Anders Ramsay oroas av att man inom vänstern tar så lätt på antisemitismen. Det är naturligtvis bra att han tar antisemitismen på allvar men förståelsen begränsar sig till en förenklad och tillrättalagd antikapitalistisk bild. Den mångfacetterade antisemitismen kan helt enkelt inte förstås genom ett så ideologiskt raster.
Också Per Wirténs inlägg präglas av ideologiska skygglappar. Wirtén söker i sin första text förpassa judehatet till en rasistisk borgerlighet och påstår att antirasisterna från vänster minsann tar antisemitismen på allvar. Att motsätta sig att diskutera de specifika drag den antijudiska rasismen har fyller funktionen att man osynliggör den antisemitism som kanske inte går hand i hand med antiziganism, afrofobi, islamofobi etc. Den vänster som ser sig själv som antirasistisk går på så sätt fri från granskning.
Charlotte Wiberg invänder mot påståendet "att antirasismen äntligen börjat inkludera skärpt kunskap om antisemitism". Det stämmer helt enkelt inte och Wiberg framhåller att Wirtén tyvärr en längre tid varit en del av problemet genom bland annat sitt försvar av Jan Bergman och Mana.
Här är inläggen i debatten:
- Anders Ramsay - Ryktets makt
- Per Wirtén - Blodets renhet
- Charlotte Wiberg - Gamla synder
- Anders Ramsay - Antisemitismens egenart
- Per Wirtén - Rasismens skred
- Charlotte Wiberg svarar Wirtén och Ramsay i sin blogg: Konstifika svar - men ändå en debatt som innebär framsteg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar