Vardagsrasism

Ett läsvärt inlägg om ämnet här.

"Attacken mot Chabad House i Bombay - en attack mot judar eller israeler?"

Intressant inlägg i bloggen Judaistik.

Att missförstå extrem islamism och terrorism

Håkan Holmberg om ideologiska skygglappar som skymmer sikten.
Utdrag:

I en rad kommentarer i UNT (och under hösten i en essä i Expo) har jag och andra medarbetare i UNT konstaterat att två schabloner alltid återkommer vid varje spektakuklärt terrordåd, dels att terrorns orsak är fattigdom och orättvisor, dels att muslimer generellt kan misstänkas för att bli terrorister.
Den första föreställningen blockerar den nödvändiga analysen av den islamistiska terrorns verkliga orsaker och de politiska sammanhang där den uppträder. Den andra är ett exempel på "identitetspolitik" av samma slag som islamisterna själva bekänner sig till.

Jag vill också rekommendera Holmbergs artikel med rubriken "Är det verkligen ett civilisationernas krig?" i augustinumret av Expo.

Palestinagruppernas teori och praktik

I en debattreplik för en tid sedan signerad Palestinagruppernas Per Gahrton och Anna Wester påstod de följande:

"Vi tar alltid tydligt avstånd från alla former av rasism och antisemitism..."

Jo, det är ju lätt att påstå men hur ser det ut i verkligheten?

Jag visade i ett tidigare inlägg hur palestinagruppernas Anna Wester (webredaktör och informationsansvarig) fullständigt okritiskt låter pro-palestinska evenemang marknadsföras i antisemitiska sammanhang och under parollen "Palestinierna - Förintelsens senaste offer". En titt i Westers länklista visar tydligt att medvetenheten om antisemitism är fullständigt obefintlig. På en fråga om varför hon länkar till siter med rasistiskt innehåll svarar hon: "Jinge är inte rasist. Jag länkar inte till rasister."
Tidigare i år har Wester passionerat hyllat Ghada Karmi vars konspiratoriska och rasistiska propaganda jag skrivit om här.

2002 anordnade Palestinagrupperna en demonstration i Stockholm där den internationellt uppmärksammade antisemitien Jöran Jermas/Israel Shamir/Adam Ermash talade:

Källa: www.palestinagrupperna.a.se/Sthlm020928del1.htm

Israel Shamir försvarades också frenetiskt av Kristoffer Larsson på Palestinagruppernas hemsida (http://www.palestinagrupperna.se/debattIsraelS.htm, ej längre online). Larssson skrev:

”Lobbyn har i årtionden bedrivit hårt arbete för att tysta kritik mot den judiska apartheidstaten. Påhoppen mot Shamir är en del i detta försök att stämpla hela Palestinarörelsen som antisemitisk”

Även i materialet PGS ger ut syns klart och tydligt att man knappast i praktiken tar avstånd från antisemtisim. Tvärt om, man anstränger sig för att förneka att antisemitism överhuvudtaget kan uppträda i anti-israelisk skrud.

I medlemstidningen Palestina Nu nr 2/2004 (sid 8-10) finns en artikel som stämplar allt engagemang mot antisemitism som en del av "lobbyns" arbete. Artikelförfattaren rapar upp namn på personer som ingår i denna "lobby" på ett sätt som liknar Radio Islams notoriska förteckningar av judiska och påstått judiska personer. Pro-israeler blandas i en salig röra med personer som inte deltar i mellanösterndebatten men som tar avstånd från judehat. Som en bilaga (klicka för bild) till numret fanns reklam för ett par böcker som kunde beställas från Palestinagrupperna. Bland dessa fanns den antisemitiska Blommor i Galiléen av Jermas/Shamir/Ermash.

