Skånes läxa

Niklas Orrenius diskuterar rasism och Skåne i en artikel idag. Jag delar hans uppfattning att "motsättningarna ligger mer i öppen dager" i Skåne. Det är viktigt att komma ihåg det när man på en del håll förskjuter problemen med rasism till Skåne. Naturligtvis finns även jordmån där myter kan få fäste i resten av Sverige.

Utdrag:

Det brukar sägas att en myt bara får fäste om det finns en jordmån för den. Om den bekräftar uppfattningar som redan finns, då kan den spira. Jag märker att mina uppsvenska vänner ofta har en enkelspårig bild av skåningen. Det är inte Nour El-Refai eller Zlatan Ibrahimovic de tänker på, om man säger så.

När jag flyttade till Skåne för snart tolv år sedan slogs jag av den vitala diskussionslusta som finns här. Det är liksom en högre nivå på det offentliga samtalet än i Östergötland. Vassare och ofta blixtrande intelligent. Folk tycks inte lika konflikträdda heller.

Motsättningarna ligger mer i öppen dager. Att Sverigedemokraterna valts in i kommunfullmäktige i 32 av 33 skånska kommuner är ett tecken på det. I Region Skåne slåss partiet för att hålla den skånska dialekten fri från "ovälkomna avarter i form av brytning på arabiska och serbokroatiska".

När jag promenerar i min hemstad Malmö ser jag ofta rasistiskt klotter och klistermärken. "Jävla judar, jävla judar!" skanderade en motdemonstrant vid söndagens pro-israeliska manifestation på Stortorget.

Visst finns det rasister i Skåne. Fler än i andra delar av landet? Den diskussionen tycker åtminstone inte jag är särskilt meningsfull. Men det finns en läxa att lära här, för den som blir arg över stämplingen av Skåne som ett rasistnäste.

Det är inte trevligt att bli dragen över den där enda kammen.

Låt oss hoppas att de i södra Sverige som mest behöver läxan är förmögna att se det just som en läxa och att man i resten av landet inte ser de rasistiska uttrycken i Skåne som ett sätt att slippa diskutera rasism i sin del av landet.