Boström ljuger i Al-Jazeera

Donald Boström i Al Jazeera (28/8):

"Nobody have ever said or written that the Israeli army is catching young Palestinian men in order to carving out their organs. But there is a false translation of the article."

Jaha, det fanns inget sådant i artikeln? Låt oss ta en titt på vad Boström faktiskt skrev i den famösa AB-artikeln. Jag vill nämligen minnas att det är just sådana anklagelser som förs fram:

"Men starka misstankar finns också hos palestinier att deras unga män har fångats in, och...ofrivilligt fått agera organreserv innan de dödats."

Jo, där har vi det. Boström tycks ha mycket svårt att hålla sig till sanningen.

Medan debatten pågår rullar Boströms rykten och antydningar förbi i textremsor som om de vore vederhäftig fakta:

"Israeli army accused of harvesting organs from executed Palestinians"

"Israeli troops killed Palestinians then took body parts"

"Bodies kept for months or years before returning them to families"

"Families usually discover that bodies are missing vital organs"

Jag tror att Al Jazeera är en arbetsplats där Donald Boström skulle trivas utmärkt.

Boström försvarar en konspirationsteori med en annan

Ett ofta förbisett inslag i debatten kring de konspirationsteorier som publicerades i Aftonbladet kultur för en tid sedan är artikelförfattaren Donald Boströms sätt att avfärda kritiken som riktats mot honom själv och Aftonbladet. Jag och Charlotte Wiberg berörde detta i vår debattartikel på Newsmill (23/8):

I P1 morgon (21/8) beskriver Boström svepande kritiken mot honom och Aftonbladet som en "förtalsarmé" orkestrerad av Israel, ett land som enligt Boström har "världens största propagandaapparat". De som tycker att det är viktigt att markera mot texter som fiskar i grumliga vatten är alltså viljelösa verktyg för Israels regering. Detta trots att i princip samtliga som kritiserat Aftonbladets grumliga publicering även med rätta kritiserat israeliska UD:s brösttoner och markerat mot den svenska ambassadören i Tel Aviv. Bland dem som fördömt publiceringen finns dessutom flera som ofta riktar stark kritik mot israelisk politik, exempelvis biståndsorganisationen Diakonia, Aron Lund på Expressens ledarsida och fredsaktivisten Anna Veeder. Är även de en del av Israels "förtalsarmé"?

I en debatt i Gomorron Sverige (8/9) mellan Stig Fredriksson (tidigare ordförande för Publicistklubben) och Donald Boström upprepar Boström sina idéer om israelisk propaganda.

Diskussionen här handlar om det strikt journalistiska, inte om den diplomatiska konflikten mellan Sverige och Israel.

Programledare (ca 8min in i inslaget):

"Hur har du funderat på att du skulle kunna hantera källor och material på ett annat sätt för Stig är inte ensam om den här kritiken?"

Boström:

"Nej inte i Sverige och det är också intressant. Det här är stormens öga så klart så här satsar den israeliska motmaskinen sin huvudkraft."

Man har bara diskuterat artikeln rent journalistiskt och det är just det frågan från programledaren handlar om. Av Boströms svar framgår att han menar att även den kritik Fredriksson representerar (kritik mot artikelns strikt journalistiska brister) är en produkt av någon sorts israelisk manipulation av den svenska debatten.

Kritiken mot Boström och Aftonbladet har som sagt kommit från många olika håll. Vad Boström antyder här är att svensk media domineras av journalister som tar sina order från Israel. De som kritiserar Boströms text gör det inte för att de vill värna om god journalistik. Deras artiklar utgör främmande och illegitima inslag i den svenska debatten. Skribenterna bakom artiklarna är en del av den "israeliska motmaskinens" propagandaspridning i Sverige.

Det är beklämmande att Boström upprepar detta i olika varianter nästan varje gång han medverkar i media och att ingen programledare ännu ställt någon kritisk motfråga om det. Är det så svårt att känna igen antisemitiskt anstrukna antydningar och konspirationstänkande?