I Mana nr 1/2008 fanns en artikel av Palestinagruppernas ordförande Per Gahrton där forskning om och engagemang mot antisemitism, som påstods ha stöd av "mäktiga intressen", hånades och beskrevs som försök att tysta legitim kritik mot Israel. Per Gahrton verkar ha gjort försvaret av antisemitism till något av en livsuppgift. Förr var det Ahmed Ramis litteratur och radiosändningar som skulle försvaras. Nu är det tidskriften Mana som Gahrton tar under sina vingar.
Intressant är att Gahrtons försvar av Ahmed Rami och Radio Islam innehöll exakt samma argument som han 2008 använde i Mana-debatten. Uppmärksammandet av antisemitism påstås ledas av resursstarka/mäktiga grupper som egentligen bara är ute efter att tysta legitim kritik mot Israel (en variant av Livingstone-formuleringen).
Henrik Bachner skriver I Återkomsten (sid 444-445):

I en serie artiklar 1988 argumenterade Gahrton för att Radio Islam inte gav uttryck för antisemitism. Den anmälan till justitiekanslerin (JK), som låg till grund för rättegången, angreps av Gahrton på följande sätt:
[N]är...Svenska Kommittén mot Antisemitism, i en inlaga till justitiekanslern kräver att en propalestinsk lokalradiostation, Radio Islam, skall stängas, med argumentet att sändningarna är ”antisemitiska”, har saken förvandlats från ett led i en fri diskussion till en aktion för att strypa debatten om Israels ockupationspolitik.
JK:s beslut att inleda en förundersökning mot Radio Islam var ”ett illavarslande tecken på undfallenhet inför en resursstark lobbyverksamhet”. (SvD 880302) Radio Islam beskrevs även i trivialiserande termer som ”en liten närradio med begränsad hörbarhet...” eller ”en ”misshaglig massmedieröst”. Kritiken mot radiostationens budskap syftade, skrev Gahrton, till att ”vända uppmärksamheten från israeliska grymheter till påstådda verbala fientligheter mot judar.” (SvD 880320)

Det bör vara uppenbart vid det här laget att Per Gahrtron fullständigt saknar trovärdighet när det kommer till ämnet antisemitism. Trots det kunde man i förra veckan läsa den här texten i Sydsvenskan.

Att PGS skulle ta avstånd från "alla former av rasism och antisemitism" stämmer alltså tyvärr inte alls. Problemet är naturligtvis inte engagemang för palestinierna, utan den extremism som Per Gahrton och andra ledande ideologer tolererar eller till och med representerar.
Uppdatering:
Magnus Sandelin skriver om inlägget och formulerar det självklara bättre än jag gjorde. Utdrag här:

Det går att rikta skoningslös kritik mot israelisk politik utan att blanda in antijudiska schabloner och tankemönster. Den mesta kritiken som framförs mot israelisk politik är saklig och legitim. Men tyvärr finns även personer och grupper som försöker dölja sin judefientlighet under skenbar “Israelkritik”, eller som reflexmässigt använder sig av antisemitiska stereotyper. När det sker så måste det kraftfullt fördömas.

Det är sorgligt att inte höga representanter för Palestinagrupperna verkar förstå det.

Uppdatering 2:

Jens Lundberg visar i den här kommentaren just den oförmåga att hantera problematiken som jag skrivit om ovan. Nej Jens, jag skrev aldrig att Palestinagrupperna (PgS) som helhet är att betrakta som antisemitisk. Jag skrev att påståendet att man "tydligt tar avstånd från" antisemitism helt enkelt inte är sant. Lundberg menar att man från PgS "endast" bjudit in Shamir en gång och att man sedan dess inte haft honom som talare. Vad Lundberg inte känner till eller inte vill gå in på är att PgS så sent som 2004 marknadsförde och sålde Shamirs bok.

Lästips

I Expo om Nationalsocialitisk fronts makeover. Missa inte heller det nya numret av tidskriften Expo.

En läsvärd debattartikel i GT om ökande antisemitism i Europa.

fel

fel

Åsa Linderborg igen

Texter av mig som berör Åsa Linderborg och antisemitism:

• Aftonbladet har sedan länge ett problematiskt förhållande till judar (Newsmill)
• Det är dags att Aftonbladets ansvarige utgivare börjar ta ansvar (SVT Debatt)
• Åsa Linderborgs obehagliga fixering (bloggen)
  

Kristallnatten 70 år efteråt

Håkan Holmberg diskuterar medvetenhet om och motstånd mot antisemitism i Sverige och i Tyskland. Ett utdrag:

I Sverige, som inte ockuperades eller på annat sätt direkt drogs in i andra världskriget, finns fortfarande en attityd av innebörden att vi inte berörs av vare sig Förintelsen och dess förspel eller av antisemitismen. Men Förintelsen är en mänsklig och europeisk katastrof och antisemitismen är ett gift som kan fräta sönder vilket samhälle som helst. Det är i Sverige och inte i något land på kontinenten som den mest svårartade antisemitiska propagandan i modern tid har bedrivits - och bemötts med störst aningslöshet.
Den hållning som Tysklands regering och demokratiska partier intar är i dag ett mönster som bör vara vägledande också i resten av Europa.

