://www.palestinagrupperna.se/debattIsraelS.htm, ej längre online). Larssson skrev:

”Lobbyn har i årtionden bedrivit hårt arbete för att tysta kritik mot den judiska apartheidstaten. Påhoppen mot Shamir är en del i detta försök att stämpla hela Palestinarörelsen som antisemitisk”

Även i materialet PGS ger ut syns klart och tydligt att man knappast i praktiken tar avstånd från antisemtisim. Tvärt om, man anstränger sig för att förneka att antisemitism överhuvudtaget kan uppträda i anti-israelisk skrud.

I medlemstidningen Palestina Nu nr 2/2004 (sid 8-10) finns en artikel som stämplar allt engagemang mot antisemitism som en del av "lobbyns" arbete. Artikelförfattaren rapar upp namn på personer som ingår i denna "lobby" på ett sätt som liknar Radio Islams notoriska förteckningar av judiska och påstått judiska personer. Pro-israeler blandas i en salig röra med personer som inte deltar i mellanösterndebatten men som tar avstånd från judehat. Som en bilaga (klicka för bild) till numret fanns reklam för ett par böcker som kunde beställas från Palestinagrupperna. Bland dessa fanns den antisemitiska Blommor i Galiléen av Jermas/Shamir/Ermash.

I Mana nr 1/2008 fanns en artikel av Palestinagruppernas ordförande Per Gahrton där forskning om och engagemang mot antisemitism, som påstods ha stöd av "mäktiga intressen", hånades och beskrevs som försök att tysta legitim kritik mot Israel. Per Gahrton verkar ha gjort försvaret av antisemitism till något av en livsuppgift. Förr var det Ahmed Ramis litteratur och radiosändningar som skulle försvaras. Nu är det tidskriften Mana som Gahrton tar under sina vingar.
Intressant är att Gahrtons försvar av Ahmed Rami och Radio Islam innehöll exakt samma argument som han 2008 använde i Mana-debatten. Uppmärksammandet av antisemitism påstås ledas av resursstarka/mäktiga grupper som egentligen bara är ute efter att tysta legitim kritik mot Israel (en variant av Livingstone-formuleringen).
Henrik Bachner skriver I Återkomsten (sid 444-445):

I en serie artiklar 1988 argumenterade Gahrton för att Radio Islam inte gav uttryck för antisemitism. Den anmälan till justitiekanslerin (JK), som låg till grund för rättegången, angreps av Gahrton på följande sätt:
[N]är...Svenska Kommittén mot Antisemitism, i en inlaga till justitiekanslern kräver att en propalestinsk lokalradiostation, Radio Islam, skall stängas, med argumentet att sändningarna är ”antisemitiska”, har saken förvandlats från ett led i en fri diskussion till en aktion för att strypa debatten om Israels ockupationspolitik.
JK:s beslut att inleda en förundersökning mot Radio Islam var ”ett illavarslande tecken på undfallenhet inför en resursstark lobbyverksamhet”. (SvD 880302) Radio Islam beskrevs även i trivialiserande termer som ”en liten närradio med begränsad hörbarhet...” eller ”en ”misshaglig massmedieröst”. Kritiken mot radiostationens budskap syftade, skrev Gahrton, till att ”vända uppmärksamheten från israeliska grymheter till påstådda verbala fientligheter mot judar.” (SvD 880320)

Det bör vara uppenbart vid det här laget att Per Gahrtron fullständigt saknar trovärdighet när det kommer till ämnet antisemitism. Trots det kunde man i förra veckan läsa den här texten i Sydsvenskan.

Att PGS skulle ta avstånd från "alla former av rasism och antisemitism" stämmer alltså tyvärr inte alls. Problemet är naturligtvis inte engagemang för palestinierna, utan den extremism som Per Gahrton och andra ledande ideologer tolererar eller till och med representerar.
Uppdatering:
Magnus Sandelin skriver om inlägget och formulerar det självklara bättre än jag gjorde. Utdrag här:

Det går att rikta skoningslös kritik mot israelisk politik utan att blanda in antijudiska schabloner och tankemönster. Den mesta kritiken som framförs mot israelisk politik är saklig och legitim. Men tyvärr finns även personer och grupper som försöker dölja sin judefientlighet under skenbar “Israelkritik”, eller som reflexmässigt använder sig av antisemitiska stereotyper. När det sker så måste det kraftfullt fördömas.

Det är sorgligt att inte höga representanter för Palestinagrupperna verkar förstå det.

Uppdatering 2:

Jens Lundberg visar i den här kommentaren just den oförmåga att hantera problematiken som jag skrivit om ovan. Nej Jens, jag skrev aldrig att Palestinagrupperna (PgS) som helhet är att betrakta som antisemitisk. Jag skrev att påståendet att man "tydligt tar avstånd från" antisemitism helt enkelt inte är sant. Lundberg menar att man från PgS "endast" bjudit in Shamir en gång och att man sedan dess inte haft honom som talare. Vad Lundberg inte känner till eller inte vill gå in på är att PgS så sent som 2004 marknadsförde och sålde Shamirs bok.

Lästips

I Expo om Nationalsocialitisk fronts makeover. Missa inte heller det nya numret av tidskriften Expo.

En läsvärd debattartikel i GT om ökande antisemitism i Europa.

fel

fel

Åsa Linderborg igen

Texter av mig som berör Åsa Linderborg och antisemitism:

• Aftonbladet har sedan länge ett problematiskt förhållande till judar (Newsmill)
• Det är dags att Aftonbladets ansvarige utgivare börjar ta ansvar (SVT Debatt)
• Åsa Linderborgs obehagliga fixering (bloggen)
  

Kristallnatten 70 år efteråt

Håkan Holmberg diskuterar medvetenhet om och motstånd mot antisemitism i Sverige och i Tyskland. Ett utdrag:

I Sverige, som inte ockuperades eller på annat sätt direkt drogs in i andra världskriget, finns fortfarande en attityd av innebörden att vi inte berörs av vare sig Förintelsen och dess förspel eller av antisemitismen. Men Förintelsen är en mänsklig och europeisk katastrof och antisemitismen är ett gift som kan fräta sönder vilket samhälle som helst. Det är i Sverige och inte i något land på kontinenten som den mest svårartade antisemitiska propagandan i modern tid har bedrivits - och bemötts med störst aningslöshet.
Den hållning som Tysklands regering och demokratiska partier intar är i dag ett mönster som bör vara vägledande också i resten av Europa.

En bra film och en usel recension

Joseph Cedars film Beaufort är en stark och sevärd film och precis som Amos Gitais Kippur är den en verklig antikrigsfilm, helt befriad från hjältar och våldsromantik.