Umeåpolitikern som ifrågasätter 30-talets judehat

UNT:s ledarskribent Karl Rydå tar upp Umeå-kristdemokraten Rabih Ballouts ifrågasättande av 30-talets antijudiska propaganda.

Förra veckan uppmärksammade Världen Idag att Kristdemokratenas ordförande i Umeå, Rabih Ballout menar att det inte går att veta vilka förföljelser som judar utsattes för i 1930-talets Tyskland. I stället för att fördöma uttalandet försökte Anders Sellström, KD-ordförande i Västerbottens län, släta över åsikterna.Reaktionerna och avståndstagandena har inte låtit vänta på sig, men en sak har ännu inte uppmärksammats: var Ballout har publicerat sina uttalanden. Ballouts ifrågasättande av Nazitysklands förtryck har publicerats på Västerbottens-Kurirens hemsida.Västerbottens-Kuriren satsar mycket på sin webbplats.

Om Ballouts "klargörande" och VK:s syn på detta skriver Rydå:

Sedan Ballouts inlägg publicerades har han kontaktats av tidningen och även skrivit ett klargörande. Enligt Näslund nöjer sig vk.se med detta. Någon avstängning blir det inte och det kritiserade inlägget får vara kvar.- VK har tydliga regler för dem som bloggar. Skulle vi se att KD-politikern Ballout, eller någon annan av våra bloggare, bedriver hets mot folkgrupp stängs de av med omedelbar verkan.Men kan man verkligen ta ett "klargörande" med rubriken Försök till misskreditering på allvar, särskilt som det återigen innehåller påståendet att "I historieböckerna kan man inte veta allt. Så är det." Det spelar ingen roll att Ballout sedan exemplifierar med vad det står eller inte står om folkmordet på armenier i turkiska läroböcker, något riktigt avsteg från hans tidigare text är det inte. Från Västerbottens-Kurirens sida borde det inte heller spela någon roll att det Ballout skrivit inte är att klassa som hets mot folkgrupp. De trivialiseringar av förtrycket mot judar som han ger uttryck för genom att skriva att vi inte "vet ett smack om" huruvida "det spreds judehat propaganda under 1930-talet" är allvarliga nog.Det publicistiska ansvaret sträcker sig längre än att bara hålla sig inom lagens råmärken. Jag tvivlar å det starkaste på om en text av det här slaget hade tillåtits publiceras i Västerbottens-Kuriren. Det borde fälla avgörandet, men det gör det inte. I stället för att tydligt markera vad som är tidningens linje, gömmer sig Västerbottens-Kuriren bakom teknik, bloggarnas personliga ansvar och en ursäkt som inte ens är en ursäkt.

Mer läsning:

• Nyhetsartikel på svd.se
• Inlägg i den här bloggen
• Magnus Sandelin
  

Tutus plakatpolitik

Utmärkt svar från Robert Rozett på Desmond Tutus plakatpolitik.

Jan Guillou blir ägd

Martin Wicklin intervjuar i Medierna i P1 Jan Guillou om kulturjournalistik och spekulationer (spola fram ca 10 min).

Wicklin ställer frågan varför Guillou angriper spekulativ journalistik i vissa frågor (Catrine Da Costa, Thomas Quick mm) men samtidigt anser att Boströms spekulationer är legitima. Guillou har uppenbart svårt att förklara varför olika måttstockar ska gälla för de olika fallen och trasslar in sig i resonemang om ett eventuellt samband mellan rabbinen i New Jersey och de föregivna organstölderna och efterföljande morden begångna av israeler.

Ett par ytterligare saker som är värda att påpeka:

1) Artikelförfattaren Donald Boström ser inte sin text som en (kultur)debattartikel. Boström ser det som ett vanligt hederligt journalistiskt dagsverke. Enligt egen utsago har han inte påstått något som inte är styrkt och han har låtit båda sidor komma till tals. Det är bara Boströms försvarare på Aftonbladet som snackar om att det är ett kulturdebattinlägg.