En bra film och en usel recension

Joseph Cedars film Beaufort är en stark och sevärd film och precis som Amos Gitais Kippur är den en verklig antikrigsfilm, helt befriad från hjältar och våldsromantik.

Jag tycker synd om TT:s anonyme "recensent" för att dennes intolerans och okunskap.

Ystads Allehandas betryggande ord

"Antisemitismens fula tryne visar sig gudskelov sällan i vårt land.", skriver Ystads Allehanda.

Det skulle vara intressant att veta hur tidningen kom fram till detta. Jag gissar att man utgått från att antisemitismen mer eller mindre dött ut efter andra världskriget och därför inte brytt sig om att kolla upp hur det förhåller sig med antisemitiska attityder och hatbrott.

The Turner Diaries

Nystartade Magazion har ett intressant inlägg om nazisten William Pierces bok The Turner Diaries som säljs av vanliga bokhandlare. Skribenten skriver:

"Narrativet glorifierar öppet folkmord och etnisk rensning på judar och svarta. De skildringar Earl Turner ger är romantiserande och utan ånger. Således är antagonisterna protagonister i narrativet, vilket resulterar i att läsaren inte känner i det skrivna ordets form att handlingarna och morden är moraliskt förkastliga. Tvärtom, narrativet ger allt som protagonisterna, dvs nyfascisterna, utför en moralisk legitimitet. Denna legitimitet skapas genom att narrativet ger bilden av judar som ledare för en totalitär regim, vars mål är att ta strypgrepp på Amerika genom vapenreglering och mångkulturism. Andra folkslag såsom svarta och latinoättlade framställs som vildar som drivs av ett begär att våldta vita kvinnor, och den enda chansen för de vita att skydda sig från mångkulturismens terror är att störta den judiska skräckregimen."

Jag delar inte skribentens åsikt att boken bör förbjudas men att bokhandlarna väljer att sälja den är förvånande.

Lasse Wilhelmson och hans sällskap

Igår (6/11) publicerades en text av Lasse Wilhelmson på bloggen jinge.se, en site där antisemitiska inlägg och kommentarer regelbundet publiceras. Lasse Wilhelmson är återkommande gästskribent på bloggen som drivs av vänsterpartisten Jan-Inge Flücht.

Lasse Wilhelmson festar med den internationellt uppmärksammade antisemiten Jöran Jermas/Adam Ermash/Israel Shamir och bidrar med material på hans hemsida. Han har även försvarat Ahmed Rami och dennes hatpropaganda på siten Radio Islam där Wilhelmson själv även medverkar som skribent. Såhär beskriver han Ramis djupt rasistiska site:

"Hans hemsida är mycket omfattande och faktaspäckad, med en lång rad grunddokument som man kan ladda hem i original (...) Jag har därför haft stor nytta av den. Jag har långt ifrån tagit del av allt, men hitills inte hittat någon rasism, eller några sakuppgifter som inte visat sig stämma med angivna källor." (http://www.radioislam.org/wilhelmson/sv/wilhelmsson-rami.htm)

Den här uppsatsen ger en bra sammanfattning av propagandan på siten Radio Islam (s.26-28). Även Författaren och kulturskribenten Ola Larsmo beskrev sajten i en läsvärd artikel från 2005. Här följer ett utdrag:

Det rör sig här om den främsta samlingen av "hate speech" och antisemitism som i dag finns tillgänglig på svenska språket - för att inte tala om de andra språk som sajten rymmer. Vid sidan av detta är Radio Islam världsberömd som "faktabas" för revisionister som förnekar nazisternas massmord på judar och andra under kriget. Det är framför allt vad Radio Islam är: världens i dag kanske ledande nynazistiska webbplats.