Jag tycker synd om TT:s anonyme "recensent" för att dennes intolerans och okunskap.

Ystads Allehandas betryggande ord

"Antisemitismens fula tryne visar sig gudskelov sällan i vårt land.", skriver Ystads Allehanda.

Det skulle vara intressant att veta hur tidningen kom fram till detta. Jag gissar att man utgått från att antisemitismen mer eller mindre dött ut efter andra världskriget och därför inte brytt sig om att kolla upp hur det förhåller sig med antisemitiska attityder och hatbrott.

The Turner Diaries

Nystartade Magazion har ett intressant inlägg om nazisten William Pierces bok The Turner Diaries som säljs av vanliga bokhandlare. Skribenten skriver:

"Narrativet glorifierar öppet folkmord och etnisk rensning på judar och svarta. De skildringar Earl Turner ger är romantiserande och utan ånger. Således är antagonisterna protagonister i narrativet, vilket resulterar i att läsaren inte känner i det skrivna ordets form att handlingarna och morden är moraliskt förkastliga. Tvärtom, narrativet ger allt som protagonisterna, dvs nyfascisterna, utför en moralisk legitimitet. Denna legitimitet skapas genom att narrativet ger bilden av judar som ledare för en totalitär regim, vars mål är att ta strypgrepp på Amerika genom vapenreglering och mångkulturism. Andra folkslag såsom svarta och latinoättlade framställs som vildar som drivs av ett begär att våldta vita kvinnor, och den enda chansen för de vita att skydda sig från mångkulturismens terror är att störta den judiska skräckregimen."

Jag delar inte skribentens åsikt att boken bör förbjudas men att bokhandlarna väljer att sälja den är förvånande.

Lasse Wilhelmson och hans sällskap

Igår (6/11) publicerades en text av Lasse Wilhelmson på bloggen jinge.se, en site där antisemitiska inlägg och kommentarer regelbundet publiceras. Lasse Wilhelmson är återkommande gästskribent på bloggen som drivs av vänsterpartisten Jan-Inge Flücht.

Lasse Wilhelmson festar med den internationellt uppmärksammade antisemiten Jöran Jermas/Adam Ermash/Israel Shamir och bidrar med material på hans hemsida. Han har även försvarat Ahmed Rami och dennes hatpropaganda på siten Radio Islam där Wilhelmson själv även medverkar som skribent. Såhär beskriver han Ramis djupt rasistiska site:

"Hans hemsida är mycket omfattande och faktaspäckad, med en lång rad grunddokument som man kan ladda hem i original (...) Jag har därför haft stor nytta av den. Jag har långt ifrån tagit del av allt, men hitills inte hittat någon rasism, eller några sakuppgifter som inte visat sig stämma med angivna källor." (http://www.radioislam.org/wilhelmson/sv/wilhelmsson-rami.htm)

Den här uppsatsen ger en bra sammanfattning av propagandan på siten Radio Islam (s.26-28). Även Författaren och kulturskribenten Ola Larsmo beskrev sajten i en läsvärd artikel från 2005. Här följer ett utdrag:

Det rör sig här om den främsta samlingen av "hate speech" och antisemitism som i dag finns tillgänglig på svenska språket - för att inte tala om de andra språk som sajten rymmer. Vid sidan av detta är Radio Islam världsberömd som "faktabas" för revisionister som förnekar nazisternas massmord på judar och andra under kriget. Det är framför allt vad Radio Islam är: världens i dag kanske ledande nynazistiska webbplats.

Nationalvänsterns Fib/Kulturfront (fib.se) står ofta som värd för Wilhelmsons skriver. I bloggosfären är det Leif Erlingsson (blog.lege.net) och naturligtvis vänsterpartisten Jan-Inge Flücht (jinge.se), m fl som upplåtit utrymme till Wilhelmson.

Nu senast var det Flücht som stod som värd och i den aktuella artikeln "Kommer världen förändras nu" skriver Wilhelmson:

"Valet är i mångt och mycket en teater, regisserad av ägarkonstellationerna kring USA:s privata (!) centralbank Federal Reserv (Fed). De är också centrala aktörer i den ekonomiska krisen. Dessa ägare besitter eller kontrollerar större delen av massmedia och bidrar sedan länge med avgörande finansiering av båda sidor i de amerikanska valen."

Sedan går han vidare med att i sann Ahmed Rami-stil rapa upp en massa namn på personer med faktisk eller påstådd judisk bakgrund och knyta dessa till den maktelit han påstår styr världen. Detta är ett klassiskt exempel på myten om den judiska världskonspirationen. Enligt Wilhelmson känner journalisterna egentligen till den påstådda sammansvärjningen men de väljer att inte säga något.

Anledningen till deras tystnad ger Wilhelmson i en annan bloggning där det påstås att den judiska sammansvärjningen "kontrollerar idiologiproduktionen". Såhär fortsätter han:

"Det torde knappast vara en överdrift att denna i dagens värld, inklusive Sverige, är gravt sionistiserad. Om detta må vi dock icke berätta. Det vet varenda journalist."
(http://jinge.se/mediekritik/per-gudmundson-islamofobernas-talesman.htm#comment-142973)

Att judarna styr media är en seglivad antisemitisk myt som Wilhelmson flitigt använder sig av. Judarna kontrollerar enligt Wilhelmson naturligtvis även finansvärlden och i en kommentar på jinge.se tipsar han om en artikel där finanskrisen beskrivs som en "sionistisk snyting". (http://jinge.se/mediekritik/nyliberaler-genomfor-det-storsta-ranet-genom-tiderna.htm#comment-159916)

Wilhelmson knyter i sitt senaste inlägg Obamas nya stabschef till Lewinskyaffären som W hävdar "var en typisk Mossadfälla gillrad för Clinton". Ett utmärkt exempel på att inget är för trivialt för att inlemmas i myten om den världsjudiska konspirationen. Jag har tidigare tagit upp konspirationsteoerier baserade på Lewinskyaffären här.

I en annan gästbloggning på jinge.se skriver Wilhelmson om "världsjudendomen". Han förpackar antisemitiska myter och sprider dem i en modern skrud. Ett exempel är brunnsförgiftning, enligt Wilhelmson "en renässans för den medeltida nationalreligiösa judendomen med sitt lagsystem Halaka" som är "extremt fientligt till icke-judar, som inte betraktas som riktiga människor". (http://jinge.se/allmant/med-antisemitismen-som-politiskt-vapen.htm)

Vad vi har att göra med är hatpredikant och konpiracist som hela tiden uppdaterar Sion vises protokoll och annan rasistisk mytologi riktad mot judar genom att applicera dem på samtida företeelser. Det är häpnadsväckande att flera bloggar gillande länkar till inlägget och att fler inte reagerar emot det.