2) I påannonseringen beskrivs Jan Guillou som en representant för "kampen för sanning". Det kan ju diskuteras. Jan Guillou har länge varit konspiratoriskt lagd bara de orgundande spekulationerna riktas åt rätt håll. Alla som reser frågan om antisemitism förklaras exempelvis av Jan Guillou vara pro-israeliska propagandister.

Uppdatering: Intervjun med Guillou på Youtube. Lyssna även på Trifa Abdullas parodi på AB:s "kulturjournalistiska principer" som sändes i slutet av samma Medierna i P1. Se även den här "for dummies"-guiden till hur man sprider antisemitiska rykten.
------------

Aftonbladets politiska chefredaktör Helle Klein söker i sin blogg förvandla Boströms konspirationsteorier till en "kulturartikel angående organhandel i Israel".

Låt oss ta det igen. Artikeln i AB handlar inte om "organhandel" (något som förekommer i många länder). Aftonbladets artikel bygger på påståenden - framförda som insinuationer - att staten Israel systematiskt stulit organ från dödade palestinier samt att palestinier fångats in och ”ofrivilligt fått agera organreserv innan de dödats.”

Lästips

1) Megan Carpentier om MSNBC-medarbetaren Pat Buchanan. Buchanan får stöd av högerextremisten och KKK-veteranen David Duke.

2) Magnus Sandelin tar upp kristdemokraternas Umeå-ordförande, Rabih Ballouti, som ifrågasätter judeförföljelser under 30-talet.

Ballouti använder också termen "judisk propaganda" om åsikter han inte gillar. Den "judiska propagandan" sprids enligt Ballouti för att "avleda/ missleda om de både mänskliga och rättsliga brotten som Israel begår varje timme dagligen".

Uppdatering: Justitiekanslern (JK) om vad som är olagligt och lagligt och lämpligt och olämpligt:

Men ministrarna skulle kunna gå mycket längre i sin kritik, om de så vill, utan att bryta mot lagen.
Hotet är snarare politiskt.
- Det är inte alldeles klart var gränserna går. Det är rätt mycket man får göra enligt grundlagen, fast det ändå skulle betraktas som politiskt och juridiskt olämpligt, säger justitiekanslern Göran Lambertz, som är statens advokat och ensam åklagare i tryckfrihetsmål, till TT.

- Det var väl så det var med Muhammedkarikatyrerna och Laila Freivalds uppträdande. Det var egentligen inte någon tvekan om att det var lagligt, men det betraktades av KU som klart olämpligt, säger han.

Trippel granskning
Freivalds förlorade jobbet som utrikesminister sedan hon beordrat en medarbetare att varna ett webbhotell för riskerna med att låta Sverigedemokraternas nättidning publicera karikatyrerna.

Men det finns ändå ett utrymme kvar att utnyttja, enligt Lambertz. En minister kan utan fara säga att "det där har vi ingen anledning att tro på", säger han, men går över gränsen om publiceringsbeslutet kritiseras.

Publiceringen av artikeln ska nu granskas av JK, och den svenska Israelambassadörens kritik mot den ska granskas av såväl JK som JO och riksdagens konstitutionsutskott.
- De flesta anmälningar som kommer in mot artiklar i tidningar går ganska fort för oss att avfärda. Jag vet inte riktigt hur det kommer att gå i det här fallet, men det ska väl funderas kring det i alla fall, säger Lambertz om publiceringsgranskningen.

Boström och Wahlström

Det är intressant att se att Donald Boströms konspirationsteorier fått kritik redan 2005, då naturligtivis utan den dunkla kopplingen till händelsrna i New Jersey. I Johannes Wahlströms konspiratoriska och antijudiska falsarium "Israels regim styr svenska medier" publicerad i Ordfront (12/2005) presenteras Donald Boströms fotografier som "bevis" på organstöld.