Nationalvänsterns Fib/Kulturfront (fib.se) står ofta som värd för Wilhelmsons skriver. I bloggosfären är det Leif Erlingsson (blog.lege.net) och naturligtvis vänsterpartisten Jan-Inge Flücht (jinge.se), m fl som upplåtit utrymme till Wilhelmson.

Nu senast var det Flücht som stod som värd och i den aktuella artikeln "Kommer världen förändras nu" skriver Wilhelmson:

"Valet är i mångt och mycket en teater, regisserad av ägarkonstellationerna kring USA:s privata (!) centralbank Federal Reserv (Fed). De är också centrala aktörer i den ekonomiska krisen. Dessa ägare besitter eller kontrollerar större delen av massmedia och bidrar sedan länge med avgörande finansiering av båda sidor i de amerikanska valen."

Sedan går han vidare med att i sann Ahmed Rami-stil rapa upp en massa namn på personer med faktisk eller påstådd judisk bakgrund och knyta dessa till den maktelit han påstår styr världen. Detta är ett klassiskt exempel på myten om den judiska världskonspirationen. Enligt Wilhelmson känner journalisterna egentligen till den påstådda sammansvärjningen men de väljer att inte säga något.

Anledningen till deras tystnad ger Wilhelmson i en annan bloggning där det påstås att den judiska sammansvärjningen "kontrollerar idiologiproduktionen". Såhär fortsätter han:

"Det torde knappast vara en överdrift att denna i dagens värld, inklusive Sverige, är gravt sionistiserad. Om detta må vi dock icke berätta. Det vet varenda journalist."
(http://jinge.se/mediekritik/per-gudmundson-islamofobernas-talesman.htm#comment-142973)

Att judarna styr media är en seglivad antisemitisk myt som Wilhelmson flitigt använder sig av. Judarna kontrollerar enligt Wilhelmson naturligtvis även finansvärlden och i en kommentar på jinge.se tipsar han om en artikel där finanskrisen beskrivs som en "sionistisk snyting". (http://jinge.se/mediekritik/nyliberaler-genomfor-det-storsta-ranet-genom-tiderna.htm#comment-159916)

Wilhelmson knyter i sitt senaste inlägg Obamas nya stabschef till Lewinskyaffären som W hävdar "var en typisk Mossadfälla gillrad för Clinton". Ett utmärkt exempel på att inget är för trivialt för att inlemmas i myten om den världsjudiska konspirationen. Jag har tidigare tagit upp konspirationsteoerier baserade på Lewinskyaffären här.

I en annan gästbloggning på jinge.se skriver Wilhelmson om "världsjudendomen". Han förpackar antisemitiska myter och sprider dem i en modern skrud. Ett exempel är brunnsförgiftning, enligt Wilhelmson "en renässans för den medeltida nationalreligiösa judendomen med sitt lagsystem Halaka" som är "extremt fientligt till icke-judar, som inte betraktas som riktiga människor". (http://jinge.se/allmant/med-antisemitismen-som-politiskt-vapen.htm)

Vad vi har att göra med är hatpredikant och konpiracist som hela tiden uppdaterar Sion vises protokoll och annan rasistisk mytologi riktad mot judar genom att applicera dem på samtida företeelser. Det är häpnadsväckande att flera bloggar gillande länkar till inlägget och att fler inte reagerar emot det.

Lasse Wilhelmson var tidigare medlem i Judar för Israelisk-Palestinsk fred (JIPF) och har även varit aktiv i Täbys kommunpolitik, detta enligt en artikel han skrev på Brännpunkt för ett par år sedan.

Charlotte Wiberg har tidigare uppmärksammat Wilhelmsons retorik här och Flüchts dito bland annat här.

Uppdatering 7/11:

Att Lasse Wilhelmsons idéer dyker upp i debattens huvudfåra är ett tecken på hur det extrema normaliseras. Tillsammans med Svenska akademiledamoten Per Wästberg skrev han 2004 en artikel i DN Kultur som stämplade sionismen som en raslära. Artikelförfattarna skrev även att "Israel och dess lobby i västvärlden går nu till våldsam offensiv för att legitimera en uppenbart planerad etnisk rensning".

Lasse Wilhelmsson var även delaktig i Broderskaps, ABF:s och Fib/k:s inbjudan av Gilad Atzmon (vars artikel om finanskrisen som en "sionistisk snyting" nämndes ovan) till Sverige förra året. En sammanfattning av Atzmon-affären finns att läsa här.