Lasse Wilhelmson var tidigare medlem i Judar för Israelisk-Palestinsk fred (JIPF) och har även varit aktiv i Täbys kommunpolitik, detta enligt en artikel han skrev på Brännpunkt för ett par år sedan.

Charlotte Wiberg har tidigare uppmärksammat Wilhelmsons retorik här och Flüchts dito bland annat här.

Uppdatering 7/11:

Att Lasse Wilhelmsons idéer dyker upp i debattens huvudfåra är ett tecken på hur det extrema normaliseras. Tillsammans med Svenska akademiledamoten Per Wästberg skrev han 2004 en artikel i DN Kultur som stämplade sionismen som en raslära. Artikelförfattarna skrev även att "Israel och dess lobby i västvärlden går nu till våldsam offensiv för att legitimera en uppenbart planerad etnisk rensning".

Lasse Wilhelmsson var även delaktig i Broderskaps, ABF:s och Fib/k:s inbjudan av Gilad Atzmon (vars artikel om finanskrisen som en "sionistisk snyting" nämndes ovan) till Sverige förra året. En sammanfattning av Atzmon-affären finns att läsa här.

I Expo (2/2007) kommenterades seminariet med Atzmon såhär:

"En snabb internetsökning ger vid handen att jazzmusikern och samhällsdebattören Gilad Atzmon anser att judarna kontrollerar världen och har sig själva att skylla för Förintelsen. Öronbedövande varningsklockor, någon? Tyvärr inte. [...]Vi lever i en tid då fackeltåg med nazister skanderar ”Israel ut ur Sverige” utanför Stockholms synagoga. Att låtsas som om kritik av staten Israel inte kan användas som förevändning för antisemitism – och ”sionister” som kodord för ”judarna” – är en farlig hållning. Men FiB och Broderskapsrörelsen visar inget intresse för att bryta sin flirt med antisemitismen, en flirt som gått helt överstyr hos delar av den svenska vänstern."

För Wilhelmson är allt i världen väldigt enkelt att förstå. I en kommentar på Jinge.se berättar han om sin metod för att göra världen begriplig:

"Ett tips är att om man vill veta mer om hur världen styrs, kan man alltid lägga till Rotschild, Rockefeller eller Kissinger som ett extra sökord till något av de små sakerna jag nämnde i min blogg på olika ställen."
(http://jinge.se/mediekritik/kommer-varlden-att-forandras-nu-av-lasse-wilhelmson.htm)

När numera tidningar länkar till bloggar som jinge.se finns den här sortens idéer tillgängliga bara ett musklick från nyhetskonsumenten.

Uppdatering 2:
Magnus Sandelin om en välvillig intervju Mohamed Omar genomfört med Lasse Wilhelmson. (31/3-09)

Utdrag ur Sandelins inlägg:

För de som händelsevis tvekat kring påståendena om att “Jinges” gästskribent Lasse Wilhelmson är uppfylld av antisemitiska konspirationsteorier så borde tvekan ta slut nu. Den radikala islamisten Mohamed Omar har nämligen på sin blogg lagt upp en lång propagandatext/intervju med Wilhelmson där ett flertal av de vanligaste antisemitiska myterna finns representerade. Ett axplock:
Om att sionism är lika med nazism:

“Du har den ariska nazismen och den judiska nazismen. Och den judiska föregick den tyska.”

Om att Israels regim styr svenska medier:

“De stora tidningarna är mer eller mindre en del av Israels nätverk. När man ser vad de skriver i Sydsvenska Dagbladet, DN, Expressen och så vidare, och vilka det är som skriver, märker man att det ibland till och med är samma folk som jobbar med Svenska kommittén mot antisemitism, Expo och Forum för levande historia.”

Om att bilden av judar är för positiv:

“Vad vi har fått i Västvärlden är en filosemitism, en beundran för judar. Man får endast nämna judar när de har gjort något bra. Filosemitismen innebär att man inte får röra vid det judiska, man får inte kritisera judendomen, en underdånig beundran av allt judiskt. Filosemitismen är ett betydligt större problem än antisemitismen.”

Om att antisemitismen är judarnas eget fel:

“Judefientlighet har det funnits genom historien. Men ofta är det så att det är judarna själva som genom sitt eget beteende har framkallat den.”

Om att jag är styrd av “sionisterna”:

“Sandelin har inte uppfunnit den antisemitiska nedsmutsningsmetoden själv. Han är bara en springpojke till sionisterna som ser antisemitismen som ett politiskt vapen för att fullfölja Herzls plan om en judisk stat i Palestina.”

Om att Israel låg bakom 11/9:

“Israel var inblandat i 11-september, vilket man försöker att dölja. Den största spionringen riktad mot USA skedde strax före 11/9. Det var två hundra israeliska agenter som utgav sig för att vara konststudenter som greps av FBI.”

Om att Israel låg bakom bomberna i Londons tunnelbana:

“Man kunde läsa i Haaretz att Netanyahu som var Israels utrikesminister blev förvarnad. Han fanns i London inför ett möte. Det innebär att Israel kände till vad som skulle hända. Tittar man närmare på den här händelsen upptäcker man att de samma dag, 7/7, hade en stor säkerhetsövning med bland annat simulerade terroristattacker, alltså samma upplägg som 11/9 i USA.”

Om att judarna låg bakom den ryska revolutionen:

“Judarna är totalt dominerande i den socialistiska rörelsen och bland bolsjevikerna. I den tidiga Sovjetstaten dominerade judarna överallt - i hemliga polisen, i beslutande församlingar, i partiledningen. När jag såg det här började jag titta vidare. Det var likadant i Tyskland. Den kommunistiska ideologin, den kommunistiska revolutionen, var sammanflätade med judiska intressen. I Sovjet förstörde man massor av kyrkor, men inga synagogor.”

Och som slutkläm förnekar Lasse Wilhelmson omfattningen av Förintelsen:

“Allting med Förintelsen är heligt. Det får inte ifrågasättas. Siffran 6 miljoner är helig. Redan på 20-talet pratade sionister på Wall Street om 6 miljoner judar som skulle dö. Siffran kommer därifrån.”

(…)

Sionismen behöver det här tabut och behöver Förintelsen för att kunna kontrollera människors tänkande i Västvärlden. För att kunna motivera krigen.

(…)

Man vet att det skett fruktansvärda saker i koncentrationslägren. Det råder ingen tvekan om. Men hur många som dog i tyfus och hur många som blev avsiktligt avrättade det vet man inte. Men inte var det 6 miljoner.”

Uppdatering 3:

I en ytterligare-intervju hävdar Lasse Wilhelmson hävdar att det var "judarna" som förklarade krig mot Tyskland. Läs mer här.

Intressant om bosättningspolitiken

Jag skriver sällan om konflikten mellan israeler och palestinier men vill passa på att tipsa om ett par texter som diskuterar det hinder för fred som bosättningarna på västbanken utgör.

Anna Veeder har en text om detta på Newsmill.

Zeev Sternhell är också intressant. I en Haaretz-intervju om hur de som inte vill upphäva ockupationen inte kan kallas för sionister säger han:

"Certainly. The right wing advocating the greater Israel is the real post-Zionist body. Whoever supports the occupation, i.e. a binational state, is no Zionist. This could also be said of politicians who drag their feet in negotiations intended to bring about a two-state solution for two nations. They're putting off this solution to the unforeseeable future, endangering the Jewish state's future."

Läs hela intervjun här eller en artikel här där Sternhell utvecklar resonemangen.

Åsa Linderborgs obehagliga fixering

Författaren, historikern och kulturskribenten Åsa Linderborg delar inte den grekiska tidningens uppfattning om Obama (se mitt förra inlägg). Det kom jag att tänka på när jag just hörde henne i kanal 5:s valvaka tala om andra strukturer och makter än presidenten i amerikansk politik. Det är ju en sak att konstatera att även kongressen, HD, näringslivet, intressegrupper, mm har en påverkan på amerikansk politik. Kanske är det även så Linderborg menar men jag kunde inte låta bli att tänka på hennes tidigare utläggningar i detta ämne.

För den som följt hennes skrivier på Aftonbladets kultursida har ett obehagligt mönster länge varit tydligt. Linderborg har gång på gång legitimerat antisemitism och ibland själv uttryckt grumliga åsikter när det gäller judar och makt.

Åsa Linderborgs reaktion på rapporten om antisemitiska attityder från 2006 var oerhört talande. Meningen var att kritisera undersökningen och vifta bort dess slutsatser, en reflex Linderborg knappast var ensam om att ge uttryck för. Men hennes text sa mycket mer om hennes egna åsikter om judar än den sa om rapportens kvalitet. Linderborg skrev:

"Enligt undersökningen är det 14 procent av svenskarna som i olika grad tycker att "Judarna utnyttjar nazistrnas judeutrotning (förintelsen) i ekonomiska och politiska syften". (...) Men det kan ju räcka med att man anser att enstaka judar exploaterar förintelsen för att sätta dit ett kryss."

Läs noga. Vad Linderborg skriver är att oförmågan att skilja judarna som grupp från "enstaka judar" inte kan sägas vara exempel på rasistiskt tänkande. Linderborg visar med formuleringen att hon själv inte ser någon skillnad. "Vet vi att alla svarande förmår skilja på israeliska Sharon-hökar och judar i allmänhet? Om inte, vad beror det på?", frågar Linderborg.

Ja, vad beror det på att just den rasism som riktas mot judar är något judarna, enligt Linderborg, själva bär skulden till?

Instämmande i essentialistiska påståenden om judar och media avfärdas som legitim kritik mot Bonnier-koncernen. Istället för att seriöst diskutera rapporten avslöjar Linderborg gång på gång sitt eget grumliga tänkande.

Hon menar vidare att Forum för levande historia "inte vill diskutera varför den [antisemitismen] finns". Linderborgs uppfattning är tydlig - det är judarnas agerande som är orsaken. Att seglivade antijudiska fördomar skulle leva kvar i samhället fnyser Linderborg åt och gång på gång söker hon förvandla antisemitism till legitim medie- eller Israelkritik.

I början av året skrev Linderborg att Obama "i takt med opinionssiffrorna prisgivit sig till Israelvänliga finansiärer – samma krafter som sedan länge bestämmer över Clintons politik." Myten om att amerikanska politiker är marionetter som styrs av judiska eller sionistiska lobbygrupper har länge utgjort ett centralt motiv i antijudiskt tänkande.

När Johannes Wahlström fick sina förfalskade intervjuer och konspirationsteorier publicerade i Ordfront och påstod att "Israels regim styr svenska medier" ryckte Linderborg genast ut för att ge Wahlström rätt i sak samtidigt som hon gav honom och hans redaktör en liten knäpp på näsan för slarvet med intervjuerna. Läs Håkan Holmbergs, Gellert Tamas, eller Henrik Bachner och Lars M Anderssons texter om detta för mer om affären.

Förväntingarna på Obama är stora från vitt skilda håll. Det är tydligt att det för vissa opinioner ligger närmre till hands att lägga skulden på en specfik minoritetsgrupp än på att kritisera politikerna när man blir besviken på den politiska praktiken. Att den folkkära författaren Åsa Linderborg praktiskt taget stått oemotsagd säger dessvärre en hel om den svenska oviljan att identifiera och bemöta judefientliga uttryck. Det bådar inte gott.

Uppdatering: Herman Dill har skrivit ett mycket läsvärt inlägg om Linderborg.

Under ett seminarium där bland annat det fortsatta intresset för Hitler och andra världskriget behandlas säger Åsa Linderborg att intresset (för Andra världskriget och Hitler) inleddes med den palestinska intifadan 1985. Det ligger i vissas intresse att diskussionen om Andra världskriget och Förintelsen ständigt diskuteras eftersom den stjäl ljuset från det palestinska folkets kamp

"Vissa" har alltså skapat ett intresse för Hitler och andra världskriget för att flytta fokus från palestinska folkets lidande. Andra världskriget, Förintelsen och nazismen tycks alltså enligt Linderborg inte vara central europeisk historia. Istället är det en grupp människor som manipulerat fram intresset för den här frågorna för att flytta fokus från palestiniernas situation. Dessa "vissa" Ligger på något dunkelt sätt bakom alla dokumentärer, böcker, filmer osv som behandlar Hitler och andra världskriget. "De" måste ha en enorm makt över våra samhällen.

Uppdatering 2:

Det är dags för Aftonbladets ansvariga utguvare börjar ta ansvar - Jonathan Leman (SVT Debatt)

Aftonbladet har sedan länge ett problematiskt förhållande till judar - Charlotte Wiberg, Jonathan Leman (Newsmill)

Mainstreamantisemitism i Grekland

Harry's place uppmärksammar en grekisk mitten-höger-tidning som påstått att en Obama-seger innebär slutet för "den judiska dominansen".

Värd att ta upp i sammanhanget är en intervju i Haaretz från 2004 med den grekiske kompositören Mikis Theodorakis, mannen bakom den trallvänliga musiken till Zorba. Intervjun utgör en skrämmande men oerhört intressant inblick i den sortens folklig antisemitism som ofta spelas ner eller till och med förnekas i debatten. Intervjun finns tillgänglig på Engage.

Kristallnatten i antisionistisk retorik

David Hirsh diskuterar antisionistiska försök att politisera minnet av kristallnatten.

Svensk homofobi på export

Tor Billgren om hur Åke Green medverkar i anti-homosexuell propaganda och sprider lögner internationellt.

Läs här och här.

Globalising Hatred : The New Anti-Semitism

Läste just en välskriven recension av den brittiska politikern Dennis MacShanes (Labour) nya bok om antisemitism.

Här är ett utdrag ur recensionen:

There are lots of features of US policy that foreigners, and plenty of Americans, think are misguided. But only with Israel do critics seem to assume that the White House loses all rationality and takes dictation from some extraneous, parasitical force. If the 'Israel lobby' was all-powerful, MacShane notes, it might have done something by now about Washington's solid alliance with Saudi Arabia, which is the chief exporter of an ideology explicitly dedicated to the destruction of Israel and of the Jews.

MacShane looks at the set texts of radical jihadi Islam and finds them full of abuse of Jews. He observes that the idea of an aggressive Jewish conspiracy is not a marginal strand in Islamist radicalism, but the essential premise. An ideological edifice of murderous hatred towards Jews is being erected in communities around the world and yet many people think anti-semitism is something that once happened in pre-war Europe. Worse, many left-leaning, liberal intellectuals seem to think that anti-Israel rhetoric is one of the more reasonable bits of the jihadi agenda - that on Zionism, at least, the terrorists have a point. Except that, by Zionists, al-Qaeda means Jews and its reason for hating them is that they are conspiring to control the world. Any complicity with that notion was anti-semitic in the Thirties and it still is.

Globalising Hatred is a small klaxon of a book, more concerned with raising the alarm than building a thesis. The arguments sometimes reel around giddily but are steadied on their way by solid facts. And in case you wondered, no, Denis MacShane is not Jewish. Does that make a difference to his argument?

Läs hela recensionen här.

Via Engage

Två lästips

Christoph Andersson om hur tyska nazisters propaganda och kartlägning av människor i Sverige.

Sakine Madon om skillnaden mellan att engagera sig och att visa engagemang.

Nytt om Durban II

Missa inte en läsvärd bloggning av Ashna om Durban II

Repliksvar

Jag svarar på Birros replik här.

Debattartikel på Newsmill

jag skrev en artikel för Newsmill om hur frågan om antisemitism diskuteras i Birro-Zytomierska-soppan.

Jag har tidigare bloggat om ämnet här.

Uppdatering: Charlotte kommenterar min artikel och Birros replik.
Även Ashna, Sakine och UNT kommenterar.

Antisemitisk litteratur på bokmässan i Frankfurt

Läs om detta här och här.

Birro och "Elitism-Judsim"

Marcus Birro blev i juni irrriterad på Calle Schulman vilket naturligtvis är helt ok. Men när Birro ska kritisera Schulman riktar han kritiken mot vad han kallar "elitism-judsim" (sic). Vad Birro verkar mena med detta är att Schulmans beteende är ett exempel på ett elitistiskt och judiskt beteende. Detta beteende präglas av "En Bödels Brist På Empati".
Så här såg rubriken ut:

"Elitism-Judsim Hatar Med En Bödels Brist På Empati"

Här är den borttagna sidan med tillhörande kommentarsfält.

Charlotte skriver om detta och om reaktionerna på att Katrin Zytomierska fått sparken.

Själv tycker jag att det är olutstigt att Katrin verkar ha fått foten, inte för sina hårda om deltagarna, utan för att hon bloggat om att Birro "har uttryckt sitt missnöje mot judar".

Nu tycker förstås inte jag att Birro ska få foten som sidekick från TV4:as kvällsöppet men det verkar onekligen vara så att påtalande av antisemitiska uttryck verkar vara mer provocerande än grumliga påståenden om judar.

Uppdatering 20.30:
Signaturen Patrik lämnade just en intressant kommentar som kan läsas i kommentarsfältet.

Uppdatering 2 19/10:

Charlotte följer upp med ett bra inlägg och bloggen Gameover kommenterar händelsen och kritiserar TV4.

Uppdatering 3 20/10:

Debattartikel på Newsmill. Texten är inte längre tillgänglig via newsmill.se, därför infogas den nedan.

Marcus Birro har visst uttryckt obehagliga idéer om judar

Publicerad: 2008-10-20, Uppdaterad: 2008-11-05

Marcus Birro har på sin blogg get uttryck för en obehaglig syn på judar. Mediernas ensidiga kritik av Katrin Zytomierska som kallat Birro för "Judehatare" präglas av okunnighet. Det skriver i dag JONATHAN LEMAN.

"Katrin är en subba som borde sparkas" och "TV4 är fega som inte står upp för Katrin" utgör grovt indelat de huvudsakliga reaktionerna i den fåniga mediekarusellen mellan Marcus Birro och Katrin Zytomierska. Det som fångar mitt intresse är det somliga verkar tycka är det värsta Zytomierska gjort sig skyldig till: antytt att Birro hatar judar.

I somras reagerade Marcus Birro med ett inlägg i sin blogg (10/6) på något Calle Schulman skrivit. Det står naturligtvis Birro fritt att ge svar på tal och Schulman är knappast någon ängel, han ska tåla kritik. Birro, i sitt svar på Schulman, riktar av någon oklar anledning kanonerna mot vad han kallar "elitism-judsim"(sic). Rubriken till inlägget är "Elitism-Judsim Hatar Med En Bödels Brist På Empati". Det är svårt att tolka på annat sätt än att Birro tycker att Schulmans beteende är ett exempel på ett påstått judiskt och elitistiskt beteende, ett beteende som präglas av hat och "En Bödels Brist På Empati".

Det spelar förstås ingen roll att Calle Schulman faktiskt inte är jude. Marcus Birro ger uttryck för en osmaklig - förvisso inte ny - syn på judar. För vad gör egentligen referensen till judiskhet eller "judism", som Birro vill kalla det, i bloggen och i det sammanhanget om han inte vill säga något med det? Det har vi inte fått svar på.