Den israeliska censurens genomslag på svenska redaktioner är, om än uppseendeveckande, långt ifrån ovanlig, om man får tro reportern och fotografen Donald Boström som skildrat konflikten sedan 1985.

När Donald Boström lyckades smuggla ut bildbevis på uppsprättade palestinier med stulna organ, var det inget annat än ett scoop. Efter att ha trotsat knytnävsslag från militärer och fått sin kamera beslagtagen, lyckades han rädda några bilder undan den israeliska censuren. På Dagens Nyheters redaktion ville man inte ha med dem att göra.

– De förklarade att de inte ville ha det bekymmer bilderna skulle ge upphov till, återberättar Donald Boström.

Med andra ord fungerar den statliga censuren bäst i samråd med svenska redaktionernas rädsla för att stöta sig med Israel.

Sydsvenskans ledarsida diskuterar (9/12 -2005) konspirationsteorierna mot bakgrund av de ritualmordsmyte som länge funnits om judar. Ledarskribenten Mats Skogkär tog även kontakt med Boström som då förklarade att han inte alls hade några bevis :

Enligt en uråldrig antisemitisk vandringshistoria dödar judar kristna eller muslimska barn för att av blodet baka bröd till sina högtider. Judar som blodtörstande vampyrer - sådana historier florerar än idag och finner en uppskattande publik på sina håll i bland annat Mellanöstern.

I Sverige är publiken möjligen mer krävande. Men det finns moderna, försåtligare varianter - antisemitism light. I det senaste numret av Ordfront Magasin finns en artikel med rubriken "Israels regim styr svenska medier". Under förevändning av att idka mediekritik sprids här bland annat en infam skröna om hur Israel skördar döda palestinier på deras inre organ. Enligt skribenten Johannes Wahlström har den svenske fotografen och journalisten Donald Boström lyckats "smuggla ut bildbevis på uppsprättade palestinier med stulna organ" ur Israel.

Hade det varit sant vore det en världssensation. Men det är en lögn. Bilder finns. De togs 1992 och kan beskådas i Donald Boströms bok Inshallah. Boström berättar över telefon att det var anhöriga till de dödade palestinierna som hävdade att organ tagits. Ingen annan. Den förklaring han själv fick från israeliskt håll var att kropparna obducerats. Därav de långa, hopsydda såren från mage till haka. Från palestinsk sida fanns enligt Boström inget intresse av att gräva i saken. Vilket kan tyckas märkligt; om ryktet visat sig stämma hade de utrikes- och inrikespolitiska konsekvenserna för Israel blivit förödande.

För Boströms del slutade historien med en rad frågetecken. Inte med någon sanning, inte med några bevis.

Då som nu tycks Boström gärna vilja framställa organstölder som ett faktum. Pressad förklarar han dock att han inte har några bevis utan bara presenterar misstankar som andra har. Det förefaller orimligt att Boström, efter debatten kring ordfront 12/2005, inte skulle känna till de antisemitiska ritualmordsmyterna.

Ulrika Knutson

Jag hade missat den här utmärkta krönikan av Ulrika Knutson.

Det är dags att Aftonbladets ansvariga utgivare börjar ta ansvar

Jag har en debattartikel på SVT Debatt där jag kritiserar Aftonbladets chefredaktör Jan Helin.



Se även min och Charlotte Wibergs artikel för mer om tendensen i Aftonbladet.

---------------------------
Charlotte diskuterar i sin senaste City-krönika förnekandet och förminskandet av antisemitism.

Uppdatering: Charlotte Wiberg om hur liten skillnaden är mellan att öppet påstå något och att suggestivt antyda något.

Magnus Sandelin kommenterar.

Den stora resan

SVT-programmet Den stora resan har skapat kontrovers. Ledarkrönika i Expressen, reportage och debatt i P1-morgon 31/8.