I Expo (2/2007) kommenterades seminariet med Atzmon såhär:

"En snabb internetsökning ger vid handen att jazzmusikern och samhällsdebattören Gilad Atzmon anser att judarna kontrollerar världen och har sig själva att skylla för Förintelsen. Öronbedövande varningsklockor, någon? Tyvärr inte. [...]Vi lever i en tid då fackeltåg med nazister skanderar ”Israel ut ur Sverige” utanför Stockholms synagoga. Att låtsas som om kritik av staten Israel inte kan användas som förevändning för antisemitism – och ”sionister” som kodord för ”judarna” – är en farlig hållning. Men FiB och Broderskapsrörelsen visar inget intresse för att bryta sin flirt med antisemitismen, en flirt som gått helt överstyr hos delar av den svenska vänstern."

För Wilhelmson är allt i världen väldigt enkelt att förstå. I en kommentar på Jinge.se berättar han om sin metod för att göra världen begriplig:

"Ett tips är att om man vill veta mer om hur världen styrs, kan man alltid lägga till Rotschild, Rockefeller eller Kissinger som ett extra sökord till något av de små sakerna jag nämnde i min blogg på olika ställen."
(http://jinge.se/mediekritik/kommer-varlden-att-forandras-nu-av-lasse-wilhelmson.htm)

När numera tidningar länkar till bloggar som jinge.se finns den här sortens idéer tillgängliga bara ett musklick från nyhetskonsumenten.

Uppdatering 2:
Magnus Sandelin om en välvillig intervju Mohamed Omar genomfört med Lasse Wilhelmson. (31/3-09)

Utdrag ur Sandelins inlägg:

För de som händelsevis tvekat kring påståendena om att “Jinges” gästskribent Lasse Wilhelmson är uppfylld av antisemitiska konspirationsteorier så borde tvekan ta slut nu. Den radikala islamisten Mohamed Omar har nämligen på sin blogg lagt upp en lång propagandatext/intervju med Wilhelmson där ett flertal av de vanligaste antisemitiska myterna finns representerade. Ett axplock:
Om att sionism är lika med nazism:

“Du har den ariska nazismen och den judiska nazismen. Och den judiska föregick den tyska.”

Om att Israels regim styr svenska medier:

“De stora tidningarna är mer eller mindre en del av Israels nätverk. När man ser vad de skriver i Sydsvenska Dagbladet, DN, Expressen och så vidare, och vilka det är som skriver, märker man att det ibland till och med är samma folk som jobbar med Svenska kommittén mot antisemitism, Expo och Forum för levande historia.”

Om att bilden av judar är för positiv:

“Vad vi har fått i Västvärlden är en filosemitism, en beundran för judar. Man får endast nämna judar när de har gjort något bra. Filosemitismen innebär att man inte får röra vid det judiska, man får inte kritisera judendomen, en underdånig beundran av allt judiskt. Filosemitismen är ett betydligt större problem än antisemitismen.”

Om att antisemitismen är judarnas eget fel:

“Judefientlighet har det funnits genom historien. Men ofta är det så att det är judarna själva som genom sitt eget beteende har framkallat den.”

Om att jag är styrd av “sionisterna”:

“Sandelin har inte uppfunnit den antisemitiska nedsmutsningsmetoden själv. Han är bara en springpojke till sionisterna som ser antisemitismen som ett politiskt vapen för att fullfölja Herzls plan om en judisk stat i Palestina.”

Om att Israel låg bakom 11/9:

“Israel var inblandat i 11-september, vilket man försöker att dölja. Den största spionringen riktad mot USA skedde strax före 11/9. Det var två hundra israeliska agenter som utgav sig för att vara konststudenter som greps av FBI.”

Om att Israel låg bakom bomberna i Londons tunnelbana:

“Man kunde läsa i Haaretz att Netanyahu som var Israels utrikesminister blev förvarnad. Han fanns i London inför ett möte. Det innebär att Israel kände till vad som skulle hända. Tittar man närmare på den här händelsen upptäcker man att de samma dag, 7/7, hade en stor säkerhetsövning med bland annat simulerade terroristattacker, alltså samma upplägg som 11/9 i USA.”