De ursprungliga inläggen i Marcus Birros blogg som berör det här är borttagna, och därmed även kommentarerna till inläggen, men de finns fortfarande kvar att ta del av genom Googles cache. I kommentarerna vägrar Birro ge svar på vad han egentligen menade med sin formulering. I stället anklagar han sina få kritiker för att "kasta första stenen". Han tackar för osmakliga inlägg i sitt kommentarsfält, han tackar specifikt en kommentator som tolkat hans inlägg som legitim kritik mot "judisk elitism" och judar som ser sig som "förmer än andra, dvs, det utvalda folket".
Birros svar på frågan om hans inställning till judar är att han knappast kan hysa antijudiska fördomar eftersom han har "släktingar som suttit i koncentrationsläger" och att det därför skulle vara "helt sinnesjukt att påstå" att han skulle kunna hysa fördomar mot judar. (17/10 Nyheter 24). Birro får ursäkta, men vad har släktingars historia att göra med vad som pågår i hans huvud eller vad han skriver i sin blogg? Försöket till bortförklaring påminner mig om en pinsam scen i den brittiska tv-serien The Office då chefen David Brent försökte förklara varför en man aldrig kan förakta kvinnor: "How can I hate women, my mum's one."

Birro kallar i samma intervju Katrin Zytomierska för "en sån här jävla människa" och "Nån jävla amöba från helvetet" - två minst sagt elaka omdömen som av någon anledning inte alls väcker journalisters och tyckares intresse och indignation. Samtidigt sväller mainstreammedia och bloggosfär över i fördömanden av Zytomierskas uttalanden som kategoriseras som förtal. De få bloggare som uppmärksammat vad Birro faktiskt skrivit om judar kan räknas på en hand. Varför? Hur kommer det sig att inte en enda journalist har brytt sig om att fråga vad Birro menade med det han skrev?

En märklig föreställning är att de enda som kan bära fördomar och hysa fientlighet mot judar är hatfyllda högerextremister. Det är få som inte tar avstånd från judehat när det kommer från de grupperna, men när antijudiska fördomar och attityder i vår tid uttrycks av etablerade tyckare i seriösa forum tycks det plötsligt vara ett tabu att överhuvudtaget diskutera det. Att tala om att det, på samma sätt som mot andra grupper, finns folkliga fördomar om judar leder hos alltför många till mental kortslutning.

Uppmärksammandet av antijudiska uttryck provocerar mer än de antijudiska uttrycken i sig. Nöjeskrönikören Maria Brander tycker exempelvis inte att man ska få skriva att någon uttryckt judehat. "Det är fullkomligt oacceptabelt. Ingen kan eller ska komma undan med det.", skriver hon i Expressen (18/10). Vad som däremot verkar kvitta för Brander är om det ligger något bakom påståendet. Den frågan vill inte hon, eller hennes kollegor för den delen, ägna ett tecken.

Hat är ju ett starkt ord och alla som ger uttryck för fördomar drivs förstås inte av hat. Jag vet lika lite som alla andra om Marcus Birro hyser hat. Men en sak är säker: Birro har uttryckt obehagliga idéer om judar. Och frågan återstår: Vad menar Birro egentligen med "Elitism-Judsim Hatar Med En Bödels Brist På Empati"?

JONATHAN LEMAN

Charlotte kommenterar min artikel och Birros replik.
Kommenterar gör även Sakine och UNT.

Uppdatering 5 22/10:

Birro replikerade och jag skrev ett repliksvar på Newsmill.
Repliksvaret till Birro är inte längre tillgängligt via newsmill.se, därför infogas det nedan.

Marcus Birros ursäkt slätar inte över hans fördomar

Publicerad: 2008-10-22 10:10, Uppdaterad: 2008-11-20 14:11

Att Birro häver ur sig fördomar om judar när han är förbannad visar att "det judiska" i hans tänkande förknippas med "elitism". Att han inte ser problemet i detta visar hur svårt vi har att tala om de vardagliga fördomar som omger judiskhet. Det skriver JONATHAN LEMAN i en replik Marcus Birros på senaste inlägg.

Att Marcus Birro knappast skulle ha skrivit som han gjorde om han inte menade något med det, var det jag skrev. Låt mig upprepa det som verkar gå Birro förbi: Att han häver ur sig fördomar om judar när han är förbannad på Schulman säger ju någonting - att "det judiska" i hans tänkande förknippas med "elitism" säger ytterligare något. Som om det inte var nog "Hatar" denna påstått judiska elitism "Med En Bödels Brist På Empati".

I stället för en vettig förklaring hänvisas till vad som kallas "en fullständig, reservationslös och ohämmad ursäkt för detta enda, illa valda ord". Det inlägg som åsyftas karaktäriseras bättre som en orgie i självmedlidande och är helt befriat från något som ens liknar en förklaring till formuleringen. Det är också i anslutning till detta inlägg som Birro tackar skribenten bakom de, enligt Birro, " fina inlägg" som rättfärdigar påståenden om elitistiska judar.

Samtidigt som Birro i sin replik på min artikel hävdar att han beklagar sitt inlägg säger han i samma stycke att det inte fanns "något som helst fog för några beskyllningar". Hur ska han ha det? Han tycks mena att formuleringen elitism-judism inte fanns i själva inlägget utan endast i rubriken (som om rubriken inte hade varit illa nog!), vilket är fel. I en kommentar till ett av de borttagna inläggen erkände Birro att han hade redigerat bort "elitism-judism" ur själva brödtexten.

Men det intressanta är inte ett enstaka blogginlägg av en författare. Exemplet visar bara den överladdning av begreppet antisemitism som finns. Under efterkrigstiden har företeelsen förknippats så starkt med nazism och Förintelsen att vardagliga fördomar - såsom den Birro ger uttryck för - blir svåra att känna igen och diskutera. Därför riktade journalistkåren ilskan mot Katrin Zytomierska, hur vågade hon anklaga Birro för något sådant?

Det var och är oproblematiskt att föra en diskussion kring Zytomierskas omdöme om en idoldeltagare som "lite väl bögig", vilket är bra. Det ses knappast som något otillbörligt att ställa frågor om Zytomierskas värderingar. Varför ska det vara så svårt att identifiera och ifrågasätta vanliga fördomar mot judar?

JONATHAN LEMAN

Nyheter24.

Updatering 6 23/10:

Aaron Israelson kommenterar.

Uppdatering 7 24/10:

Följande står att läsa i en tv-krönika i DN av Mattias Hermansson:

"...varpå Zytomierska slog tillbaka bloggledes med påståendet att Birro skulle ha antipatier mot judar. Nivån låg med andra ord långt under vad en tidnings insändarsida skulle ta in..."

Poängen verkar vara att antipatier mot judar inte är en verklig företeelse utan något som oseriösa personer drömmer ihop. Sedan försöker de skriva insändare om detta icke-ämne men de blir lyckligtvis refuserade så att Hermansson slipper höra fantasierna.