Om att judarna låg bakom den ryska revolutionen:

“Judarna är totalt dominerande i den socialistiska rörelsen och bland bolsjevikerna. I den tidiga Sovjetstaten dominerade judarna överallt - i hemliga polisen, i beslutande församlingar, i partiledningen. När jag såg det här började jag titta vidare. Det var likadant i Tyskland. Den kommunistiska ideologin, den kommunistiska revolutionen, var sammanflätade med judiska intressen. I Sovjet förstörde man massor av kyrkor, men inga synagogor.”

Och som slutkläm förnekar Lasse Wilhelmson omfattningen av Förintelsen:

“Allting med Förintelsen är heligt. Det får inte ifrågasättas. Siffran 6 miljoner är helig. Redan på 20-talet pratade sionister på Wall Street om 6 miljoner judar som skulle dö. Siffran kommer därifrån.”

(…)

Sionismen behöver det här tabut och behöver Förintelsen för att kunna kontrollera människors tänkande i Västvärlden. För att kunna motivera krigen.

(…)

Man vet att det skett fruktansvärda saker i koncentrationslägren. Det råder ingen tvekan om. Men hur många som dog i tyfus och hur många som blev avsiktligt avrättade det vet man inte. Men inte var det 6 miljoner.”

Uppdatering 3:

I en ytterligare-intervju hävdar Lasse Wilhelmson hävdar att det var "judarna" som förklarade krig mot Tyskland. Läs mer här.

Intressant om bosättningspolitiken

Jag skriver sällan om konflikten mellan israeler och palestinier men vill passa på att tipsa om ett par texter som diskuterar det hinder för fred som bosättningarna på västbanken utgör.

Anna Veeder har en text om detta på Newsmill.

Zeev Sternhell är också intressant. I en Haaretz-intervju om hur de som inte vill upphäva ockupationen inte kan kallas för sionister säger han:

"Certainly. The right wing advocating the greater Israel is the real post-Zionist body. Whoever supports the occupation, i.e. a binational state, is no Zionist. This could also be said of politicians who drag their feet in negotiations intended to bring about a two-state solution for two nations. They're putting off this solution to the unforeseeable future, endangering the Jewish state's future."

Läs hela intervjun här eller en artikel här där Sternhell utvecklar resonemangen.

Åsa Linderborgs obehagliga fixering

Författaren, historikern och kulturskribenten Åsa Linderborg delar inte den grekiska tidningens uppfattning om Obama (se mitt förra inlägg). Det kom jag att tänka på när jag just hörde henne i kanal 5:s valvaka tala om andra strukturer och makter än presidenten i amerikansk politik. Det är ju en sak att konstatera att även kongressen, HD, näringslivet, intressegrupper, mm har en påverkan på amerikansk politik. Kanske är det även så Linderborg menar men jag kunde inte låta bli att tänka på hennes tidigare utläggningar i detta ämne.

För den som följt hennes skrivier på Aftonbladets kultursida har ett obehagligt mönster länge varit tydligt. Linderborg har gång på gång legitimerat antisemitism och ibland själv uttryckt grumliga åsikter när det gäller judar och makt.

Åsa Linderborgs reaktion på rapporten om antisemitiska attityder från 2006 var oerhört talande. Meningen var att kritisera undersökningen och vifta bort dess slutsatser, en reflex Linderborg knappast var ensam om att ge uttryck för. Men hennes text sa mycket mer om hennes egna åsikter om judar än den sa om rapportens kvalitet. Linderborg skrev:

"Enligt undersökningen är det 14 procent av svenskarna som i olika grad tycker att "Judarna utnyttjar nazistrnas judeutrotning (förintelsen) i ekonomiska och politiska syften". (...) Men det kan ju räcka med att man anser att enstaka judar exploaterar förintelsen för att sätta dit ett kryss."

Läs noga. Vad Linderborg skriver är att oförmågan att skilja judarna som grupp från "enstaka judar" inte kan sägas vara exempel på rasistiskt tänkande. Linderborg visar med formuleringen att hon själv inte ser någon skillnad. "Vet vi att alla svarande förmår skilja på israeliska Sharon-hökar och judar i allmänhet? Om inte, vad beror det på?", frågar Linderborg.

Ja, vad beror det på att just den rasism som riktas mot judar är något judarna, enligt Linderborg, själva bär skulden till?

Instämmande i essentialistiska påståenden om judar och media avfärdas som legitim kritik mot Bonnier-koncernen. Istället för att seriöst diskutera rapporten avslöjar Linderborg gång på gång sitt eget grumliga tänkande.

Hon menar vidare att Forum för levande historia "inte vill diskutera varför den [antisemitismen] finns". Linderborgs uppfattning är tydlig - det är judarnas agerande som är orsaken. Att seglivade antijudiska fördomar skulle leva kvar i samhället fnyser Linderborg åt och gång på gång söker hon förvandla antisemitism till legitim medie- eller Israelkritik.

I början av året skrev Linderborg att Obama "i takt med opinionssiffrorna prisgivit sig till Israelvänliga finansiärer – samma krafter som sedan länge bestämmer över Clintons politik." Myten om att amerikanska politiker är marionetter som styrs av judiska eller sionistiska lobbygrupper har länge utgjort ett centralt motiv i antijudiskt tänkande.

När Johannes Wahlström fick sina förfalskade intervjuer och konspirationsteorier publicerade i Ordfront och påstod att "Israels regim styr svenska medier" ryckte Linderborg genast ut för att ge Wahlström rätt i sak samtidigt som hon gav honom och hans redaktör en liten knäpp på näsan för slarvet med intervjuerna. Läs Håkan Holmbergs, Gellert Tamas, eller Henrik Bachner och Lars M Anderssons texter om detta för mer om affären.

Förväntingarna på Obama är stora från vitt skilda håll. Det är tydligt att det för vissa opinioner ligger närmre till hands att lägga skulden på en specfik minoritetsgrupp än på att kritisera politikerna när man blir besviken på den politiska praktiken. Att den folkkära författaren Åsa Linderborg praktiskt taget stått oemotsagd säger dessvärre en hel om den svenska oviljan att identifiera och bemöta judefientliga uttryck. Det bådar inte gott.

Uppdatering: Herman Dill har skrivit ett mycket läsvärt inlägg om Linderborg.

Under ett seminarium där bland annat det fortsatta intresset för Hitler och andra världskriget behandlas säger Åsa Linderborg att intresset (för Andra världskriget och Hitler) inleddes med den palestinska intifadan 1985. Det ligger i vissas intresse att diskussionen om Andra världskriget och Förintelsen ständigt diskuteras eftersom den stjäl ljuset från det palestinska folkets kamp

"Vissa" har alltså skapat ett intresse för Hitler och andra världskriget för att flytta fokus från palestinska folkets lidande. Andra världskriget, Förintelsen och nazismen tycks alltså enligt Linderborg inte vara central europeisk historia. Istället är det en grupp människor som manipulerat fram intresset för den här frågorna för att flytta fokus från palestiniernas situation. Dessa "vissa" Ligger på något dunkelt sätt bakom alla dokumentärer, böcker, filmer osv som behandlar Hitler och andra världskriget. "De" måste ha en enorm makt över våra samhällen.

Uppdatering 2:

Det är dags för Aftonbladets ansvariga utguvare börjar ta ansvar - Jonathan Leman (SVT Debatt)

Aftonbladet har sedan länge ett problematiskt förhållande till judar - Charlotte Wiberg, Jonathan Leman (Newsmill)

Mainstreamantisemitism i Grekland

Harry's place uppmärksammar en grekisk mitten-höger-tidning som påstått att en Obama-seger innebär slutet för "den judiska dominansen".

Värd att ta upp i sammanhanget är en intervju i Haaretz från 2004 med den grekiske kompositören Mikis Theodorakis, mannen bakom den trallvänliga musiken till Zorba. Intervjun utgör en skrämmande men oerhört intressant inblick i den sortens folklig antisemitism som ofta spelas ner eller till och med förnekas i debatten. Intervjun finns tillgänglig på Engage.

Kristallnatten i antisionistisk retorik

David Hirsh diskuterar antisionistiska försök att politisera minnet av kristallnatten.

Svensk homofobi på export

Tor Billgren om hur Åke Green medverkar i anti-homosexuell propaganda och sprider lögner internationellt.

Läs här och här.