Expressen-skribenten Malin Roos ger uttryck för ungefär samma sak. I en krönika 23/10 skrev hon:

Plötsligt var det Katrin Zytomierska det var synd om. Inte de "bögiga","tjockisarna" eller för den delen, "judehatarna".

"Judehatare" är ett skällsord likt "tjockis" och inte en verklig företeelse. Alla som blir kallade judehatare tycks per definition vara offer för förolämpning.

I rubriken manar även skribenten Zytomierska att säga upp sig. Uppgiften att dissa eller hylla unga lycksökare vill man inte gärna dela med sig av.

Fantasier om lagar

S-politikern och bloggaren Reza Javid har författat ett inlägg där han beskriver en lag som specifikt skyddar judar mot rasism och som förhindrar att antijudiska uttalanden görs.

Jag skickade ett mail till Reza för att höra hur han tänker.

jag blev lite förbryllad när jag läste din bloggpost med titeln:
"De som använda sig av demokratin för att krossa just demokratin"
http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1745&blogg=27039

"Det islamofobiska budskapet som Jimmie Åkesson och kompani för skulle fällt dem för antisemitism om det istället var riktat mot judar men så länge det inte finns någon liknande lag som skyddar muslimer är det fritt fram att kalla sig för demokrater och föra hetsjakt på en halv miljon människor som bor i Sverige och över 1,5 miljarder totalt i världen."

Menar du att det finns en särskild lag som förbjuder antisemitiska uttalanden? Vad jag vet finns endast lagen om hets mot folkgrupp som omfattar såväl judar som muslimer.

Det ska bli spännande att läsa svaret.

Uppdatering 19/10:

Reza Javid har nu backat från påståendet att "det inte finns någon liknande lag som skyddar muslimer...".
Nu heter det istället att "myndigheterna" hindrar antisemitiska uttryck. Alltså vidhåller Javid i allt väsentligt samma felaktiga påstående. Den som vill kan ta del av Javids kommentarer här.

Durban igen

Passar på att tipsa om Charlottes senaste postning där hon uppmärksammar en intressant intervju med Jonas Sundberg och engagemanget mot en upprepning av Durban 2001.

McCain, Pallin och en obehaglig retorik

I Daily Show om skrämselkampanjerna mot Obama:



Jon Stewart kommenterar den antiarabiska retoriken som riktas mot Obama här:

Extremisters våld

Sakine Madon har en bra text om politiskt våld.

Palestinagrupperna bör ta ansvar

(Uppdatering 081128: Läs även mitt inlägg Palestinagruppernas teori och praktik)

Inom den pro-palestinska rörelsen uppstod för ett par år sedan en strid mellan dem som gav sitt stöd till den internationellt uppmärksammade antisemitien Jöran Jermas/Israel Shamir och dem som tog avstånd från hans judehat. Ammar Makboul var en av dem som tog avstånd från Shamir.

Beklagligt nog fanns även i avståndstagandet från Shamir/Jermas och hans bok Blommor i Galiléen legitimerande av de djupt problematiska kristallnattsmanifestationer där man mer eller mindre tydligt jämställer tyska nazister med judar. Avståndstagandet från Shamir och hans litteratur visar ändå på någon sorts medvetenhet om problematiken att pro-palestinsk aktivism även lockar rasister.

På måndag har Palestinagrupperna i Sverige (PGS) en manifestation tillsammans med bland annat svenska kyrkan. Marknadsföringen sker bland annat hos bloggaren och vänsterpartisten Jan-Inge Flücht där mytologiska framställningar av en pro-israelisk lobby som påstås tysta all kritik mot Israel varvas med grov demonisering av Israel och påståenden om att palestinierna blir utsatta för en Förintelse på samma sätt som judarna av nazisterna.

Palestinagruppernas Anna Wester (webredaktör och informationsansvarig) tipsar regelmässigt om inlägg i Flüchts blogg. Wester rekomenderar läsarna att ta del av Flüchts reklam för aktiviteten (Rubriken är "Palestinierna - Förintelsens senaste offer").

Det är dags för palestinagrupperna att visa att de är medvetna om att pro-palestinsk aktivism lockar inte bara människor med legitima anspråk utan även sådana som ser ett forum för rent eller förklätt judehat. Det är dags att ta avstånd från de senare.

Uppdatering 12/10: I PGS stadgar står att man "bekämpar all form av rasism, antisemitism och främlingsfientlighet". Det vore klädsamt om man levde upp till det och trovärdigheten i Israelkritiken skulle stiga i kurs om man tog sina egna stadgar på det allvar de förtjänar.

Uppdatering 2: Anna Wester om Jinge och rasism:

"...det var något om att jag länkar till Jinge och att han skulle vara rasist. Mitt svar: Jinge är inte rasist. Jag länkar inte till rasister."

Här finns ett antal exempel som visar den tydliga antisemitiska tendensen på Jinge.se.

Vidare läsning:

• I en läsvärd artikel i Expo kan man bland annat läsa om Palestinagruppernas ordförande Per Gahrtons tidigare försvar av Ahmed Ramis nazistpropaganda.
• Charlotte Wiberg har skrivit läsvärda inlägg om antisemitismen i vänsterbloggosfären här, här och här.
• Debatten i Arbetaren om Israel Shamir och den pro-palestinska rörelsen kan man ta del av här.

Karl Rydå om reaktionerna på vaken.se

Här.

Läs karl Rydås ursprungliga inlägg i ledarloggen här.

Skyll på judarna när det går dåligt

Intressant om judehat och finanskraschen i z-word-bloggen.

Rasism på läktarna

Brandmannen Henrik Johansson om hur hat sprider sig.

Uppdatering 8/10:

Det verkar finnas viss osäkerhet kring uppgitferna i insändaren.

Uppdatering 2 8/10:

Johansson vidhåller att hans bild av förloppet är sann (tack Charlotte).

Egentligen är det svårt att förstå varför det inträffade (förutsatt att det stämmer) väcker förvåning. I somras hade jag ett samtal med några goda vänner med fotbolssintresse som bekräftade att rasistiska slagord mot alla möjliga grupper, bland annat judar, var en del av läktarkulturen. Att ingen reagerar på sådant tycks vara normen.

Uppdatering 3 9/10:

Charlotte Wiberg skriver en mycket läsvärd inledare i Fria Tidningen som bland annat diskuterar händelsen.

Uppdatering 4 11/10:

Wiberg följer upp inledaren med en bloggpost.

Al Qaeda: Konspirationsteoretikerna hånar oss

Lite humor från The Onion:


9/11 Conspiracy Theories 'Ridiculous,' Al Qaeda Says

Lite allvar från Nick Cohen.

Föreläsningar av Håkan Blomqvist och Jeffrey Herf

Jag vill passa på att tipsa om två utmärkta videoinspelade föreläsningar som Svenska kommittén mot antisemitim länkar till. Ämnet för båda dessa är myten om den judiska världskonspirationen.

Några aktuella exempel på stereotyper om judar och pengar, ett ämne Håkan Blomqvist talar om i sin föreläsning, finner vi i en del av diskussionerna kring den amerikanska finanskrisen. ADL uppmärksammar detta.

Ett exemepel på stereotypisering genom fördomsulla formuleringar om judar och pengar kunde man läsa i en ledartext i Arbetarbladet i somras.

Ledaren uppmärksammades av SKMA som skrev:

Den mycket blandade publiken i Washington förvandlas och reduceras av Lutti till “judiska affärsmän i New York”. Lutti har troligen ingen aning om vilka som bevistade mötet, men han tycks förutsätta att det bara var judar och judar är i hans föreställningsvärld uppenbarligen “affärsmän”. Med begreppet “judiska affärsmän” associeras ofta föreställningar om rikedom och inflytande, två andra stereotyper som återkommande projiceras på judar som kategori. Även “New York” är i sådana sammanhang ett klassiskt signalord: i den antisemitiska idétraditonen är “New York” (eller “Wall Street”) en symbol för den föregivna judiska ekonomiska och politiska makten. Sådana uttryck var vanliga i svensk press på 1930- och 1940-talen, framför allt i högerorienterade och ”nationella” organ. Att de dyker upp i en socialdemokratisk ledare 2008 är beklämmande och oroande.

Debatt med nationaldemokraterna

Ikväll i SVT2 (19.30) debatteras frågan om främlingsfientliga och rasistiska partiers rätt att kampanja på skolor. Bland annat nationaldemokraternas Marc Abramsson och ssu:s Jytte Guteland kommer debattera. Medverkar gör även elever och skolledare.

På Skolfronts site finns mer information.

Jag har tidigare diskuterat frågan här och ställt mig frågande till JK:s beslut.

Kärleksbreven till Meinhof

Jens-Christian Brandt uppmärksammar den senaste tidens Meinhof-hyllningar.

På DN:s och Aftonbladets kultursidor har man under den senaste veckan kunnat läsa gripande kärleksbrev, nödtorftigt maskerade som bokrecensioner, till Ulrike Meinhof.

Recensionerna som diskuteras är Sara Stridsbergs i DN och Åsa Linderborgs i Aftonbladet.

Brandt avslutar med att sätta Meinhof-romantiken i ett historiskt sammanhang:

Den svenska kultureliten har alltid varit strikt avvisande mot demokratier på tysk mark. Weimarrepubliken upplevdes av stora delar av den svenska intelligentian som en förolämpning, och Förbundsrepubliken misstänkliggjordes från första stund. Hösten 1989 såg sig liberala DN tvungen att varna flyende östtyskar för ”det stålhårda prestationssamhället” i väst och så sent som i somras satt en populär tv-personlighet på bästa sändningstid och förklarade att de tyska fotbollsdamerna fick honom att tänka på nazismen.
De statsbildningar som däremot verkligen hänfört vår kulturelit har varit det genommilitariserade wilhelminska riket, Tredje riket då ordning rådde i Berlin och, naturligtvis, det härligt jämställda DDR.

Läs hela texten här.

Vänstern och antisemitismen

Charlotte Wiberg skriver på SVT Opinion om vänsterns oförmågan att se strukturer just när det kommer till antisemitism.

Det som är så uppseendeväckande med vänsterns oförmåga att hantera antisemitism är inte att själva antisemitismen rent allmänt skulle vara större där än annorstädes - utan att svansföringen är så extremt hög i den antirasistiska hållningen. Man berömmer sig inom den moderna vänstern av att känna igen rasistiska och sexistiska strukturer varhelst de uppträder i samhället. Men antisemitism verkar man vara blind för, eller rentav implicit ge sitt godkännande.

Läs hela texten här och Charlottes bloggpost här.

Den farliga Durban-processen

Mycket läsvärd krönika idag av Sakine Madon. Den handlar om Durban-konferensen som i nästa år följs upp med en konferens i Genève.

En resolution som förbjuder hädelse röstades igenom av FN:s människorättsråd förra året; en ny är på gång till vårens konferens. Helt omöjligt att genomskåda mysiga ord som "människorättsråd" och "konferenser mot rasism" är det alltså inte. I upptagningar från de förberedande mötena kan man höra sällskapet upprepa att religionskritik ska ses som "religiöst hat". Yttrandefrihet leder till en "ohållbar situation", sägs det utan att hymla. Enligt en av frontfigurerna, Doudou Diene, fram till nyligen FN:s speciella sändebud i frågor om rasism och diskriminering, ska friheten att yttra sig "inte användas för egna syften". Man kan undra vad det innebär och vem som avgör vad som sker i "egna syften". Människor som kräver att slippa förtryck i diktaturer, som ju agerar "i egna syften", vad vill Diene ska hända med dem? En ateist i Iran får inte mycket till frihet att hurra för.

Läs hela texten här.

För den som vill läsa mer om Durban-konferensen finns en bra genomgång av Heléne Lööw med titeln Durban och terrorattackerna mot USA –antisemitismen förenar. Texten finns att läsa här (sid 2-5). Här följer ett utdrag:

Det var inte bara vid NGO-konferensen som antisemitiska övertoner förekom – i en rad stora demonstrationer i anslutning till konferensen, förekom antisemitiska banderoller, flygblad och vid en stor demonstration, som från början gällde protester mot privatisering och globalisering, men som kom att tas över av aktivister, skanderade talkörer bakom antisemitiska banderoller ”Kill the Jews”, ”Kill the Americans”.

Även vid regeringskonferensen gjorde sig antisemitismen hörd. I plenarsalen talade ministrar från arabstater om de forna ”sionistiska” kolonialmakterna – och jublet ville aldrig ta slut från delar av NGO läktaren. I många av talen av arabiska och afrikanska ministrar förekom förringande uttalanden om Förintelsen. Meningar som ”ett visst folkslag lär ha utrotats i Europa under förra århundradet – och de fick kompensation”, var ett vanligt inlägg i restitutionsfrågan rörande slaveriet. För övrigt var det i stort sett endast det transatlantiska slaveriet som diskuterades. Det fanns givetvis talare från de här delarna av världen som avvek och protesterade, men deras röster drunknade. Kontentan av de stämningar som piskades upp i Durban var att allt ont i världen, allt lidande är judarna, européerna och amerikanerna skyldiga till.

Hela texten kan läsas här.

__________________________________
Läs också Ashna som skriver om den brittiska parlamentarikern George Galloways stöd till tyranner.